Familjelivs julkalender: Lucka 9

Bästa avslöjandet var när sonen var fyra, och tomten (farmor) kommer ju alltid på morgonen och ger ett paket. Mycket riktigt det ringer på dörren, tomten kommer, lämnar paket och får en kram. Sonen står konfunderad kvar en stund när tomten gått. Sen kommer det.

-Mamma, varför är farmor tomten?

-Nej, men det var ju riktiga tomten.

-nej mamma, det var farmors tröja under.

-Men vet du älskling, tomten kanske bara hade en likadan.

-Ja, men det luktade faktiskt farmor också.

Ja vad ska man säga? Sedan dess tror han INTE på tomten. Vi var till och med till tomteland nyss, men Nix, det där är bara en vanlig människa som klätt ut sig.

Jag vill vinna legot till sonen, han älskar lego och är helt fascinerad av lego movie.

Då kanske man kan försöka säga att det är från tomten igen

Min som var 2 år när han upptäckte att tomten inte var riktig. Han hade väntat hela dagen på att tomten skulle komma och tillslut så kom han äntligen.

Tomten sätter sig på stolen och pratar lite med sonen och han står där och tänker och tänker. Tillslut böjer han sig fram mot tomtens ansikte och säger

"Är tomten farfar?"

Självklart blev det en massa skratt och sonen var ju överlycklig över att ha farfar till tomte haha.

Jag skulle gärna vilja vinna det här legot till min dotter hon älskar lego men har inte så mycket. Vi har tyvärr inte så mycket pengar i år så vi kunde inte köpa något till henne. Det är tydligen väldigt dyrt att studera nu dör tiden :P

Jag var 5år och vår allt annat än väluppfostrade schäfer hoppade upp på min kära mor (aka tomten) och lyckades dra ner masken på henne inför mig och släktens alla barn. Vi var minst sagt snopna

Jag var tio år  när jag upptäckte att tomten inte fanns på riktigt (hur lyckades mina föräldrar lura mig så länge). Jag hade gått och väntat hela kvällen på att tomten skulle komma och plötsligt knackade det på dörren. Jag blev så rädd att jag bokstavligt talat försökte klättra upp för dörrkarmen hemma. Jag vågade mig inte ens ut i hallen för att se på tomten utan satt gå golvet och skakade. När tomten kom inte och hälsade på mig upptäcker jag till mig förvåning att det är min storebror som har klätt ut sig och i det ögonblicket slutade jag tro på tomten. Jag vände från en livrädd liten flicka till en tuff tjej som tom vågade vara lite kaxig mot tomten.

Min motivering:
Jag skulle vilja vinna lego till barnens farmor och farfar som har köpt ett hus/sommarstuga där vi ska fira jul. Där finns inga leksaker över huvudtaget och det blir lätt långtråkigt för barnen. Det vore perfekt att få ge dem denna förpackning med lego som alla barnbarnen skulle kunna ha där och leka med.

Jag skickar med en bild på när min mamma skulle skoja lite med sina barnbarn och smög runt huset utklädd till tomten. Det blev inte riktigt som hon planerat för utan att tänka på det så öppnade hon munnen och började prata och barnen förstod direkt att det inte var den riktiga tomten.



Jag var tio år  när jag upptäckte att tomten inte fanns på riktigt (hur lyckades mina föräldrar lura mig så länge). Jag hade gått och väntat hela kvällen på att tomten skulle komma och plötsligt knackade det på dörren. Jag blev så rädd att jag bokstavligt talat försökte klättra upp för dörrkarmen hemma. Jag vågade mig inte e

Efter vi har försökt i 2 månader berätta för sonen att Tomten inte så trodde han inte på oss :) Sonen sa: Om man bara tror på Tomten så finns han :)

Just då önskade han sig en ny iPhone, nya Converse, ps3, ny tv osv osv.

Då påpekade jag att det blir dyrt då det är jag och pappa som står för julklapparna inte Tomte.

Han tjafsar fortfarande och kallar mig gör lögnare :( och sa att jag ska inte bry mig om vad han önskat sig då det är inte mina pengar utan tomtens.

Vill inte att andra barn skulle skratta åt honom så jag visade honom en lagom trevlig bild ;) kanske lite taskigt men i år så vet han att det är vi som står för klapparna och även önskelistan har krympt :)

På den står bara Lego och en mikroskop :)

Idag skrattar vi åt det :)

Ps. Sonen var 10 år då!!

Jag var fyra år när vi skulle fira jul hemma hos oss för första gången (vi brukade alltid vara hos farmor och farfar) och min höggravida mamma skulle vara tomte och jag spelade snällt med tills jag tillslut sa "Tomten, kan jag få kalla dig mamma nu?" Vilket har varit något jag fått höra varje jul sen dess ????.

Jag skulle vilja vinna legot till min äldsta dotter eftersom hon skulle bli väldigt glad över det ????

Uuu sluta nu.. inte säger ni att Tomten inte finns? ???? Mina barn och jag kommer alltid att tro på Tomten! Bara för att vi växer upp och blir klokare så har vi allihopa alltid kvar lite av våran barnslighet som lever vidare i oss som förhoppningsvis gör att alla tror på Tomten och andra sagoväsen som vi kallar dom i vuxen ålder. Fantasin gör oss delvis till vad vi är och tycker att vill man tro på tomten så kan man göra det, sedan så vet barnen om att det är inte Tomten som kryper ner i ventilationsröret (har ingen skorstene) som kommer med julklapparna utan att det är pappa och mamma som har slitit ihop pengarna. Men vinner vi tävlingen så är det Familjeliv som är Tomten detta året! ???? (Ett bevis på att Tomten finns därför vill vi vinna!)

För 2 jular sedan, när dottern bara var 3 år, var min lillebror tomte. 
Dottern var oblyg och framme flera gånger och stal kramar och satt i knät. När tomten gått viskar hon: "Det var ju D som var tomte, han luktade och pratade som D. Varför är D tomte?" Vi försökte släta över det och bedyrade att det absoluuuut inte var D som var tomten utan det VAR den riktiga tomten. Då undrar den lilla damen "Varför hade tomten ett likadant märke (födelsemärke) som D på armen då?" Lite väl tidigt att sluta tro på tomten redan vid 3 års ålder.
Eftersom hon har en lillebror och yngre kusiner så försöker vi ändå övertala att det finns en tomte men nu säger hon istället "Om det verkligen finns en tomte varför ska vi skicka önskelistor till mormor och morfar/farmor och farfar/kusiner mfl? Varför köper NI julklappar?" Vi försöker övertyga henne om att det är för att alla måste hjälpa tomten lite för det finns så många barn att han inte hinner med allt så vi får också listor på det han vill ha hjälp med. Hon är ändå skeptisk och vi vill helst inte att hon för över detta på sin 1 år yngre bror som, tack o lov, fortfarande tror på gubben i den röda luvan.

Om jag vinner legot blir det en perfekt julklapp från "Tomten, the one and only" till mina Lego Movie-fanatiker här hemma. Med det skulle vi, förhoppningsvis, "köpa oss" något år till med lite tro på tomten.

Vi har inte avslöjat att tomten inte finns än.
Sonen började ifrågasätta förra året o tyckte att tomten var väldigt lik sin farmors sambo. Sen är det ju konstigt att han ska iväg till byn, 7 km bort, just precis när tomten kommer.
I år kan vi nog inte lura honom, för han har berättat hur han ska avslöja tomten o det är en smart unge jag har.

Likt Emmet i lego filmen är min son en mästerbyggare.
Med välbyggda hus o fantasifulla områden kan legogubbarna leva tryggare.