Han vill inte!

Jag känner igen mig så sjukt mycket, och jag har inga råd.

Det jävliga är att när jag läser DIN text så säger mitt huvud att "Dumpa skiten, varför ska du offra ditt liv och din självkänsla på honom?" men jag vet att jag själv skulle slå ifrån mig som FAN om någon sa det till mig, trots att jag vet att det är sant. Så jag vet helt ärligt inte.

Jag lever lika, fast med en eller två ytterligare komplikationer som inte är helt relaterade, och jag vet att jag borde lämna och att det inte kommer bli bättre och att jag börjat känna mig värdelös varje gång har prioriterar sin dagliga runk över sex med mig. Men jag lämnar inte. Jag vet inte varför. För att jag är kär? 

Det är så svårt att svara något hjälpsamt när man själv inte har det problemet, åtminstone inte i min nuvarande relation. Men spontant (och kanske i ljuset av den relation jag nu lever i) låter det som att du inte är nöjd och det är ett problem. Jag tycker inte man ska vara i en relation man inte är nöjd i, är sexet så viktigt att det skapar problem så får du förlika dig eller förändra något, för att fortsätta må dåligt är ju inte ett bra alternativ. Prata med honom och gör klart för honom att du har ett problem och jobba fram en lösning.

Han har uppenbarligen en massa lust fortfarande, men mer på egen hand än med dig, så då är det ju tydligt att något mellan er inte fungerar. Det behöver inte betyda att han inte vill ha dig, det kanske bara handlar om hur ni möts, hur ni samspelar, vem som gör vad. Det kan säkert ligga något i det du själv funderar på, att han tycker att du är för aktiv i sängen och vill styra mera själv. 

Så här kommer det gamla vanliga tråkiga rådet: Prata om saken! Ta upp det till diskussion, inte bara en gång utan flera, många om det behövs, och var noga med att berätta och förklara hur du upplever situationen. Var så tydlig du bara kan med dina egna känslor och se till att han förstår vad du säger, så att det går fram ordentligt. Undvik alla anklagelser i stil med "du gör alltid ..." och "du kan aldrig ...", sådant låser situationen och får bara den andra att inta försvarsposition. Ställ frågor också! Glöm inte följdfrågorna. Luta dig tillbaka och lyssna på honom, och se till så att du också, i din tur, förstår vad han säger och hur han känner. Sedan kan ni förhoppningsvis gå vidare utifrån era samtal. 

Det var samma sak för oss. Jag fick aldrig reda på varför han inte ville. Jag blev gravid trots allt och nu många år senare har vi inte haft sex alls på 10 år. Jag tror det är mycket sällan det blir bättre när man är där ni är nu.

Det är lika för mig fast för mig är det min fru som har tappat lusten. Jag har sökt på nätet pratat på Apoteket men det enda svaret man får är att man ska söka hjälp vid en sexrådgivare men det är inget frun vill. Vi har tre barn och bor i en villa och älskar varandra så någon skilsmässa är inget vi funderar på. Så man får skylla sig själv som många säger ????..

Skylla dig själv? Hur menar du då?

Pja, svaret på det är ju ändå rätt uppenbart; man väljer att stanna - alltså har man gjort sin prioritering och får stå för den. 

Visst. Enkelt uttryckt är det så.
Själv har jag valt att ha sex med andra istället. Efter sju år av totalt celibat.

Det är det man får höra av många på nätet????..

Det kan man ju okså välja, så länge partnern är ok med det. Själv har jag inget intresse av sex med andra (trots att min partner sagt att det vore ok) Hade han inte sagt det skulle jag aldrig ens övervägt det, för det skulle liksom göra mig till en vidrig bit skit i mina egna ögon.