göra slut eller kräva bättring?
Jag har två små barn tillsammans med en man som har adhd, boderline persinlighetsstörning, morfinmissbruk på grund av kronisk smärta, spelberoende, enormt slösaktig med våra gemensama pengar och lägger halva sin månadslön på cannabis, snus och cigaretter. Har stått ut länge med att gå hans väg i de mesta men känner att det verkligen börjar tära på mig massa. Det jobbigaste är hans petsonlighetsförändring när han tar morfin och den begränsning av vårt sociala liv alla hans problem leder till. Har svårt att umgås med folk över lag på fritiden, antingen för att man make ogillar personen i fråga eller att jag inte vågar ta hem folk av rädsla för hur han ska bete sig. Å ekonomin är pt helvete, knappt pengar till mat sista veckan i månaden. Ändå blev han Skitsur när han inte fick köpa dig en ny telefon häromdagen. Ofta får han sig vilja igenom, han är väldigt bra på att övertala mig till varför han jämt ska få som han vill. Känner sånt ansvar över hans liv, han behöver typ nån som tar hand om han för själv klarar han sig inte, å våra barn, så hemskt sorgligt att växa upp utan sin pappa... För han kommer garanterat trassla till de för sig ordentligt om jag slänger ut han och definitivt bli en ännu sämre far. Jag mår verkligen inte bra, nåt måste hända, känner spontant att jag borde göra slut utan att försöka mer eller hoppad på bättring, men tänker att han ändå kanske är värd en sista chans att bättra sig. Hur skulle ni gjort? Finns de nåt alternativ till att göra slut, några knep att ta till som kan få honom att göra slut med mig istället?? Sjuk fråga kanske men känner mig lite smått desperat. Försökte göra slut för ett år sen å då försäkra han ta livet av sig men överlevde, jag vill inte känna skuld om de skulle hända igen, hur fan skulle jag kunna leva med det..,
