Är julen försvarbar ?

Just på Julen kommer vi först och främst ihåg omständigheterna kring hans födelse. Men att vi pratar om det och ser det på TV, och kanske på bilder t.ex. i adventskalendrar, och kanske går i kyrkan och blir påminda också, håller ju intresset för även den vuxne Jesus levande.

Jag är ganska väl medveten om hur det ser ut. Men det handlar fortfarande om en minoritet, ett fåtal fall i jämförelse med hur många som firar jul.

Tragiskt i varje fall det händer, men det är inte representativt för hur människor firar jul.

Jag blotar inte. jag tittar inte på Kalle heller

Hoppas att det är så.

Vad i julen är det som ger Jesus och hans offerdöd kred?

Vad är till handelsmännens plånbok.

Har bara läst de 6 första sidorna i tråden så denna kanske redan har blivit länkad.

Christmas: Behind the Curtain




Ger en rätt tydlig bild på hur mycket som inte har det minsta med kristen tro att göra när det gäller julen.

I 1000 år har Sverige räknats som en kristet land. Kristendomen är en av de stora världsreligionerna,  Vi firar Jesu födelse på julafton i vissa delar av världen firar man den på juldagen och i Sverige finns det ofta en annandag inlagt i almanackan, väldigt bra om du frågar mej. Trettondagen sägs vara den dag då vise män kom till Betlehem, sen är i princip alla våra helgdagar förknippade med kristendomen, förutom förste maj och midsommar t om veckan är gjord efter skapelsen 6 dagar och en vilodag och det är ganska sunt om man tänker efter.

Nja... Först på 1300-talet kan vi prata om att Sverige var dels ett land, dels kristet. Så... 700. Kanske. Asatron dog i alla fall inte ut före det, och snarare efter, eller kanske till och med inte alls, före egentligen 1840-talet och den allmänna skolan.

Alla våra helgdagar har, precis som julen, oftast en förkristen grund, som senare "kidnappats" av kristendomen. Veckans dagar har sina namn och sitt antal långt före kristendomen. 

Ska vi gå igenom högtiderna, dagarna och månaderna så du får lite grundkunskap, eller räcker det med att du vet attdet blev fel när du tänkte nu?

Sveriges förste kristne kung ca 1000 år sedan, sedan sker ju inte allt på en dag.
Namnet på dagarna, ja, men upplägget på 6 dagar och en vilodag är från kristendomen, snygg mix.
Det är väl snarare att det var en kejsare/påve i Rom som satte kalendern. Sen är det så att t ex påsken infaller olika varje år och där styrs även Kristi him. och pingst. 
Faktum är att det är många saker som har påverkat oss vi har lite kvar av en sk Asa-tro men kristendomens påverkan kan man inte förneka.
Att man har fest när det är som mörkast och när det är som ljusast är väl inte speciellt konstigt, så är det på många ställen i världen. 

Du skrev det själv, allt sker inte på en dag. Att EN kung döper sig gör inte ens att Sverige som land existerade då. Så att kalla sverige för kristet innan 1: landet existerar i någon form, 2: kyrkan organiserar sig ordentligt och blir någotsånär statsreligion, är direkt felaktigt.

Upplägget 6 arbetsdagar, en vilodag är mycket äldre än biblen. Babyloniens hade 7-dagarsvecka, till exempel. Talet Sju är ett gammalt "magiskt" tal och många kulturer har ägnat sig åt olika slags ritualer var sjunde dag (kelterna, nordborna, kineserna, japanerna (tog över det från kina, btw)

Årets månade är mycket riktigt bearbetade och omarbetade. Och naturligtvis omdöpta. Månen fick stå tillbaka för solen. Då det gäller påsken, som naturligtvis anses vara viktig av kristna, så är den precis lika "kapad" som julen. Löjeväckande nog kapade väl kristendomen i första hand sin egen moderreligions högtid. Men "påsk" har firats i de flesta länder på norra halvklotet långt innan påsken som sådan kom till. Starkt förknippat med jordbruket, årstiden, tillvaron som jordnära folk. Jordbrukarna firade såningen, djurhållarna släppte ut djuren på nybete, "naturfolken" följde hjordarna, och Våren firades i all sin skönhet och med alla sina löften om den lätta årstiden.

Så, ja. Du har rätt. Och du har fel. Och det ÄR en skön mix av gamalt och nytt, av månniskans hela historia av behov att glädjas tillsammans, vad man än ska skylla på vid festtillfället.