Flyttar 50 mil för jobb och pojkvän, splittrade känslor

Ja, som titeln lyder så flyttar jag om en vecka drygt 50 mil från föräldrar och vänner för att flytta upp till min pojkvän och börja ett vikariat på 75%. Jag är väldigt splittrad och vet inte till vem jag ska vända mig. Jag och min pojkvän har varit tillsammans i 1 1/2 år, och vi har bott tillsammans sedan maj i år. Först bodde vi här nere hos mig då jag gick i skola, och efter det flyttade vi upp till honom. Nu har jag varit hemma igen då jag är sjukskriven, och har då insett hur mycket jag saknar min familj och mina vänner när jag är där uppe. Jag älskar min pojkvän oerhört mycket, och tvekar inte en sekund på vårt förhållande. Arbetsplatsen trivs jag på, och jag är omtyckt av både chefen, kollegor och klienter. Det enda som tar emot är att flytta så långt bort, det känns som att jag sviker min familj, speciellt mamma. Jag vet inte vad jag ska göra, men jag har inget val då jag skrivit på kontraktet för jobbet, jag känner mig bara så splittrad och förtvivlad.

men varför sviker du din familj? Är det inte meningen att man ska lämna boet.

Förhoppningsvis har dina föräldrar ett eget liv och egna vänner och inte lever genom er barn.

Jag skulle bli väldigt ledsen om min egen tonåring skulle ha dessa tankar inför en flytt hemifrån.

Barnen ska flytta hemifrån, de ska finna sitt eget liv och inte ha dåligt samvete.

Jag flyttade 800 mil från familj och vänner. Skype har gjort att det inte känns så farligt som jag trott. Jag har träffat mina föräldrar och min bror två dagar på två och ett halvt år, men då jag kan video-chatta med dom varje vecka (dock endast på helger p.g.a. tidsskillnaden) så känns det som om vi inte varit separerade särskilt länge.

Det är inte själva flytten hemifrån, utan att det är så långt, att flytta till en egen lägenhet i samma stad är en annan grej. Mamma tänker att jag kommer stanna där uppe för alltid och att hon kommer ha 54 mil enkelväg till dotter och barnbarn, och det är hon jätteledsen över redan nu.

Förr eller senare måste man testa sina vingar och "bryta" med gamla vänner och en allt för "mammig" relation till sina föräldrar.

Lycka till TS, det blir bra det här!

Jag kanske skrev lite bakvänd svenska, jag tolkade det i tråden som att din mamma beklagat sig lite, med "mammig" menar jag att hon är för mammig mot dig, inte tvärtom :)

jag flyttade 50 mil, när jag flyttade. Min släkt har varit utspridd över hela södra Sverige. För mig är tankarna främmande, men så är jag van vid att man rör på sig.

Hade mina föräldrar bara antytt detta så hade jag sagt ifrån.