hur ska jag få honom o äta?

Min dotter har aldrig varit matglad, och vi har nog kastat 100 ggr mer mat än hon ätit under åren (känns det som). Nu upptäckte vi mjölkproteinallergi vid 11 måndader som nog också påverkat hennes förhållande till mat, för det blev sakta bättre när vi tog bort mjölkproteinet från maten. Men det är först nu vid 3 som maten fungerar bra större delen av tiden.

Det vi gjorde var dels att inte lägga ner så mkt tid på att laga mat som hon skulle gilla, det blev vara dubbelt jobbigt då för oss när hon inte ens rörde maten. Vi gjorde mat som vi också ville äta och vi satt alla vid bordet samtidigt och åt. Vi trugade aldrig och när hon väl kunde plocka i sig maten själv med händerna så slutade vi mata henne (självklart hjälpte vi om hon inte fick i sig så mkt som hon ville, men det var hon själv som inledde ätandet). Hon fick leka och känna på maten hur mkt hon ville så länge som maten inte kastades på golvet. Med tiden blev hon mer nyfiken på maten och började smaka och mer och mer hamnade då i munnen. Det viktiga för henne har alltid varit att hon själv bestämmer vad och hur ngt hamnar i hennes mun, så vi vill att hon ska söka sig mot maten och inte tvärtom.

Det viktiga för oss var att det inte skulle bli jobbigt med mat för henne, eller att matbordet bara skulle förknippas med tjat och tvång. Idag äter hon väldigt bra 95% av tiden men har fortfarande vällingperioder när hon knappt rör maten (när hon är sjuk eller fått i sig mp och därför har ont i magen), men vi tar det fortfarande med ro. Det ska vara trevligt och mysigt att äta och har man ingen aptit blir det inte bättre av att ngn trugar och tjatar. Hon har alltid gillat frukt så det har vi uppmuntrat och aldrig ransonerat, idag är även råa grönsaker väldigt populärt.

Mitt råd är alltså att ta det lugnt och inte stressa upp dig, barnet märker det och börjar bara förknippa mat med ngt som mamma blir stressad över. Dvs tvärt emot vad du vill åstadkomma. Om barnet gillar frukt, ta med dig massa frukt när ni åker bort och låt honom smaka från din tallrik. Om han bara äter köttbullar, se till att det finns köttbullar på tallriken och lägg till ngn ny smak från er tallrik också så att han kan smaka när/om han vill. Det viktiga är hur han kommer äta resten av livet, inte hur han äter första åren så sikta in dig på det långsiktiga målet istället. :)

Tack för svar. Han gillar majs o gurka så det får han till varje middag o då äter han bara majsen o gurkan. Han äter själv men vägrar ändå att stoppa maten i munnen. Lägger alltid upp lite av maten på hans tallrik. Kall mat funkar bättre än varm mat. Men han kan ju inte veta om maten är varm eller kall för han smakar inte ens.

han märker säkert på mig att jag blir stressad o ledsen fastän jag inte försöker visa det.

Min son är inte heller intresserad av mat. Välling och gröt samt youghurt gillar han.

Jag har inga tips tyvärr men följer tråden...

Innan min dotter var 1,5 år åt hon superlite. Och var rejält underviktig(lika nu när hon äter som en häst). Det som hjälpte var att låta henne hållas precis som hon vill. Vi la maten på bordet framför henne och så fick hon själv leka med maten och äta så mycket som hon ville. Vi tjatade inte, vi matade inte, vi bad inte, vi trugade inte, vi iakttog henne inte osv. Framförallt hjälpte det att vi föräldrar slappnade av och litade till att ungen inte skulle svälta ihjäl frivilligt.
Mitt barn gillar också kall mat mer än varm. Hon är fortfarande så som snart treåring. Så hon får sval/kall mat helt enkelt, men äter samma middagsmat som oss för det. Just det kan jag inte se som ett problem.

Vad hör du ts, när han inte vill äta middag? Ger du honom något du vet att han gillar istället?

Jag frågar därför att jag själv är osäker på hur jag ska göra? Han äter ju oftast om han får gröt, välling eller youghurt och får han inget mer än den lilla mat han själv petar i sig så är han jättegrinig...

Jag försöker o inte ge honom nåt han gillar om han inte äter det andra. Men det resulterar i att han är sur o vresig o jag rädd att han svälter. Idag har jag varit stenhård men han har inte ätit för det.

Det är så som jag medvetet valt att inte göra alls, eftersom maten och att äta då blir en ren maktkamp. Och den kampen vinner i regel alltid barnet, och att äta för att ngn tvingar en gör en knappast mer positivt inställd till mat. :/

Nu när hon blivit äldre och stabilare i sitt ätande har vi som krav att hon smakar maten, men inte mer än så. Äter hon inte får hon en banan eller liknande lite senare så att hon ska slippa vara hungrig och grinig. Och som sagt så börjar maten bli allt mindre av ett problem för oss, hon har nu antydan till hull och den kommer av att hon äter mat, utan att trugas eller tvingas. Samtidigt har jag bekanta som alltid trugat och tvingat, och dem har kvar samma problematik fortfarande när barnen är 5 och 7, dem äter aldrig tillsammans för att matsituationen är så jobbig.

Jo känns som en maktkamp. Jag ger honom lite senare men inte precis efter. Mest på kvällen "kampen" är för han tycker ju om yougurt o sånt så det äter han till frukost o mellis. Jag lagar ingen middag på middagen när vi är hemma för det e ju lönlöst. Vi äter middag på kvällen o när han lägger sig får han välling så han somnar ju mätt även om han ej ätit middag. Jag vet att jag måste slappna av men jag blir så frustrerad o tycker detta är så jobbigt o undrar om jag gjort nåt fel som gör att han

Är så här. Igår smakade han lingon o det tyckte han var gott så han utökar sin meny lite.

Han verkar alltså gilla syrliga saker, med yoghurt och lingon, så det är ju något att jobba vidare med då. Låt honom smaka mer syrliga saker en sak åt ggn med några dagar emellan. Tillslut når man den kritiska gränsen när han gillat tillräckligt många nya smaker för att själv bli nyfiken och vilja smaka. Sedan breddar man det undan för undan. :)

Det är knappast du som gjort ngt fel. Vissa barn är väldigt skeptiska mot nya saker och väldigt bestämda, och då får man ta det i deras takt och avdramatisera hela mat saken. Mat ska vara roligt och spännande när dem är så små. :)

Jag skulle dock ändå försöka äta middag tillsammans, även om han bara sitter och äter sin gröt eller yoghurt med er, så att han får se er äta olika saker och ha trevligt. Tillslut lär han bli nyfiken och vilja smaka av er, det viktiga är bara att det är han som först visar intresse så att ni inte sticker fram en gaffel eller sked mot han hela tiden.

Jag minns själv när dottern var under året och andra mammor i mammagruppen delade recept på hemmalagad barnmat. Jag försökte en gång men gav sen upp, fick ju ändå bara kasta bort allt så det kändes meningslöst. Nu börjar dock matlagningen bli roligare igen, så det finns hopp!

Jo han gillar syrligq saker så får spinna vidare på det.

vi äter alltid tillsammans vid matbordet. Fick det rådet av bvc när han började strula med maten.

jo får låta han styra lite mer så jag inte trugar för mycket med honom för han äter ju duktigt själv när han får det han tycker om.

Följer gärna. Letar desperat efter olika tips och idéer för att öka min sons matintresse. Han äter varken mat gröt eller välling. Ibland kan vi lyckas truga i honom två-tre teskedar mat om vi har tur:/ han gillar dock katrinplommonpure, gurka och innanmätet på clementiner.

Testade nu i veckan att laga egen mat med lite mer smak i än i barnmatsburkarna o de verkade gå mer hem. Han fick säker i sig 1.5 msk innan de tog stop.

Har börjat fundera på om han har nåt problem med sina kräks reflexer som gör att han tycker det är jobbigt att äta. Han klöks nästan varje gång han ska svälja när det gäller mat. De går bra med gurkan o klementinen iof så de kanske inte är så troligt ändå.nån som har känt samma?

Har även testat att ge lite youghurt och de verkar han gilla. Han år bara 9 månader o har hört rekommendationer om att inte ge just youghurt förän efter året. Nån mer som hört de?