Hade du stannat kvar?!

Stannat kvar i livet? Ja, absolut.

Ja men jag menar, skulle DU stannat kvar hos honom?

Aldrig. Han älskar inte dig så som han behandlat dig. Fy fan. Jag hade aldrig stannat hos någon som känslomässigt utpressat mig att göra en så sen abort. Lämna direkt! Du förtjänar någon som älskar dig på riktigt.

Jag tänker så här. Vi ansvarar alla för våra egna liv och vår egen lycka. Vi bör aldrig leva för någon annans skull utan vi bör alltid leva för våran egen skull.

Din pojkvän ville inte ha barn och var tydlig med det. Det tycker jag var bra. Men han ovilja att bli förälder var starkare än hans vilja att vara med dig. Bara du vet om det är tillräckligt för dig.

Sedan tycker jag att du ska lägga ner dina anklagelser om att han inte älskade sitt ofödda barn. Han ville inte ha barnet. Och det ville inte du heller när det väl kom upp till kritan.

Inte en chans att jag hade stannat hos ngn som orsakat mig den smärtan!

Ts lämna honom för gott och ta hand om dig.

Hitta dig en karl som vet vad kärlek är och hur man yttrar den mot sina medmänniskor.

Kramar till dig!

Är det så säkert han utpressade ts? Vi kan ju inte veta det.

Vad menar du mer specifikt med "det han har gjort" mot dig?

Varför gjorde du aborten?

Ja, det är jobbig och svårt att behöva ta ett sånt beslut när man är så ung. Ibland tvingas man bli vuxen väldigt snabbt.
Din pojkvän ville inte ha barn och var tydlig med det, du trodde själv att det var något du skulle klara. Men sedan beslutade du dig för abort ändå. Som jag förstått så blev du mer eller mindre övertalad till det. Stämmer det? 
Man förstår att det är svårt att hålla fast vid sin önskan när man får såna kommentarer. Men beslutet var ditt och endast ditt.
Om du vill fortsätta relationen eller inte vet bara du, orkar du, vill du?
Men vet du, trots svåra och jobbiga händelser så går livet vidare, även detta kommer du att kunna bearbeta och lära dig att leva med.

DU gjorde aborten.

Jag förstår inte riktigt vad din pojkvän gjorde för fel? Han tog beslutet att han inte var mogen och flyttade till hans föräldrar. Det var hans beslut.

Men det var ditt beslut att göra abort. Jag förstår att du mår dåligt och jag tycker att du ska prata med någon.

Låter så hårt att skriva såhär mot dig när du gått igenom något fruktansvärt men det är vad jag fick ut av din trådstart. Hoppas allt ordnar sig för dig.

Usch vilken hemsk situation. =( Jag lider med dig. 
Jag tror inte ni kommer kunna ha ett bekymmersfritt förhållande efter den här händelsen. Jag tror det alltid kommer ligga kvar i bakhuvudet hur gärna du än vill glömma, förlåta och gå vidare.
Men om du ska ge det en chans eller inte är upp till dig. Kan du göra det utan att hysa agg över aborten? Och om du ger det en chans och känner att det inte går, klamra dig inte fast, det finns bra killar där ute, han är inte den enda i världen!

Om du vill ta livet av dig pga en sån här sak, så är du nog inte redo att ta hand om ett barn.

Nej det hade jag inte. Jag hade inte ens gjort aborten. Han kunde ha använt kondom för att skydda sig, iaf ett gott försök att skydda sig. Är man verkligen så kär som du skriver gör man inte så här mot varandra. Slicka dina sår och gå vidare...

Blir väldigt ledsen av att höra vad som har hänt. Om han inte radikalt har förändrats i sin moral så skulle jag helt klart avvakta med att vara tillsammans med honom igen, även om jag älskade honom. Vem vet hur lite som krävs för att han ska lämna ännu en gång? Om jag var i den första situationen som kille hoppas jag verkligen att jag skulle stannat och tagit hand om barnet tillsammans med mamman. Det känns som det ända rätta.

Jag blev gravid med en kille som medvetet tog 'risken' samt visste att jag ville ha barn. Jag hade missat p- pillren flera dagar eftersom de tog slut innan jag fick nya. Bm sa att jag skulle skydda mig på annat sätt fram till nästa mens och det sa jag tydligt till honom. Men han envisades ändå med att ha oskyddat sex, fortsatte när jag sa åt honom att inte komma i mig. 

Jag blev gravid, men då ville han att jag skulle göra abort mot min vilja, vilket jag gjorde. Jag kunde inte vara tillsammans med honom mer, tyckte det var hemskt gjort av honom. Efteråt har han erkänt att han var nyfiken på om det skulle bli något, men att han insåg när jag blev gravid att han inte ville egentligen.

Jag tycker att du ska gå vidare och så småningom träffa någon som behandlar dig bra. Det gjorde jag och lever lyckligt med man och två barn :)

En sån tur killar har då enligt din bedömning. Det beror tydligen aldrig på killen att en abort genomförs. . Han kan bete sig hur som helst. .påverka tjejen så att hon inte orkar behålla fast hon vill men så vips är han oskyldig...för detta ju Hon som gjordeaborten enligt dig.Fy för ditt sätt att tänka. KRAM till TS.

Nej jag skulle inte stannat och jag skulle definitivt inte tagit livet av mig.. Du är så ung och livet har en jäkla massa att ge (även om det kan låta som en klysha) Du behöver någon att prata med på proffsnivå
Önskar dig lycka till