gravid ensam & ledsen.... långt inlägg

ja hur ska jag skriva för att göra mig förstådd , skriver här då ensamheten är enorm just nu

är 36 har 3 barn sen tidigare förhållande  träffar en kille 10 år yngre får efter 2 år en dotter ihop & just nu ligger det ett syskon i magen som kommer i vår .

länge har jag haft oron & känslan av att jag inte är älskad att sambon ev ljuger för mig .
& ja sambon som skulle sköta vår ekonomi & jag lät honom då han inte ville eller ja han sa jag fixar det då jag gör allt annat på hemmaplan i stort sett , dumt kanske men det sågs som en arbetsfördelning här hemma , sambon lyckas missa betala påminnelser kommer osv tillslut går det så långt att jag blir tvungen att ringa hans föräldrar då vi bråkar i stort sett varje dag .

de kommer hit vi pratar de blir uppenbart besvikna på oss båda & hans mamma gör upp en budget för hur vi ska leva detta kändes när den va gjord inte rättvis & som pricken över i så skulle hans mamma vilja ha kontoutdrag från 2 månade bak i tiden på bådas konton , vilket jag satte mig emot :kränkande kände jag 

sambon & jag bråkar som bara den om detta mina hormoner pga av gravidetet gör saken inte enklare så det slutar med att jag säger elaka saker till sambon som inte alls förstår mig & säger att jag flyttar ut  =(

han åker hem till sina föräldrar efter jobbet den dagen & pratar med dom om detta & säger att det jag som levt över våra tillgångar & att han flera gånger sagt nej & jag då blivit arg , detta stämmer inte & detta säger han inte ens när jag är med & kan försvara mig utan kändes mer som om han ville att de skulle lägga skulden på mig .

jag ringer hans mamma & pratar med henne & hon är precis kall mot mig jag kan inte plus & minus hon förstår inte varför jag är besviken & känner att sambon ljugit för mig för det har han gjort för att inte oroa mig , sen säger hon att han kommer ta sitt ansvar för vår dotter & även för det ofödda barnet när det väl kommer och han kan tom ha dem på heltid om jag inte orkar

sambon & jag har lugnat oss & han säger att jag & barnen är hans familj

& ikväll va det kalas för hans pappa jag känner mig inte välkommen fast han säger att deinte sagt nått att jag inte va det men när det känns som om jag är inget av värde för dem eller mina barn så blev vi hemma ensamma , sambon fixar sig tar vår minsta & åker , jag bryter ihop har gråtit till & från hela dagen men då brister det totalt & mitt  äldsta barn kommer & håller om mig

nu har de åkt & här sitter vi & barnen är ledsna över att deras lillasyster ska på kalas men inte de.

& julafton då ska jag fira ensam med barnen han kommer va med sin familj eftersom det är så det va bestämt från början & ingen har förbjudit mig att komma & att det är jag själv som valt detta .

 jag han & barnen är väl en familj ? & jag dessutom gravid med vårt andra barn & han väljer hellre att fira med sin mamma & övriga

vill bara veta vad ni tycker när ni läser detta , nu kunde jag inte få ner allt som hänt men i stora drag . Gör man så som han tänker göra eller stannar man & visar att vi är hans familj ?

förlåt för detta långa inlägg men om inget annat så va det skönt att skriva av sig mår så fruktansvärt dåligt just nu & känslan av att de kommer sitta & mata honom med prat om att han borde lämna mig mm känns så fruktansvärt