Tillfällig kris eller skäl att göra slut? Hjälp, snälla!

Ärligt talat så är du jävligt vidrig med att du var otrogen. Tänker inte ens ge dig råd och så för sådana som du borde inte ens vara inne i ett förhållande eller i närheten av det. Skiter fullständigt i om han inte blev arg eller så. Du är ju förfan speciell  på ett jävla dåligt sätt och borde inte ens ha fött dina stackars barn. Du är ju knappast heller den ideala mamman. Kvinnor som du gör så att man tappar all förtroende och respekt för er. Usch.

Vad bra att du erkände.Då har ni massa att bygga på och rädda.Så som ni känner är inte alls ovanligt,de flesta känner så nån gång efter många år ihop.Ni skulle nog behövs bryta det med något roligt,kanske spa helg ihop,resa iväg,skaffa barnvakt o gå ut och äta eller spela tennis vad som hellst men det tråkiga måste ni bryta på.Gäller även sexet,varför inte skåla med lite vin/öl och överraska eller prova nåt nytt i sexlivet?Jag och min man har tvingat oss att göra sånt i dö perioder,och det har varit kul.En gång åkte vi själva in till Liseberg,åt tog en öl och åkte karuseller,vi hade väldigt kul.Se vad ni kan hitta som passar er.Det är så lätt att vardagen bara flyter på och blir tråkig.

Tack för din åsikt. Det är inte ett dugg relevant om mitt beteende var rätt eller fel, inte heller har mitt snedsteg någon som helst koppling till min roll som förälder. 
Hoppas du hittar fler trådstartare att racka ner på, så du kan må lite bättre över ditt sannolikt ynkliga och kärlekslösa liv!

Wow, vilket fruktansvärt första svar du fick. Jag hade inte tagit åt mig av det. Det är väldigt magstarkt att ge en sådan massiv kritik på några få rader på ett forum. Helt fel tycker jag.
Otrohet är aldrig enkelt, men ja det händer även dem som aldrig trodde att de skulle göra något sådant. 

Du kanske kan försöka prata mer med din sambo, försöka komma fram till hur ni känner. Det kan kännas fruktansvärt läskigt men också befriande. Kommer ni fram till att ni vill satsa finns det ju parterapi och liknande. 
Men hade främst försökt hålla en öppen dialog med sambon.

Tro inte att du är en dålig person, jag tror knappast att människor är otrogna för att de är onda människor på något sätt som föregående svar verkar vilja indikera. Du är mänsklig och något annat kan du inte vara. Men konsekvenserna av otrohet kan ju hanteras mer eller mindre snyggt, och då tror jag att det mest konstruktiva är att vara öppen med vad man känner. Lycka till.

Tack för tipsen, Jenny! Vi har haft tråkig vardag med skiftarbete och mycket "måsten" en längre tid och kanske är det de där "guldkornen" som fattas. 
Hur länge har ni hållit ihop?

Tack för de uppmuntrande orden! Känner mig inte som en ond eller mindre värd person, och min sambo verkar tycka att mitt snedsteg var ganska "oskyldigt". Fel eller ej, så betyder det ju definitivt att något inte står rätt till i vår relation. Funderar på om jag har en kris av något slag. Att kyssa en främling är väldigt olikt mig!

Red upp ER relation först.....att blanda in tredje part är aldrig bra. Förhållanden har toppar och dalar men otrohetshångel är sällan lösningen. Lycka till.

Jag och min man har varit ihop i 14 år.Han har alltid arbetat natt och jag dag och ibland kvällar.I perioder har det varit dö trist eller gått om varann.Vi har tvingat oss att bryta trista vardagen då och då.Det är roligt när man väl gör det.Ett tag spelade vi pingis,ochså kul att skratta ihop.Sexlivet brukar följa med.Det finns hur mycket som hellst att göra,använd fantasin.Ett förhållande och ett sexliv sköter sig inte själv,ibland får man jobba hårdare för den.

Tack för dina kloka ord  Ska försöka hitta en väg ur tristessen!

Det var väldigt bra av dig att du erkände ditt snesteg. Hade det varit mitt förhållande och jag hade fått veta det av någon annan i efterhand, så hade jag gett upp förhållande just pga att ärligheten inte finns.

Förhållanden har både upp- och nergångar. Att ni har ett förhållande med ärlighet är ett väldigt bra beteende och sen verkar ni även kunna prata med varandra om problem. Ni säger att ni båda älskar varandra, ni kanske bara behöver väcka upp kärleken igen.

Om jag var er så skulle jag fixa barnvakt över en helg och så åka bort på något mysigt ställe, där ni får rå om varandra. Ni kanske vet om något trevligt spahotell med god mat och dryck. Då får ni rå om varandra och känna om det verkar rätt eller fel. Dock skulle jag inte stressa fram något.

Ett tips: Gräset verkar alltid grönare på andra sidan. 

Du säger att du sökt uppmärksamhet och när du fick det så var du villig att gå hela vägen med en du träffade en kväll. Var det detta du berättade för din man eller kanske det andra såg.

Hur kär är du i din man? Om han hade kommit hem och sagt motsvarande hur hade du då reagerat?

Söker man uppmärksamhet så är det stor chans att man får det och speciellt tjejer. Blir man intim eller håller en när kommunikation under en tid så börjar det kribla antagligen hos oss alla. En härlig känsla men man har tagit ett jättekliv från det förhållande man har. Så du måste väl finna ut om du vill finna lyckan med en annan man eller med den du har. Du har väl gått längre än de flesta motparter hade acceptert. Men det man inte vet.

Det kan bli så efter lång tid tillsammans. Det behöver inte vara slut för att man känner ett bekräftelsebehov hos andra utan diskutera du saken med din sambo. Från din ts låter det som om även han går i samma tankar och kan ni föra en öppen dialog om det är det inte alls omöjligt att ni skulle kunna swinga tillsammans eller öppna ert förhållande lite.

Klart, det är inte nått som passar alla men att försöka tycker iaf jag låter många gånger bättre än att ett förhållande med många år på nacken med barn och gemensam egendom ska behöva delas upp.
Längtan kan bli fruktansvärt stor och det är svårt att hålla sig men herregud! Det är bara sex, inget att separera för om förhållandet i övrigt funkar bra.

TS, tänk dig noga för.
Gör helt klart vad som gäller med din sambo innan du gör något mer, kanske som sagt att han är inne på samma tankar som dej.

Kom också ihåg att det finns en stor risk att du blir kär i dendu knullar och vill ha skilsmässa., självklart gäller samma sak för din sambo om han blir med någon annan

Kom ihåg vad du lägger i potten, ert förhållande era barn, hus och övrigt socialt umgänge, ställ dej frågan, är det värt kraschat förhållande, barnen varannan vecka etc. för ett knull med en annan?

Ni kan väl göra gemensam sak av det grå? Hitta andra par tillsammans o knulla loss?

Det finns ju också möjligheten, som (D) är inne på här ovanför, att faktiskt tillsammans utforska vad som finns utanför ert förhållande. Det behöver inte vara svart eller vitt - ni måste inte fortsätta i samma spår eller göra slut för att kunna utforska. Om ni är varandras första sexpartners så är det inte alls konstigt om ni är nyfikna på hur det skulle vara med andra. Men för den skull behöver det inte betyda att ni inte älskar varandra.

Nu måste ni kanske inte gå ut var för sig och bli ihop med första bästa extrapartner bara för sakens skull, utan ta små steg i taget - prata med varandra om vad ni är nyfikna på, vad ni behöver och vad ni fantiserar om. Det viktiga är ju att ni gör det i ett tillåtande diskussionsklimat, som inte ifrågasätter era känslor för varandra bara för att ni har de där tankarna, och som även tillåter er att uttala era respektive tankar och fantasier utan att den andra blir dömande. Ni måste kanske inte genomföra exakt allting som ni fantiserar om, det är inte det jag menar, utan jag menar att det ska vara okej att berätta om sina tankar, men det ska också vara okej att säga att man själv inte skulle vara bekväm med något som partnern föreslår, utan att någon dömer den andre som varande dålig människa.

Allt handlar, som vanligt, om kommunikation och ömsesidig respekt. Bara du och din partner kan bestämma tillsammans vad som är okej för er. Det har ingen okänd skribent (ja, det är dig, Anonym (p) jag tittar på!) på nåt relationsforum något som helst veto i.

Tack alla för tankeställande kommentarer, tips och kloka råd!

Såhär i efterhand börjar jag inse att jag inte på något sätt är ute efter att avsluta det min sambo och jag har tillsammans, men jag är övertygad om att vi måste bryta det slentrianmässiga mönster vårt liv följer nu. Riktigt hur är jag dock ännu rådvill kring. Kanske får jag föreslå lite "nya" grejer i sänghalmen..!

Det låter bra. Jag har själv varit med samma kvinna i 40 år, och har känt på samma sätt som du många gånger, väldigt frestad att söka andra kontakter. Men när jag nu kollar i backspegeln är jag skitglad att jag blev kvar i mitt gamla förhållande. Kommer ihåg att jag drömde om att bara komma ifrån allt det vardagliga o bara fly bort från alla konflikter med fru och barn, jag längtade efter ett helt annat liv. Jag tror väldigt många får samma tankar nån gång under ett förhållande. Fantasierna tar fart och vi drömmer oss bort. Men det blir förstås så att vardagen så småningom även tränger sig på i ett nytt förhållande. 
Nu är jag snart 60, vi har ett skitbra liv med barn o barnbarn, o har ett sexliv som kanske är det bästa vi nånsin haft...
Lycka till.  

Om båda har viljan att det skall bli lite ny spänning så tror jag man kan komma långt med lite nya saker. Sen går det väl alltid upp och ner i långa relationer och det kan ju inte alltid vara spännande. För egen del är jag nöjd om det händer lite nytt då och då och sen går det ett par veckor när det är lite tråkigt igen.  Hoppas det går bra!!

Skönt att det löste sig.
Tycker kort o gott, snacka med din kille tala om att nu vill du ha ett "aktivt" liv
Kanske resor, mera eller bättre sex, gosa med varandra, verkligen se till att den andre märker det.
"låna" ut barnen till era föräldrar under några dagar och bara vara för er själva o göra vad ni vill, ligga i sängen halva eller hela dagen utan några förpliktelser.
Lycka till

Det behöver ju varken vara kris eller skäl att göra slut tänker jag, men jag inser att min och sambons val i frågan avviker från normen. Här kommer i alla fall några rader från en som inte tycker att livslång kärlek är någon sorts krav för flirt och sex.

Jag och min sambo har varit tillsammans i 7 år, vi älskar varandra innerligt, tänder ordentligt på varandra, har helt fantastiskt sex och vill leva med varandra för lång tid framöver. 

Däremot känner vi inget som helst behov av att leva i monogami och bara få ha sex med varandra. Oftast blir det bara flirt och ett och annat hångel på annat håll men det är skönt att ha friheten om man vill.

Personligen minskade mitt sug efter "annat" när vi gjorde det klart att det var fritt fram och det händer uteslutande när jag reser i jobbet. Han har aldrig ens hånglat med någon annan men gillar tanken på att han får om han vill. 

Vi har flera vänner som lever i liknande samförstånd men på olika sätt med sina egna överenskommelser. Kanske kan det vara så att ni kan komma överens om gemensamma spelregler för att få ge er ut på äventyr, tillsammans eller var för sig och att det kan stärka er relation istället för att göra slut när ni älskar varandra?