orkar inte..
Nu är jag så slut i huvudet av allt detta tänkande.. Jag flyttade ihop med min sambo för 3 månader sen, vi har varit tillsammans i två år men har bott 14 mil ifrån varandra.
Nu efter dessa tre månader har jag fått reda på att i början när vi träffades så försökte han ligga med min bästa vän ( försökte åka till henne i smyg )
En annan tjej som han tidigare träffade innan mig skulle han åka till i smyg också, hon skrev och frågde om vi inte var tillsammans längre och svaret hon fick var
- jag kommer dit i smyg, hon behöver inte veta någonting.
Sen har jag fått reda på att en månad innan vi flyttade ihop så skrev han till en annan tjej på sms att hon skulle komma dit så skulle han göra det skönt för hennes, fem minuter innan hade han skickat ett sms till mig, godnatt älskar dej ringer imorgon..
igår fick jag reda på att han försökte hångla upp en annan av mina närmaste vänner på en fest, för ca 1,5 månader sen, medans ja låg å sov för ja skulle upp o jobba..
har försökt pratat med honom, men han blir bara arg å går härifrån, när han kommer tillbaka, som om att han vet om det, ligger jag och grinar allt vad ja orkar och han kommer och håller om mig och förklarar hur mycket han älskar mig och inte vill vara med någon annan, Att han aldrig skulle röra någon annan. han hade även skrivit till sin kompis ( som hade berättat att han varit otrogen på en kryssning, de va så träligt att kärringen hade vaknat och börja ringa till honom så han inte kunde ligga med den andra bruden han träffade) , och då svarade min sambo att han aldrig skulle sumpa en sån chans, och grabbarna skulle dra iväg på en kryssning själva, utan kärringarna, för man tar ju inte med mjöl till bagaren.
Jag älskar honom, så mycket att det gör ont, på riktigt. Men vad ska jag göra när det inte går att prata med honom, och när jag väl gör de får jag skulden för allt, de slutar med att det är jag som är den som är ledsen och ibland tillochmed ber om ursäkt, för något han har gjort.
vill inte lämna honom, det är det sista jag vill, har precis kommit ur en lång depression, men ja känner att jag sakta men säkert börjar glida tillbaka åt det hållet.