Fast med en unge jag inte vill ha!!! HJÄLP

Vet inte om jag valde rätt del av forumet.

Jag och min man träffades sent 90tal. Han hade då en dotter på ett år, född 98.

Biomamman gjorde de första 8åren till ett helvete för alla.

Det var anmälningar hit och dit och flertal gånger var vi nära på att gå isär.

2009 fick Biomamman cancer samtidigt som dottern blev ett monster, återkommer till det, och vi la allt bakom oss och hjälpte biomamman med allt från handla till följa med till sjukhus. Ofta på mitt initiativ då jag förlorat anhöriga i cancer tidigare och vet hur tufft det är. Vi blev en slags särbo familj allihopa där den nu 11åriga dottern krävde att vara i centrum och det var här helvetet började.

När biomamman inte orkade göra saker som förut med dottern som tex shoppa, så ljög dottern och hittade på historier om att hon blev slagen av biomamman. Hon vände sig till oss i början men vi såg ganska snart ett mönster då dessa anklagelser endast kom i perioder när biomamman tagit cellgifter (och därav varit sängliggande med lite ork att göra saker).

Vi pratade med dottern om hur viktigt det är att inte fara med osanningar då detta är väldigt allvarliga anklagelser och hon erkände under stortjut att hon hade hittat på allt. Vi trodde vi fått bukt på problemet.

Men. Det var bara början.

Snart började lärare ringa till min man och berätta att dottern sagt att hon blir slagen av biomamman.

Min man pratade varje gång med dottern och varje gång erkände hon att hon hittat på det. Vi blandade in bup.

Detta fortsatte till 2011 då biomamman tyvärr gick bort.

Det var lugnt ett tag och dottern bodde med oss på heltid men senare samma år dundrar två poliser in på min arbetsplats och tar med mig till station.

Väl där får jag veta att jag är anklagad för att ha fört upp ett stearinljus i dottern??????

Dottern ska då under lång tid berättat för kuratorn på skolan hur vi slår henne, tvingar oss på henne etc etc. Kuratorn hade redan då gjort anmälningar till socialen fick vi reda på senare. När hon berättade om stearinljuset hade kuratorn sedan i sin tur ringt polisen på en gång och tillsammans med dottern gjort en anmälan??

Det var inte förrens vi tillsammans med två polisen och en socialsekreterare satt ner med dottern tillsammans som hon erkände att hon ljugit.

Så här har det hållt på, den ena anklagelsen värre än den andra och både jag och min man har fått sitta hos soc, polisen, skolan etc etc etc.

Dottern har oss i järnhandske och hotar med saker som "jag ringer polisen och säger att du våldtagit mig" om hon inte får som hon vill.

Både jag och pappan kämpade länge för att hjälpa henne men har tyvärr tappat alla känslor för henne.

I juni 2014 mådde jag så dåligt så min man erbjöd att vi skulle separera för han förstod att jag inte kunde ge upp mer för hans dotter. Jag älskar min man och har redan kämpat så mycket för oss så det var inte aktuellt.

Men vi kom fram till en lösning - jag köpte för egna pengar en 1,5a i stockholms innerstad dit jag kunde åka när det blev för mycket.

Hoten och anmälningarna fortsatte men jag var iallafall inte fånge i mitt eget hem längre.

I november var min man med om en olycka och bor idag på boende oförmögen att ta hand om sig själv.

Jag blev då ensam med hans dotter.

Jag har pratat med socialen om att hon inte kan bo hos mig. Jag har inga känslor förutom hat till henne. Jag avskyr henne och det finns ingenting som kan ändra på det. Soc är mycket väl medvetna om alla lögner hon sagt om oss och de förstår att det är en svår relation.

MEN de ber mig ha henne till de hittat något bättre pågrund av att jag äger två lägenheter (vår gemensamma står på mig), jag har en hög inkomst, hon har växt upp med mig etc etc.

Jag tvärvägrar! Då får jag till svar om inte hon kan få bo i 1,5an. Sa absolut, om hyran på 7500 betalas som den ska men det gick ju såklart inte för de betalade inte så hög hyra. Och jag tänker då inte låta henne bo gratis utan jag ska hyra ut lägenheten.

VAD ska jag göra? VAD är mina rättigheter?

Hon är INTE Välkommen hos mig alls, inte ens tills de funnit boende. Inte ens till midnatt ikväll!

Hon är hos mig nu då jag och socialen gjorde upp att hon fick stanna till 1 januari.

Men nu är det 6e och det händer inget alls från soc sida mer än att de ber mig ha tålamod!!!!

Kan jag packa hennes väskor och ställa vid soc?

Hur hade ni gjort?

Och - ja. Jag är en elak styvmamma. Men! Ingenting jag gör mot henne kan någonsin väga upp mot all smärta hon orsakat mig. (Förutom allt ovan har jag förlorat kontakten med min familj, förlorat 2 jobb etc etc)

Jag vill lägga 100% av min lediga tid till min man vilket jag inte kan nu. Det försvinner pengar, alkohol och är jag inte hemma är det alltid fullt hus när jag kommer hem.

Orkar inte vara fånge i mitt eget liv mer. Hjälp!!