• Anonym (ellie85)

    Hur jag ska hantera båda barnens utagerande sätt?

    Jag har två barn som bor hos mig varannan vecka, när barnen är ensamma med mig utan att sitt syskon är med så är dom båda lugna, snälla och harmoniska och vi har väldigt roligt ihop, inga problem alls. Men så fort båda är tillsammans, så är det som att dom lockar fram den sämsta sidan hos varandra och det är inte lugnt en sekund alls. Storasyster är väldigt avundsjuk på sin lillebror för allting. Hon retar honom mycket, vilket resulterar i att han gallskriker som en bebis många gånger varje dag, det händer överallt, hemma, på bussar, i affärer, bland massa folk. Han slutar inte skrika och "vråla" förrän han får som han vill, eller då jag lyfter upp honom och tröstar honom. 
    Jag vet att jag gör fel att jag tröstar honom och lyfter bort honom, men jag har provat att låta han "skrika färdigt" och inte låtsas bry mig. Men det går inte han kan inte lugna sig själv, han blir sittandes i timmar, och dagis har samma problem när han inte får som han vill måste en fröken sitta hos honom, han skriker sönder sig själv och alla andra barnen blir oroliga och får ont i öronen, dagis har också försökt att låta han skrika klart själv, men det går inte. Det känns  som att huvudet ska explodera när han vrålar i evigheter, och det är väldigt ansträngande för hans egna kropp också.
    Så jag vill verkligen få ett slut på det här skrikandet. Eller få råd om vad jag kan göra? Jag har försökt med belöningssystem, det hjälpte inte ett dugg.
    Det gör det inte lättare att syskonen inte drar jämt heller. Båda barnen har sagt till mig att de hatar sitt syskon och att de tycker den andre är dummast i hela världen. När barnen bråkar händer det ibland att dom säger "jag ska döda dig" till varandra, och till mig. Då har jag blivit arg och sagt ifrån på skarpen, att så får man absolut inte säga. Men dom bryr sig inte, utan fortsätter att prata om hemska saker som dom ska göra mot varandra. (skära av halsen på varandra och sticka ut ögonen osv.) Storasyster drar igång allt, och lillebror härmar henne med att säja massa hemska och förfärliga saker. 
    Det känns så ledsamt att det inte finns någon syskonkärlek mellan syskonen utan snarare hat mot varandra. Storasyster har vid två tillfällen gått så långt att hon gått till kökslådan och tagit fram en kniv och sagt att hon ska döda sin lillebror. Det var när lillebror skulle gå på kalas hos hans dagis-kompis, då blev storasyster avundsjuk och skulle slå sin lillebror och ha sönder hela lägenheten om hon inte fick följa med, det slutade med att hon fick gå med på kalaset trots hon inte var bjuden för annars hade det varit omöjligt att komma iväg med lillebror som längtat så till detta första kalas han blivit bjuden på. (storasyster hade varit på 4 kalas hon klasskompisar månaderna innan). Så tycker egentligen att hon skulle acceptera att det då var  hans tur att gå på detta kalas. Men det gjorde hon inte alls.
    Skulle vilja få lite råd och tips på vad jag ska göra, hur jag ska hantera båda barnens utagerande sätt. Lillebror som gallskriker flera gånger per dag, så att öronen på alla runt honom går sönder, och storasysters avundsjuka på sin lillebror och vad jag ska göra när hon börjar prata om att hon ska döda, som sen lillebror tar efter och går runt och säger/skriker när han är arg.
  • Svar på tråden Hur jag ska hantera båda barnens utagerande sätt?
  • Anonym (ellie85)

    Glömde skriva sonen är 5 år och dottern är 8 år.

  • Anonym (usch)

    Usch vad trist det låter. Både för dig som förälder som behöver hantera det. Men också för barnen. De kan ju inte heller må bra av alla konflikter.

    Men oavsett om deras personligheter klaschar eller inte så är det ändå ni föräldrar som är skyldiga att se till att relationsdynamiken mellan de två är åtminstone acceptabel

    Har inga råd att ge. För mig låter det tillräckligt farligt för att jag skulle sökt hjälp på bvc/bup/soc för länge sedan. Har du alls funderat på att söka hjälp?

    Hur gamla är barnen? Hur beter de sig hos pappan? Vad har pappan för åsikt? Vad tror du själv att barnens problem beror på?

  • vuxenmentrött

    Har du provat med nån aktivitet för barnen? Ta kampen och ta bort onödiga våld spel/program/filmer . Asså sånna här saker kan göra jätte stor skillnad. Få barnen att gå på en varsin sport eller annan aktivitet ett par dagar i veckan så dom engagerar sig och kommer in i teamwork och får upptäcka vad roligt man kan ha som ett lag.

  • Anonym (ellie85)
    Anonym (usch) skrev 2014-12-20 00:15:09 följande:

    Usch vad trist det låter. Både för dig som förälder som behöver hantera det. Men också för barnen. De kan ju inte heller må bra av alla konflikter.

    Men oavsett om deras personligheter klaschar eller inte så är det ändå ni föräldrar som är skyldiga att se till att relationsdynamiken mellan de två är åtminstone acceptabel

    Har inga råd att ge. För mig låter det tillräckligt farligt för att jag skulle sökt hjälp på bvc/bup/soc för länge sedan. Har du alls funderat på att söka hjälp?

    Hur gamla är barnen? Hur beter de sig hos pappan? Vad har pappan för åsikt? Vad tror du själv att barnens problem beror på?


    Jag tror att anledningen är storasysters avundsjuka på sin lillebror, hon har varit avundsjuk ända sen han föddes. Jag vet inte hur det är hos pappan, vi har inte så bra kontakt men när jag frågat dottern (när hon varit lugn) så har hon sagt att lillebror skriker lika mycket där. jag tror att det är problem hos pappan också, men hur mycket vet jag inte, det är möjligt att barnen har mer respekt för honom och inte vågar agera ut på samma sätt där, nog inte dottern.

    Jag har inte sökt hjälp för det här, vill göra ett försök och försöka få bukt på det själv först. Annars som sista utväg blir det nog att kontakta bup, men då måste jag få med pappan dit tror jag?
  • Anonym (ellie85)
    vuxenmentrött skrev 2014-12-20 00:24:44 följande:

    Har du provat med nån aktivitet för barnen? Ta kampen och ta bort onödiga våld spel/program/filmer . Asså sånna här saker kan göra jätte stor skillnad. Få barnen att gå på en varsin sport eller annan aktivitet ett par dagar i veckan så dom engagerar sig och kommer in i teamwork och får upptäcka vad roligt man kan ha som ett lag.


    Barnen har aktiviteter 3 dagar i veckan, så det är nog så mycket som vi alla orkar med. När det gäller våldsamma filmer och spel så har vi inget sånt alls hemma. Dottern är väldigt rädd för allt våldsamt, vi såg filmen "Modig", t.o.m den var hon rädd för och så fort det kommer riddare på barnkanalen vill hon inte se och skriker att vi ska stänga av tv:n. Lillebror däremot kan se riddare på tv och man får hålla lite koll så han inte kommer in på filmklipp med våld på datorn.
  • Anonym (ellie85)
    vuxenmentrött skrev 2014-12-20 00:24:44 följande:

    Har du provat med nån aktivitet för barnen? Ta kampen och ta bort onödiga våld spel/program/filmer . Asså sånna här saker kan göra jätte stor skillnad. Få barnen att gå på en varsin sport eller annan aktivitet ett par dagar i veckan så dom engagerar sig och kommer in i teamwork och får upptäcka vad roligt man kan ha som ett lag.


    Barnen har aktiviteter 3 dagar i veckan, så det är nog så mycket som vi alla orkar med. När det gäller våldsamma filmer och spel så har vi inget sånt alls hemma. Dottern är väldigt rädd för allt våldsamt, vi såg filmen "Modig", t.o.m den var hon rädd för och så fort det kommer riddare på barnkanalen vill hon inte se och skriker att vi ska stänga av tv:n. Lillebror däremot kan se riddare på tv och man får hålla lite koll så han inte kommer in på filmklipp med våld på datorn.
  • Anonym (usch)
    Anonym (ellie85) skrev 2014-12-20 00:25:54 följande:

    Jag tror att anledningen är storasysters avundsjuka på sin lillebror, hon har varit avundsjuk ända sen han föddes. Jag vet inte hur det är hos pappan, vi har inte så bra kontakt men när jag frågat dottern (när hon varit lugn) så har hon sagt att lillebror skriker lika mycket där. jag tror att det är problem hos pappan också, men hur mycket vet jag inte, det är möjligt att barnen har mer respekt för honom och inte vågar agera ut på samma sätt där, nog inte dottern.

    Jag har inte sökt hjälp för det här, vill göra ett försök och försöka få bukt på det själv först. Annars som sista utväg blir det nog att kontakta bup, men då måste jag få med pappan dit tror jag?


    Ett förslag vore ju att ni mixtrade med bytesdagarna så att barnen byter olika dagar och får regelbunden egentid med föräldrarna.

    Jag tror att dina barn behöver egentid. Tror det skulle kunna hjälpa. För tänk vilket ständigt kaos de lever i just nu. Och med föräldrar som varken hinner eller orkar ge dem tillräckligt med uppmärksamhet.
  • vuxenmentrött

    Okej ja men det e ju skönt att ungarna kommer iväg på ngt. Ja o inga vålds saker heller. Nä då har jag inga större råd att ge dig. Men va d längesedan du o ditt ex separerade? Det kanske e att bo mellan 2 hem som gör dom oroliga i själen...

  • Anonym (ellie85)
    vuxenmentrött skrev 2014-12-20 00:34:46 följande:

    Okej ja men det e ju skönt att ungarna kommer iväg på ngt. Ja o inga vålds saker heller. Nä då har jag inga större råd att ge dig. Men va d längesedan du o ditt ex separerade? Det kanske e att bo mellan 2 hem som gör dom oroliga i själen...


    Vi har varit separerade i 2 år ungefär och det har varit lite rörigt med barnens boende. Men nu sedan 1 år tillbaks så bor barnen varannan vecka och dottern har sagt till mig att det är så som hon vill bo. Sonen är för liten för att fråga, han svarar olika efter dagens humör, men jag tror att det bästa för honom är varannan vecka också, det tror hans kontaktperson på dagis också. men det är ett bra förslag att ändra schemat så att barnen få egentid men fortfarande bor varannan vecka, men olika dagar. Men där är problemet att pappan absolut inte vill det. Har haft uppe frågan men han har sagt nej till det tyvärr.
  • Anonym (Wildrat)

    Kan det inte vara bra att ta kontakt med bup då så pappan kanske inser att ni behöver hjälp? Ett av råden de kan ge är ju just det här med att ändra bytesdagar.

  • Anonym (Hanna)

    Jag tycker att du ska söka hjälp. BUP kan inte alltid ge så mycket praktisk hjälp men de bör kunna diskutera med dig om det är något avvikande. Det du berättar om stora barnet låter inte riktigt som en vanlig 8-åring. Att på allvar hämta en kniv tex, och det du berättar om att hon blir så rädd att hon skriker när något på TV påminner om en läskig filmupplevelse. Jag skulle diskutera detta med ett proffs om jag var du, för har man en sårbarhet tex inom autismspektrum kan just såna här situationer med knepiga syskonrelationer bli så mycket svårare. Men vet man vad som är fel finns det saker man kan göra som gör allt enklare och framförallt som gör att barnen mår bättre. 

    Och du som förälder behöver ju också få känna att du gör ett bra jobb och må bra själv. 

    Lycka till. 

Svar på tråden Hur jag ska hantera båda barnens utagerande sätt?