verbal/psykisk misshandel.. snälla hjälp!!?

Åh herregud. När en människa, en vuxen karl!!! Går på en katt är det redan försent. Fy fan

Ring kvinnojouren för att få snabb hjälp  ni måste bort nu!!!  Det kommer inte att bli bättre, han kommer inte att förändras, nu måste du ta ditt ansvar som förälder och skaffa hjälp innan det slutar riktigt olyckligt!

Snälla fina TS, du behöver komma därifrån. Jag förstår att du har dåliga erfarenheter av att dina föräldrar skilde sig, men ibland är skilsmässa en bättre lösning än att till varje pris stanna kvar. Det är ALDRIG ditt fel att han skriker och blir så arg.

Att han kastat er katt i väggen är ett stort varningstecken, likaså det han så när ert barn skrek. Män som misshandlar börjar oftast med verbala handlingar, tyvärr övergår det oftast till handgripligheter senare.

Det här beteendet skadar era barn och att han säger förlåt till dig efteråt kan inte reparera hans beteende mot er! Skadan har redan skett då.

Bra att du bokat tid hos FR och hos psykolog. Jag tror dock att du behöver agera ganska snart. Har du någon du kan åka till med barnen? Föräldrar, släktingar, goda vänner? Har du anförtrott dig till någon om hur ni har det hemma?

Han säger att du gör honom arg. BS. Jag har träffat tillräckligt många sura personer för att veta att vissa typer ÄR arga och kommer att vara det oavsett vem som (olyckligt nog) råkar befinna sig i deras närhet. Dessa brukar vara bra på att få en att känna sig skyldig och tro att "bara jag bättrar mig kommer hen bli trevligare". Det är viktigt att inte känna någon skuld överhuvudtaget, för problemet ligger hos DEM (det är ju de som är arga).

Kastat katten i väggen? Snubben har problem.

Hej! Jag kan ge dig ett litet råd. Så som jag själv gjorde när jag lyckats samla mig mod efter flera års psykisk och fysisk misshandel. Allt börja med kärlek verkligen o det fanns inga problem. Men så kom sedan efter ett år en massa nertryckningar verbalt, om hur dålig jag var och hur ingen ville ha en sån som mig. Och när han lyckades få mig till en sådan gräns att jag liksom verkligen bröt ihop så höjde han mig till skyarna o bad om förlåtelse o det ena efter det andra. Ca ett halvår gick o då kom första smällen. Utav ngt som han bara explodera för. Ngt han själv hittat på. O sedan bara fortsatte det. År efter år. Smäll efter smäll, nervärdering efter nervärdering. O så där emellan något litet som gjorde att jag fick hopp igen om att allt skulle bli bra. Jag älskade verkligen honom, men han förstörde mig. Gång på gång ville jag avsluta förhållandet men vågade inte för jag var rädd för dom där slagen jag skulle få. Men en dag så stålsatte jag mig. Bestämde mig att nu är det bara bRa(detta tog mig 5 år) . Jag tänkte att jag tar det, jag tar en natt på sjukhuset om så krävs bara jag slipper han i mitt liv.. Jag sa ifrån och har aldrig sett han sedan dess. Han ringde ett par ggr o ville fråga ngt o spelade sig förkrossad o försökte men jag sa bara nej o la på. Jag grät av förtvivlan och jag hade verkligen ont i hjärtat. Hela min kropp gjorde ont av att jag nu lät mitt livs kärlek gå( vi hade även mkt bra ihop, men inte tillräckligt). Men i längden så mår man bättre. En kort tid därefter träffade jag min nuvarande man o har 2 barn ihop med. O jag ångrar inte en SEK att jag lämnade skiten bakom mig. Föreställer mig ibland hur det hade vart o haft barn med en som alltid tryckte ner mig fysiskt och psykiskt . O nej fy fan säger jag bara. Jag skulle inte önska min värsta fiende ett sådant liv. Så ja här nu i slutändan så ville jag säga till dig att stå på dig och ställ han mot väggen. Ge han ett ultimatum o funkar inte det så ta dina små mirakel och gå. För barnen har det inte heller bra i en familj med sånt. Kärlek o respekt till dig!

Hej!

Du måste ta dig ur! Jag känner så väl igen precis allt, bli nertryckt sen upphöjd om vartannat tills man inte har någon ork kvar.
Det kommer inte bli bättre om du inte tar dig ur. 
Ett sunt förhållande bygger inte på rädsla utan på omsorg om varann.
Du är förmodligen betydligt yngre än jag och har ett långt liv framför dig och du är värd att må bra tillsammans med dina barn.
Jag sitter själv nu sen två månader, han ringde några gånger och bråkade men sen inget mer. Dina barn är små ännu och kanske ännu inte fått men för livet.
Min son är 18 och vänder hela sin ilska och frustration mot mig, då han inte förstår varför jag inte lyssnat och bara bett exet dra.
Jag kämpar varje dag för att få tillbaka tilliten till min son och vet inte hur jag ska hantera det hela, det gör så fruktansvärt ont,  så finns ngn mer i samma situation så hör av er hur ni kommit vidare med barnen och er själva.
Många styrkekramar tll dig och alla er andra i samma situation!

Jag lever med psykisk misshandel av min man sedan 13 år tillbaka....
jag insåg det för 1 år sen då jag inte orkade längre och han blev värre än någonsin.
vi har tre små barn ihop och jag är fortfarande kvar, utöver psykisk misshandel, så har det även sexuell misshandel, han är på mig mot min vilja..
han har aldrig rört mig förrän igår kväll då han tog tag i min arm väldigt hårt! 
Jag finns här om det är nån som vill skriva pm..

Tänkte dela med mig lite av mitt eget liv. Lämnade en man som misshandlade mig psykiskt för två år sedan, men än idag blir jag inte av med honom. Han är i omgivningens ögon en charmerande man och ett socialt geni, annat var det bakom stängda dörrar. Under våra år ihop så hade han ALDRIG fel, han kastade in mig i teven så den gick sönder och det var mitt fel. Han sa alltid hur vidrig jag var, att jag hade personlighetsstörningar, såg konstig ut. Ja han tryckte ner mig för att däremellan höja mig till skyarna, men det var aldrig lugnt längre perioder. Efter två dagar så såg han till att starta konflikter oavsett om det fanns något att bråka om. Mot slutet fick jag nog, tog tillbaks min lägenhet i smyg. Gjorde slut med honom, men det blev ett helvete. Han skrev långa lögnaktiga mail om att han skulle polisanmäla mig för misshandel, att jag hade gjort både det ena och det andra. Såklart hade jag inte gjort något, han kontaktade min arbetsgivare och sa att jag var psykiskt labil och en farlig person. Jag fick med stöd av anhöriga göra en anmälan mot honom för förtal. Och såhär ser mitt liv ut, jag valde fel man och lever än idag i misär. Är skadad för livet, har svårt att känna tillit till män. Hoppas man en dag får lugn och ro och att han slutar att trakassera mig, men efter lugna perioder så dyker han upp. Speciellt under jul, nyår och födelsedagar.

Till er andra som är kvar, kontakta kvinnojouren och ta hjälp. Däremot kan ni inte vara kvar. Men gör inte som jag som trodde att jag skulle klara allt själv. Risken är stor att dessa män har ihjäl en i slutändan fast man inte tror det. Som mitt ex, han har inga horn i pannan och är sofistikerad utåt. En sådan som ingen tror ska vara en galning, men skenet bedrar.

En annan sak som är så vansinnigt läskigt, det var att han alltid såg sig själv som godheten själv och pratade alltid om det. Han jobbade med välgörenhet, stöttade kvinnliga bekanta som kom ut ur relationer med misshandel. Han är den som alla tror är landets snällaste person, jag och hans föredettingar kan vittna om något helt annat. Men det är ingen förutom mina egna som läst hans sms och mail som tror på en.

ja, det otäcka är att de utåt är så snälla och trevliga, men som tur är finns några vänner för mig som sett och kan vittna ifall de skulle behövas.
ett tips, om han ringer och ni har vanlig fast telefon, så håll mobilen intill och starta inspelning. 
Jag har nu efteråt dåligt samvete när jag berättar för vänner och familj, de har ju också blivit lurade av denna "trevliga" person.

Ta hjälp och ta er ur, ring kvinnojour eller vad som helst,ngn ni litar på och efteråt ta kontakt med vårdcentral, det har jag gjort och har fått remiss till psykolog så jag väntar på tid för första samtalet.

Glöm inte, det är aldrig ert fel!!
misshandlaren startar bråk om vad som helst, i mitt fall att disktrasan inte var upphängd, att jag klippte gräset för snabbt....
Ta hand om er och många kramar!!

Lämna honom, detta kommer bara eskalera och bli värre. Har du ingen du kan vända dig till vänd dig till en kvinnojour för råd och stöd. Ta barnen och stick.

Gör detta relationstest, du får ut ca 80 -100 sidor. Läs svaren om din relation och tänk att det är någon av dina barns relationer, vad hade du sagt till dom? www.lovetestnow.com

Helt sjukt hur idioter jämt kommer till dessa trådar och svarar "Lämna honom"

Inte fan är det en bra anledning till att lämna honom?

TS: Prata med honom, säg att du mår dåligt över hur han beter sig.

(Suta) Hur menar du att hon ska nå honom med att prata om hur hon känner det?

Mannen har kastat katten i väggen för att den var i vägen och hotat att trycka en servett i barnets mun för att den gråter. Detta är ett av de mest tydliga tecknen att han snart går på henne eller barnen fysiskt. I hans ögon är de inte värda någonting. Tror du att det går att resonera med en sån person? Han kommer inte att ta till sig vad hon berättar, utan kommer att använda det senare som ännu en anledning till att trycka ner henne ännu mer.

Det enda som hjälper den här typen av människor, är att visa sig starkare än dem, även om det bara är en fasad. Att aldrig visa rädsla, för det går de igång på. Men det betyder också att man måste övervinna rädslan för att bli lämnad, för det hotet kommer att komma.

Å andra sidan, hotar han småbarn och är elak med djur, så är det bara en tidsfråga innan du måste lämna honom, för din och barnens skull.

Ja du TS
Kvinnojour eller tjejjour borde du kontakta.
Men det kommer du inte att göra..

Det som händer i vanlig ordning är att du gnäller av dig i denna tråd..
Sen ligger du där med benen isär och mannen ovanpå..

Så sätter du upp tusen hinder om att du inte kan lämna.. Tänk på barnen och hur ska det gå med ekonomin.

En vända till

o så blir det en runda till o doggystyle.. o mannen bakom..

Thats our Life...

Men undrens tid är inte förbi och mirakel sker.. Så kanske du tar åt dig och kontaktar en kvinnojour eller tjejjour..

Men troligtvis ställer du upp i sängkammaren

När han säger nåt elakt till dig,säg till honom:sluta med det där,och gå sedan från ut från rummet.Säg att du är värd respekt.Du är inte intresserad av hans korkade kommentarer.Gå till familjerådgivare med honom.Om han fortsätter,lämna honom.Du är värd bättre!