Här kan alla vi som mår dåligt under våra graviditeter samlas och skriva av oss. Hyperemesis, foglossning eller vilken anledning det nu är spelar ingen roll, alla som tycker att det mest är jobbigt att vara gravid är välkommen att gnälla av sig här. Vi kan följas åt och stötta varandra genom graviditeten, det är alltid lite lättare om man inte är ensam!
Jag är gravid i vecka 9 med barn nr 2 och mår redan jättedåligt. Spyr och mår illa. Men värst är att jag är att jag är för trött för att orka med första barnet ordentligt... :(
Med första barnet blev jag sjukskriven från vecka 17 pga svår foglossning. Kunde knappt gå ens med kryckor. Min BM har sagt att jag troligen kommer få likadant med denna graviditet. :/
Kan ju berätta att jag själv är mitt uppe i en riktig skitgraviditet. HG-diagnos i v. 7 som fortfarande nu i v. 19 kräver medicinering för att vara uthärdlig. Foglossning modell värre sen v. 12 som gör att jag måste äta citodon för att ens ta mig ur sängen. Har senaste veckorna också haft magkramper och varit dålig i magen nästan dagligen - jag tål helt enkelt inte att vara gravid! Kan inte jobba eller gå ut, är så less att jag inte vet var jag ska ta vägen snart. Inte för att jag vill att någon annan ska må såhär men det vore trevligt med lite gnällsällskap här för jag känner mig så jäkla ensam!
Hej Liten ekorre!
Jag har också barn sen förut och jag håller verkligen med, det är otroligt jobbigt att inte kunna ta hand om dem ordentligt. Man känner sig som världens sämsta mamma :(. Har du fått någon medicin mot illamåendet?
Åhh här måste jag haka på. Är i vecka 32 nu. Känner mig tung, tjock o svag. Blir andfådd bara att gå upp för trapporna hemma (bor bara en trappa upp). Nu har jag börjat få lite finnar i ansiktet vilket jag aldrig haft problem med förut. Har mått illa o kräkts hela graviditeten. Då menar jag HELA. Känner mig obehagligt kissnödig hela tiden men det kommer bara ett par droppar. Blir väckt av sparkar minst 4 gånger varje natt. Och är konstant trött och seg.
Längtar som bara den tills BF!
63 dagar kvar...
För 1,5 vecka sedan fick jag akut ont i magen i vecka 29, åkte in med ambulans och det visade sig vara tarmvred och jag opererades akut med en öppen operation onsdagen den 17/12.. Fick åka hem 21/12 och har sedan dess ätit morfin för att kunna ta mig runt.
Jag väntar mitt tredje barn och det har varit en hemsk graviditet från första början och det lär ju fortsätt.... Är i vecka 30 just nu och det enda jag önskar är att jag föder ett friskt barn! Har varit så otroligt hemskt allting....
Min mamma har legat för döden sedan oktober och har spenderat i stort sett hela min graviditet på sjukhus och all stress som kommer med en dödssjuk anhörig i familjen... Dessutom har jag kraftig ischias och svårt att gå och det sedan vecka 20.... Men jag kämpar vidare :0(
Hej och välkomna allihop! Jag är TS men strulade till det när jag loggade in, kommer i fortsättningen skriva under den här användaren.
Ja det finns uppenbarligen mycket otrevligt som kan göra att man mår piss under graviditeten. Akut operation låter riktigt hemskt!
Och Sofia, vad otroligt tråkigt och jobbigt med din mamma.. Förstår verkligen att det känns fruktansvärt, måste väcka mycket tankar.
Inte för att det är jämförbart med att ligga för döden, men min mamma är svårt alkoholiserad och har under de senaste månaderna supit sig full i stort sett varje gång hon är ledig. Märker att hennes tolerans mot alkohol blir sämre och sämre och hon blir aggressiv mot mig efter bara något glas. Det är som att hon hatar mig för att jag ifrågasätter hennes drickande. Jag har en fantastisk man men jag skulle verkligen behöva henne nu!
Det är så mycket jag inte klarar av p.g.a. foglossningen (handla, lämna på dagis, städa, gå ut med hunden m.m.) och även om hon inte vill hjälpa mig med det så skulle jag gärna vilja ha hennes sällskap!
FresnoKiwi: Det där med kissnödigheten känner jag igen, hade så i mina två tidigare graviditeter. Gjorde planerat snitt med bägge och det var en riktig lättnad att få katetern några timmar innan snittet! Nu känns ju den också lite som kissnödighet men man behöver iallafall inte släpa sig iväg till toan fyra gånger i timmen..
Åh, kände att den här tråden viskade på mig hehe..
Magkramper, förstoppningar/diarrér från helvetet, hatta in och ut på sjukan med smärtsamma sammandragningar, foglossning så illa redan i v.7 att jag inte kan sitta. Konstant sängläge med alla smärtor i kroppen det innebär... Hade UVI redan från pluset men fick ingen behandling förrän en bit in i v.14 när jag helt enkelt vägrade lämna akuten pga smärtsamma sammandragningar, blåskramp etc (syntes inget på prover). Dagen efter jag fått mitt recept låste sig hela pisseriet och fick ut 10 ml på hela dagen.. extrema trängningar på det. Fick ligga på observation tills jag kunde kissa igen utifall de skulle behöva tappa ut urinen.. Suck! Nämnde jag att jag haft problem med blödningar till och från hela graviditeten också? Började med extrem ägglossning och blod fritt i buken sen har det bara rullat på med blödningar av allehanda slag. Gudarna ska veta att de har synat varje cell bannemig på mina äggledare/stockar i jakten på utomkveds där i början...
Nåja, v.20 nu och bebis mår prima. Han sparkar järnet i min ömma mage och på min stackars sargade blåsa..
Jag tror jag passar in här jag med.
Går in i vecka 35 i morgon och käkar fortfarande lergigan mot illamående och har varit sjukskriven för svår foglossning sen vecka 17.... Har en femåring och en sjuåring här hemma sen innan. Det är ju inte direkt en glammig tid i livet det här.
Härligt att fler hittat tråden!
Beklagar att ni mår så dåligt såklart.. Men skönt ändå att vi är några stackare som inte mår bra av det här välsignade tillståndet, nu kan vi gnälla tillsammans.
Ibland funderar jag på hur fan man skulle klarat sig om man gått igenom allt vi går igenom under medeltiden? Eller om man levde i ett u-land? Konstig tanke kanske men hur skulle man överlevt det? Tur att man slipper ta reda på det.
Tigmatropos: Vi har kommit ungefär lika långt, har du också sömnproblem? Jag somnar inte förrän vid 3-4 på natten och vaknar max två timmar senare. Sover en timme till ibland men sen är det kört ända tills fram på förmiddagen någon gång. Har vänt på dygnet helt.
Regnbågsfärgad: mådde du såhär dåligt under dina tidigare graviditeter också?
Ligger mest på soffan och grinar.
Har ingen ork i kroppen. Äter legerian för att överhuvudtaget kunna lyfta huvudet från kudden. Att behöva kliva upp för att kissa är ångestladdat, för jag vet att jag kommer börja kräkas när jag reser mig.
Har en dotter på 12 som har en ponny. Dottern är bortrest två veckor.
Ramlade ihop i boxen. Skulle mocka. Orkade inte. Köra bil går inte. Kräks.
Är skitig och äcklig behöver ta en dusch!!!
Kan inte sluta gråta. Hur kan det vara så här. Med dottern mådde jag bra. Normala graviditets symtom.
Jag är bara i v10