Vet inte vad som händer, hur kan jag hjälpa honom?

Du måste lämna honom.
Har han gjort dig så illa att du fått uppsöka sjukhus så är det väldigt illa.

Jag har varit där du är och känt ungefär som du gör, försvarat honom med näbbar och klor.

Gör slut innan han tar livet av dig!
Jag är glad att jag lever, det var nära att det inte blivit så.

Jag satt i precis samma situation. Mitt ex gjorde samma saker och mådde inte bra. Han till och med sökte hjälp och var inne på akutpsyk ett par gånger. Men ingenting hjälpte. Han blev bara värre och elakare hela tiden. Självklart hade han några snälla perioder ibland.. Men dom blev allt kortare.

Jag stannade för länge. När jag väl stack så var det för att jag flydde barfota i snön livrädd för att han skulle döda mig. Polisen tog in honom och jag fick flytta till kvinnojouren.

Hela mitt liv fick stanna av.

Du kan INTE hjälpa honom! Du är i stor fara! Du är ingen psykolog och han kan inte bli frisk genom att leva med en kvinna som han skadar. Enda sättet han kan få ordentlig vård är om han blir dömd till vård.

Du vet om att du aldrig kan känna dig trygg med honom. Du vet att du aldrig någonsin kommer kunna skaffa ett barn med denna mannen. Ni kommer aldrig kunna bygga på en framtid tillsammans. Det ni har är inte kärlek! Du är beroende av honom och han beroende av dig. Det är inte kärlek.

Jag är idag gift med en riktig man och vi väntar vårt första barn Han är trygg, kärleksfull, underbar och uppfyller alla mina drömmar. Han skulle aldrig drömma om att få mig att må dåligt. Han vaknar varje dag och gör det till sin uppgift att göra mig lyckligare. Vi lever ett drömliv i en relation där vi aldrig höjer rösten mot varandra. Vi har äkta kärlek. Jag ser tillbaka på åren med mitt ex. År jag slösat bort, all skit jag tog och stod ut med. Det har satt stora ärr hos mig. Speciellt stor är frågan " Varför lämnade jag inte tidigare?"

Idag lever mitt ex med en ny kvinna. Samma beteende har jag förstått. Hon är gravid... Jag gråter när jag tänker på hur hon har det. Och ännu mer när jag tänker på hur det stackars barnet kommer växa upp. Jag hoppas någon i deras närhet gör en orosanmälan så att iallafall barnet slipper växa upp i den skräcken.

Oj, skönt att du tog dig ur det. Hur märkte du att det började gå riktigt illa? Var det helt plötsligt eller trappades det upp?

Jag vande mig långsamt och våldet trappades upp långsamt. Första halvåret så var vi lyckliga, sedan började han skrika åt mig ibland. Sakta blev han värre och värre med perioder av ett " lyckligt " förhållande däremellan. När jag väl lämnade så var jag så van och så avtrubbad att det enbart var den riktiga risken att bli dödad som fick mig att reagera.( men till och med då tyckte jag synd om honom)

Idag vet jag att de lyckliga perioderna inte ens var lyckliga. Jag kände mig inte trygg då och jag visste innerst inne att jag inte kunde lita på honom. Jag intalade mig att vår kärlek var stark och att vi skulle ta oss igenom det tillsammans. Men nu vet jag att det inte var kärlek. Man skadar ALDRIG någon man älskar. Varken psykiskt eller fysiskt. Oavsett hur dålig man mår. Jag trodde jag älskade honom men det var nog bara en ursäkt för att rättfärdiga att jag stannade. Jag var egentligen rädd, trött och beroende av honom. Idag VET jag hur kärlek känns när den är på riktigt :) och kärleken är aldrig rädd eller otrygg. Bara kärleksfull och omtänksam.

Han har inte sökt hjälp, han inser inte själv. Hur blev det sen då? Blev han dömd? Fick du den hjälp du behövde? På den fronten har jag gett upp. Blivit väldigt ifrågasatt, misstrodd och jag har upplevt att det endast letats fel på mig. Orkar inte riktigt med det. Har accepterat att det är så här känns det som. Om han nu skulle försöka göra mig väldigt illa, om han gjorde nått så jag inte överlever, ja då är det så. Jag vet att jag inte skulle få hjälp om jag behövde den. Nu vill jag bara hjälpa honom för det är det enda jag kan göra för att situationen ska bli bättre.

Jag antar att han inte inser/insett vad han gjort mot dig?

Sökte han hjälp frivilligt hos psyk? Var det du som ville att han skulle göra det? Jag är orolig att han blir arg om jag föreslår något sånt.

Snälla du, gör inte detta mot dig själv!

Du säger att du omöjligt kan lämna, varför kan du inte det?

Jag har levt under liknande förhållanden och tro mig, det kommer inte bli bättre.
Mitt ex, som han till sist blev, har slagit mig sönder och samman fler gånger än jag kan minnas. Han har sparkat av revben, överarm och käke. Jag har haft fler blåklockor än jag har fingrar att räkna dem på.
Jag har nedsatt hörsel på ett öra efter han klippte till mig så trumhinnan sprack rejält.
Han har nästan strypt mig så jag fått ha scarf för att dölja min blåa hals.

Sista gången han misshandlade mig skedde det utomhus när han var rejält onykter och någon okänd ringde till polisen.
Där kom min räddning.

Han fick ett flerårigt fängelsestraff och fick betala skadestånd men vet du, det som var värt mest var att bli av med min plågoande.

Sök dig till kvinnojouren!
Hur gammal är du ts?

Mitt ex sökte sig frivilligt till psyk för att han hade så "dåligt samvete" för hur han behandlade mig. Egentligen handlade nog om att jag ville packa väskan och flytta efter de värsta händelserna. Genom att söka vård så lurade han mig till att stanna. Även polisen blev vänligare inställd mot honom när han visade " vilja till förbättring"...

Mitt ex blev inte dömd. Men han blev så pass rädd av utredningen att han flyttade till andra sidan av Sverige.

Sök dig till kvinnojouren. Berätta allt och försök inte skydda honom.

Din situation kommer aldrig bli bättre så länge du lever med honom. För varje dag du stannar vid hans sida så visar du för honom att hans beteende är ok. Genom att fortsätta älska honom så belönar du bara hans agerande och visar att det är så du förtjänar att leva. Han kommer bara öka i våldet.

Han älskar inte dig, kom ihåg det. Man skadar ALDRIG den man älskar. Varken psykiskt eller fysiskt.

Alla gillar honom, han är jätte charmig, trevlig, snäll och uppfattas som en väldigt schysst person helt enkelt. Alla kommer tycka att jag är en idiot om jag lämnar, sen kan jag bara inte se mitt liv utan honom. Allt är bara en enda röra, jag har liksom inget kvar men jag får skylla mig själv som stannar. 

Reagerade folk i din omgivning, märkte de något? Jag brukar också ofta ha blåtiror och så men ingen säger nått, inte för att jag förväntar mig det alltså, jag skulle ju heller inte säga sanningen om någon frågade. 

Har flera gånger varit med om att han gjort saker när vi varit utomhus men ingen som har sett. Anmälde du själv någon gång?

Har varit en hel del hos kvinnojouren men det visade sig att jag känner en person som jobbar där så jag vågar inte gå dit mer(hen känner min kille).

Jag vill inte säga min exakta ålder, är mellan 25-30 år.

Precis samma med mitt ex, han hade ett serviceyrke och var mycket omtyckt både bland kunder och kollegor. Det var bara hemma han plockade fram djävulen inom sig.
Att andra tycker att du är en idiot spelar ingen roll och vet du, det är bättre att vara en idiot än att vara död. För det kan mycket väl sluta så.

Det hände att någon frågade och jag var en mästare på lögner. Efteråt har jag fattat att vissa förstod och det är jag förvissad om när det gäller dig också.
Det är klart du ljuger, det gjorde jag med. För att skydda det misshandlande aset.

Jag anmälde aldrig själv men var på väg många gånger, fegade ur för jag var rädd.
De som jobbar på kvinnojouren har tystnadsplikt. Sök dig dit igen, försök att förbise att personen jobbar där. Tänk på ditt liv, du har bara ett.

Snälla låt honom inte förgöra dig!
Kan du inte flytta in hos dina föräldrar tillfälligt?

Oj TS. Ja om du hellre är död än utan honom så har du ju gjort ditt val. Men är ditt liv verkligen inte värt mer än så?

Ja det är ju ditt val. Du kan stanna så att han till slut får slå ihjäl dig. Det är ditt val. DU kan INTE hjälpa honom. Särskilt inte genom att stanna. Du gör bara honom ännu sjukare.

Du kan inte hjälpa honom. Du kan bara hjälpa dig själv genom att lämna. Jag har själv levt med en våldsam man och vet att det är svårt, men om man vill leva kan man inte stanna för med tiden kommer våldet bara eskalera. En dag kommer han använda den där kniven.