Varför kan jag inte få ha min killkompis?

Jag hade många killkompisar förr. Jag har alltid haft lite lättare att snacka med killar än med tjejer av någon anledning. När jag skaffade man och barn så tappade jag i princip alla mina killkompisar, och dom killar jag nu umgås med är min mans kompisar, alltså vänner som han har valt. Men nu har jag skaffat mig en egen killkompis som jag verkligen gillar, vi har skitkul och kan prata om allt möjligt och vi ser varandra som just vänner. Men det verkar sjukt komplicerat att vara kompis med en kille!! Får pikar typ "jaha va säger din man om detta?" Och liknande, och min man som själv har tjejkompisar muttrar han också så att jag får (egentligen helt obefogat) dåligt samvete... Vad ska man göra åt detta? Känns så tråkigt och gör mig nedstämd. Känner någon igen sig?