Flera som återvänt till Sverige efter många år utomlands och ångrar sig?

Nej, däremot är jag på vippen att äntligen lyckas övertala sambon att flytta till Sverige. Därför, förlåt en lite ful fråga, men vad är det som gör att du ångrar dig? Har landet förändrats mycket, eller är det just att du saknar de dina och det sätt att leva du blivit van vid?

...För om Sverige förändrats så vet jag inte hur sugen jag är, heller, och då kan du kanske hjälpa mig att begå ett stort misstag :/

Jag tänker på Sverige typ som det förlovade landet och tjatar hela dagarna om att vi måste flytta dit och ha det bra, med högre levnadsstandard än här, och så vidare - men tänk om jag har fel?
(Jag har bara bott utomlands i sju år, dock)

Jag förstår dig TS men du, du kan väl ångra dig? Visst kan du väl återvända igen? Eller är du väldigt "låst" här nu pga något jobb/bostad eller så? Vart var det du bodde, eller det kanske du inte vill nämna här?

Jag har bott utomlands i ungefär sju år nu och känner mig nu väldigt orotad. Brottas ofta med frågan flytta tillbaka/stanna kvar och det är ganska jobbigt. Dock är jag hemma på semester nu över julen så jag har en bra möjlighet att känna efter vad som känns rätt.

Tack för era inlägg! Jag tror att jag har varit litet naiv och mot bättre vetande intalat mig att Sverige är en idyll i vilken mina barndoms- och tonårsminnen finns. Sverige har precis som alla länder, förändrats, till det bättre men också till det sämre. Inget är ju svart eller vitt. Jag har nu upptäckt att det är en avgrunds skillnad mellan att vara här på besök och att bo och leva vardag här och jag har så svårt att finna mig till rätta i allt som för svenskarna är välkänt. Jag måste lära på nytt - som en invandrare. Det jag har gratis är svenska språket, men det finns många ord jag aldrig har använt på svenska utan bara på engelska. Det kom litet som en överraskning att inse att jag inte talar svenska helt flytande - jag vill gärna gå över till engelska när jag blir ivrig eller angelägen. Jag har köpt ett hus i Sverige men arbetar inte då jag lever av en liten fond efter min man. Det är skönt att få skriva av sig detta. Livet är kanske lättare framemot den ljusa våren. Jag bodde i New York City och hade fantiserat om staden som ung flicka och reste dit 1981 och blev kvar även då jag endast planerat för att stanna för en kort tid. Kärlek och barn ändrade planerna och jag har haft det mycket bra.

Vad ledsamt att höra ts men jag hoppas att du får en bra julhelg trots det jobbiga.

Jag har varit utomlands i runda slängar 20 år och vill flytta hem tror jag men vacklar lite för att jag är rädd för att inte få ett jobb hemma och inte få någon pension att leva på och sånt.

Jag märker av kulturkrockar när jag är i Sverige trots att jag är svensk, tror du inte att det kan vara det som händer dig också efter så lång tid utomlands? När du flyttade till NY kände du förmodligen väldigt lika som du gör i dag men att det kan kännas ännu värre eftersom att du är svensk. Jag stör mig också på vissa saker i Sverige och märker att jag har blivit "utlänning" i mitt eget land vilket är en märklig känsla. Håll ut ett tag till så kanske det vänder innan du börjar tänka seriöst på att flytta tillbaka?

Har du någon släkt och vänner kvar eller är du helt ensam i Sverige?

Tack för ditt inlägg och dina uppmuntrande ord! Jag förstår att du tvekar. Man måste ju ordna det för sig så att man inte hamnar på bar backe. Det är inte så lätt alla gånger. För mig var det litet annorlunda då jag inte av nöden måste arbeta ej heller tänka på pension tack vare fonden efter min man. Jag är inte förmögen alls, men min man hade investerat i tanke på att han en dag kanske inte längre skulle finnas hos oss. Han omkom i en trafikolycka 2007. Jag har släktingar och vänner i Sverige och kommer att fira julen med min väninna och hennes stora familj och det ser jag fram emot så mycket. Vi har känt varandra sedan småskolan och hon kom ofta och hälsade på mig i NYC. Jag önskar dig en riktigt God Jul!

Jag har bott untomlands i 9 år nu och märker för varje gång jag är hemma och hälsar på att det Sverige jag älskar är inte det Sverige som finns där när jag kommer dit.

Det är en sak att hälsa på och en annan sak om man bor där, den grå vardagen gör sig påmind och när den tar vid så är det ju inte samma sak. 

Saker jag tar för givet där jag bor som service, personal i butiker, hjälp om man frågar etc. finns inte i Sverige idag. Man går på cafe och jag som betalar 60 spänn för en kopp kaffe kan inte ens få den serverad. Jag går till Ica och tycker inte om en viss grönsak, säger till personalen som rycker på axlarna och säger att om det inte duger så köp ingen. Milslånga köer på City Gross och en kasssa öppen, 

Sura människor utan hyfs som inte ens kan be om ursäkt när de springer in i en, regn, regn, regn och kanske snö. Även om jag älskar en bra svensk sommar med långa sommarkvällar så präglas de flesta månaderna av grått, regn, grått, snö och kanske en solstrimma emellanåt. Man går till jobb och det är mörkt och man kommer hem och det är mörkt. 

Vet inte vad det är men jag tror ärligt talat inte att jag skulle klara av att flytta tillbaka idag. Inte så mycket vädret men människorna, jag känner att jag har svårt för den svenska jantelagen, alla ska tycka så mycket om ens privatliv, småaktigheten och avundsjukan. 

Visst saknar jag Sverige, mina vänner, min familj men det är här jag arbetar, bor, mitt vardagsliv och jag älskar det här med. Livet är lättare, folk gladare, långsammare takt och man har TID med saker och ting. Livet kretsar inte kring jobbet och vilket arbete man har, man kan bli identifierad på andra sätt än den klassiska svenska första frågan (efter vad heter du, vill säga) och det är, vad jobbar du med? 

Det optimala för mig skulle nog vara att kunna resa hem varje sommar i 6 veckor och sedan spendera resten av året här men just nu funkar det inte så. En dag kanske :)

Jag fick också inse att hemma var borta när jag flyttade tillbaka till Sverige. Hade det inte varit för att min stora kärlek är härifrån så hade,jag inte blivit kvar. Nu har jag bott 10 år i Sverige och nu är det hemma. Jag hade verkligen idealiserat allt som var Sverige och har fått inse att allt inte är bättre här utan i många fall bara annorlunda, varken bättre eller sämre.

Jag är i alla fall glad att jag bor här nu när mina barn växer upp. Det ångrar jag inte en sekund. Hadeinte velat att de skulle växa upp i mitt andra land.

Intressant ämne. Har själv bara bott utomlands under 10 år men känner mig efter varje sverigeresa mer och mer säker på att jag inte vill flytta tillbaks. Visst saknar man familjen som är kvar men allt annat skippar jag gärna. Man blir mätt efter ett par veckor.

Jag känner igen mig mycket i vad Anna skriver här.

Jag känner inte alls igen småaktighet, avundsjuka e.t.c det finns MINST lika mycket i mitt andra land. Det är precis människorna och familjen som får mig att vilja vara här, förutom min man då;) Mörkt mellan november och februari. Sedan betydligt ljusare än i mitt andra land. Det beror ju verkligen på landet man bor i också. Att "bo utomlands" är ju inte EN upplevelse.

God fortsättning och tack för era inlägg! Vad glad jag blir över att ni så frikostigt vill dela med er av era erfarenheter. Anna skriver om att hon har upplevt avundsjuka och småaktighet samt brist på servicevilja i butiker och på caféer. Det är aldrig trevligt att mötas av sådana attityder, någonstans. Även jag har upplevt detta både i NY och här i Sverige ibland. Men när man talar om service så har jag tyvärr upplevt att butiksbiträden i Sverige har en annorlunda inställning än vad jag är van vid och känslan av att biträdena anser att jag är till för deras skull istället för tvärtom har varit litet ledsamt. Jag har även slagits av att svenskarna är tillbakadragna och skygga. Om jag åker hiss och någon stiger in brukar jag hälsa, om jag möter någon på min morgonpromenad likaså, men förvånande är att de viker undan med blicken och mumlar något ohörbart. Jag tar inte illa vid mig, men visst är det trevligare om man hälsar och småpratar litet? Jag försöker återerövra Sverige varje dag och det blir kännbart i småsaker som att jag måste räkna om till dollar när jag handlar för att kunna avgöra om ett pris är rimligt. Det är ett litet äventyr varje dag.