Hjälp dom tar dö på mig!

ta tag i ungarna människa,uppför man sig illa blir man av med allt kul i 1 månad.inge leksaker tv spel efterrätt osv osv

Har försökt med spelförbud och kompisförbud men det hjälper inte..

förläng förbudet ,och ALLT kul ska bort inte bara vänner o tv spel,deras rum ska tömmas på allt förutom sängen,och där ska man få sitta hela dagarna efter skolan o glo in i väggen tills man sköter sig

Varför slåss de? Vad är det som de bråkar om?

Jag tror inte riktigt på att lösa problemet med att ta bort alla saker i deras rum. Det måste finnas en anledning till att de slåss och anledningen är förmodligen inte att de har för mycket grejer.

Tycker den store pojken att den lille retas? Tycker den lille att han inte får vara med den store?

Vid vilka tillfällen bråkar de mest? Är det när du är upptagen med annat? Kan du få dem att hjälpa till att laga mat, hänga tvätt etc. så att de känner sig delaktiga och får annat att tänka på än att bråka?

Är ni två föräldrar? Kan den ena föräldern natta den lilla medan den andre sysselsätter den store? Jag förstår inte vad den store gör i samma rum som den lille om han skall sova.

6 och 7 åringen delar rum har en 2 åring med. Är ofta själv med barnen på kvällarna. Att ta bort allt de har hade jag aldrig gjort. Tror mer på belöna vid gott uppförande istället, har tagit bort tv-spel o kompisar och visst det känns men är glömt i nästa stund.

Brukar försöka lägga 6 åringen samtidigt som 2 åringen och då får den store sitta i soffan och läsa en bok men oftast springer 6 åringen upp och triggar igång den store till massa bus. Och då stör de 2 åringen så han inte somnar.

Dom kan leka jätte bra ihop ett bra tag sen blir de osams om diverse saker och så börjar de slåss. Oftast startar det med att de leker våldsamma lekar ninjago eller nått sånt annars är det 6 åringen som retas

Låter fullständigt normalt tyvärr, jag är ingen pedagog dock så den åsikten är helt och hållet baserad på mina egna observationer och hur det var själv som pojke i den åldern, så ja, det du beskriver, det är i praktiken min normal bild av broderskap i den åldern.

Så höll mina kompisar på med sina bröder och så var även min relation till min kusin som är i samma ålder som mig, vi var bästa vänner och umgicks jämt men samtidigt hade vi otroligt våldsamma och vildsinta slagsmål, blodvite många gånger, det höll i sig upp till dess att vi var kanske 11-12 år, vi är väldigt goda vänner idag, partners in crime. 

En barndomskompis blev ibland så arg så att han svimmade, kommer ihåg flera incidenter då det hände, då hade han alltså blivit retad av sin store bror, store brorsan tyckte ju bara det var roligt. Idag är dom väldigt nära varandra.

Vet inte vad min poäng med detta inlägg är men att dom slåss betyder dock inte att dina söner ogillar varandra, jag vet inte varför det blir så som det blir... jag kan tänka mig att det är otroligt tröttsamt och slitigt.

Jag har väl egentligen inga konkreta tips på hur man löser det, du kanske kan försöka att hålla ett vakande öga på dom för att på så sätt se tidiga tecken till aggression och sedan separera dom innan dom blir fysiska, men det kan ju gå väldigt snabbt så det är ju lättare sagt än gjort.

Klart att straffet inte har nån verkan när du bara tar bort 2 saker i nån dag,dom har fortfarande leksaker godis läsk och annat att underhålla sig med

De ska kännas lite blir nog mindre kul efter har blivit av med allt i nån månadstid

Men du kan köra din belönings uppfostran även om den uppenbarligen inte funkar

All forskning inom pedagogik är emot straff. Av straff lär man sig ingenting utan det skapar bara rädsla och barn som ljuger. En 6- och 7-åring förstår heller inte vidden av en hel månad utan grejer.

Däremot är konsekvenser bra och hjälper. Hur kopplar ett barn ihop bråk med leksaker? Det gör de inte. Om man ser till hur det funkar för vuxna så kan man jämföra med att en person alltid ställer till bråk på arbetsplatsens julfest. Inte tusan straffar då chefen genom att plocka bort den bråkiges alla pennor på kontoret. Däremot kanske chefen ber den bråkige att stanna hemma från julfesten. Det är en konsekvens och inte ett straff.

***

Jag tänker så här: om det nu bara är 17 månader mellan bröderna, måste de då lägga sig vid olika tider? Kan du kanske läsa en bok för alla tre barnen samtidigt? Annars kanske du kan köra igång en lugn aktivitet för storebror och lillebror (till exempel att de får lov att leka med lego i köket OM de inte skriker och bråkar, medan du nattar 2-åringen). Säg sedan att om de inte har skrikit och bråkat så kan du läsa en bok högt för båda två sedan, innan de går och lägger sig. Här gäller det att vara konsekvent. Tala om att om de börjar skrika och slåss när de leker med lego, så att 2-åringen vaknar, så blir konsekvensen att du plockar bort legot direkt och så gör du det (bråkar man med lego när man leker med lego, så försvinner legot för tillfället = konsekvens. Bråkar man med lego när man leker med lego och den vuxne istället plockar bort tv-spelet = straff. Konsekvenser är logiska och bra. Straff är ologiska och hjälper inte det pågående problemet). Det här kan du behöva prova några gånger innan det fungerar, då de till slut kommer att förstå att det är det som gäller. Senare kan de ju själva välja vad de vill göra, allt kan vara tillåtet om det bara är något som går lugnt till och som inte innebär så mycket städning efteråt. Prata med och bestäm tillsammans med barnen hur ni skall lösa nattningen helt enkelt.

Vad gäller bråken kring ninjago så är det så, att det enda du kan göra är att förbjuda ninjagolekar om man inte kan leka det utan att slåss. Du kan också lära barnen att slåss i luften och säga att det är det enda sättet som man får lov att leka slagsmålslekar på, men då gäller det ju att du kan vara närvarande och involverad i leken, så att du kan visa och berätta mer än en gång. Om man slåss på riktigt så får man helt enkelt leka en annan lek.