Kan man ta en paus från sin familj?
Under flera års tid, kanske ända sedan jag var liten, har jag känt mig väldigt missförstådd i min egen familj.
Som liten var jag utstött i skolan, och jag har alltid känt att mina föräldrar aldrig riktigt tog mitt parti utan bara undrade vad "det var för fel på deras barn som inte klarade av att få vänner som alla andra." Detta är något som vid vissa tillfällen fortfarande känns och gör ont, särskilt då mitt syskon är en väldigt extrovert personlighet som alltid haft väldigt lätt för att "mingla" och knyta nya kontakter, medan jag är tystare, mer inåtvänd.
Min mamma har ett sätt att anmärka på precis allting jag gör, säger att jag har fel tonläge, gör fel - behandlar mig som om jag vore ett barn, för att i nästa stund kräva att jag ska vara vuxen och ta ansvar. Pappa är likadan, han ifrågasätter alla mina beslut, tankar, idéer - det känns som att jag inte kan vara jag på mina egna villkor, bli en egen person, utan deras godkännande i allting. Mitt syskon och jag har väldigt olika personligheter och "förstår inte riktigt varandras språk".
Vid vissa tillfällen när allt blivit för mycket har jag funderat på att säga upp kontakten med min familj. Detta känns dock drastiskt och jag känner att jag behöver tänka igenom detta mycket mer. Däremot undrar jag, är det "okej"/går det ens att ta en paus från sin familj? Säga att man behöver tid utan kontakt, att man behöver vara ifred.
Vad skulle ni gjort? Jag hade ingen "hemsk" barndom utöver skolan utan kommer väl på ytan från en helt vanlig Svensson-familj, dock med mycket irritation och slitningar under ytan som är så påfrestande vid detta laget att jag inte vet var jag ska ta vägen.