vi som väntar vårt första barn med blandad etnicitet

Jag är i v 7 och väntar nu mitt första barn med min sambo som är adopterad från sri lanka. Han har bott i Sverige hela sitt liv så han är som vilken svensk som helst, bara med en annan hudfärg ;) Har alltid sagt att jag skulle vilja ha ett "brunt" barn, haha! Nu när jag väl är gravid så kommer jag flera gånger på mig själv med att tänka att jag kommer få ett ljust barn ;P Det kommer jag ju troligtvis inte få, vi kommer ju få världens sötaste blandning av oss två :) <3

Ja de är ju verkligen toksöta! Det är ju alla barn iofs men mitt hjärta slår lite extra för "blandbarnen". Det enda jag tänker på lite ibland är att jag hoppas att de blir lite lik mig oxå. Annars kan ju mörka ögon, mörk hy osv vara ganska dominant, men något drag borde de väl få av mig oxå ;)

Ja det ska bli så spännande att se hur den lilla ser ut :D När ska ni ha? Eller har ni redan eller planerar/försöker? :)

Bf 16 oktober :) tror nog vi ska ta reda på kön, vi kan nog inte hålla oss ;)

Ja det har vi :) Men då har ni redan gjort ul då antar jag :)

Ja det är lite både och det där! Jag känner att det är skönt att veta så man inte köper på sig massa flickgrejer tex och så blir det en pojke ;P Det kan ju hända ändå förstås men risken är väl inte lika stor iaf ;)

Är du nervös inför förlossningen? Inte så långt kvar för er ju :) Spännande!

Ja vilken härlig känsla när man verkligen känner att det är någon där inne! :) När började magen synas på dig? :)

Ja jag tittade lite på ett babygym redan nu. Min bror har en tre månaders som jag passar på att mysa massa med och man märker att han blir lite rastlös hos faster så då tänkte jag kanske köpa ett redan nu som han kan ha oxå, men de fina jag hittar är antingen rosa eller blåa. Jag försöker att inte vara för bestämd för det här med pojke/flicka, men rosa med prinsessor på känns lite överdrivet till en pojke tex. Någonstans får man allt sea gränsen :)

Jag har tänkt lite samma ang smärtlindring. Har velat ha barn i så många år så har hunnit gå igenom det mesta i mitt huvud ;) Men som du säger så kanske man tycker smärtan är hemsk och bestämmer sig för att ta det ändå. Det är svårt att föreställa sig känslan av en förlossning, man har ju ingen aning. Men som det känns nu är min plan att ta det lite som det kommer. Men det kan ju hända att jag hinner ångra mig tusen gånger om innan graviditeten är över. Det var någon natt jag hade så fruktansvärt ont i magen för ett par veckor sedan och då tänkte att shit, en förlossning lär ju vara tusen gånger värre än detta och hur ska jag klara av det då, haha! Men jag tror att när man väl är där kommer det nog gå så bra så :)

Haha, lustigt att de flesta säger det. Har några bekanta som är gravida och börjar närma sig bf nu, en som fick barn här om dagen och båda dom har sagt att de bara känner sig tjocka, haha! Spännande att se hur det blir för mig, känner mig tjock redan nu fast jag absolut inte är det. Jag är ganska smal och vältränad innan, så man börjar redan se ut som man ätit lite för mycket bullar ;) Använder redan lite större tröjor så ingen ska kunna gissa sig till vad som döljer sig där under än.
Jag mår förvånansvärt bra faktiskt. Bättre än jag hade föreställt mig. Fruktansvärt ont i brösten och känner av lite "växtvärk" i magen. Otroligt trött och orkar ingenting. Men inget illamående eller så än, så det är skönt! Nästan så man undrar ibland om allt är som det ska eftersom alla säger att man spyr, inte klarar av lukter och bara mår illa... Hur har du mått under din graviditet hittills? :)

Haha, ja! Lite läskigt är det ju när man vet vad som väntar. Jag har ju 7 månader kvar att vänja mig vid tanken dock ;) Men spännande är det. Även om det kanske gör så ont så man tror man ska avlida så skulle jag inte vilja byta bort det mot nånting i världen heller. Är så glad att jag är kvinna och får uppleva detta! :D

Vi har berättat för mina föräldrar & syskon, hans pappa och min mormor. Kände att vi inte kunde vänta då de visste att vi försökte, och sen frågade min mamma om jag var gravid och då kunde jag inte ljuga henne rakt upp i ansiktet ;) Visste att hon skulle bli superglad så ville inte dra ut på det! Dessutom kände jag att om det skulle bli ett mf så är mamma den första att veta, hon är som min bästa vän, så det var lika bra att berätta. Resten väntar vi med till efter vi varit hos bm iaf :) Ska bli så skönt när man kan berätta för alla. De flesta vet att vi har försökt, så många frågar hur det går osv. Nu har jag fått dra en vit lögn för de som frågat, jag är sjukt dålig på att ljuga men än så länge verkar de inte fatta något iaf ;P

Usch va jobbigt med psoriasis och klåda! :O Men nu är det inte allt för långt kvar innan bäbis kommer (även om det säkert känns som evigheter kan jag tänka mig), förhoppningsvis kanske det blir lite bättre sen? :)

Spännande det här med hur man mår. Har frågat runt lite bland vänner och bekanta, alla har fått pojkar och nu är det bara en kvar som oxå beräknas bli en pojk. Alla de har mått fruktansvärt illa och spytt hur mycket som helst. Sen har jag en vän som fick en flicka och hon mådde toppen hela graviditeten. Spännande att se om det kan ha något samband det där med kön ;) Jag har fått en känsla av att jag kommer få en flicka, men jag kan ju ha fel! Har du någon gissning på vad ni får? :)

Haha, nej det är sant. Även om man är hur redo som helst så får man mycket tankar och funderingar när man väl är gravid. Jag har nog inte ens fattat än att jag är gravid ;P Ännu värre lär det ju vara för karlarna, som inte känner av det på samma sätt i kroppen. Åtminstone upplever jag det så med min sambo, att han inte riktigt hänger med i svängarna på samma sätt som jag själv. Men det blir nog annat när bäbisen väl kommer :) Gud vad mina 7 månader känns långa nu! Haha!