Vill inte göra abort, känner mig tvingad.

Vill behålla mer än att ta bort det. Vill inte genomgå abort igen, har sån jävla ångest klarar inte ens av att studera :'(

Vill du inte göra abort så ska du inte göra det heller

Vill inte men har inget val, klarar det inte ekonomiskt om min sambo lämnar mig :'(

Vill du inte göra abort ska du inte göra det heller. Mår du dåligt över tanken på aborten nu så kommer du ju att må 100 ggr värre efteråt. Jag är också ensamstående med ett barn, väntar andra barnet och kommer att leva på csn när jag kommit in på högskolan :) nu är det ju väldigt olika vad man har för utgifter, men vill man så kan man :)

Man har alltid ett val.
Det är klart du klarar dig även om du blir ensamstående. Finns bidrag att plocka.

Du vet ju inte om din sambo lämnar dig. Han kanske är chockad och behöver smälta nyheten litegrann.

Han är ju trots allt delaktig i att du nu är gravid.

Du ska inte göra abort om du inte vill

Vi har vetat om det sedan lördags. Han säger att han inte alls är redo och vill kunna ge barnet hela sin tid men att han inte är redo just nu. Han säger att jag får ta allt ansvar att han skriver av sig allt ansvar. Han blir arg när jah säger att ja vill behålla det. Sedan slutar diskussionerna med att jag säger att jag skall ta bort det och sedan går han runt glad och som det inte är något alls. Sedan säger han att det taskigt att tvinga på honom ett barn etc.

Hade utan tvekan behållt om jag visste att jag kunde ensam ge båda barnen det som behövs men min ekonomi gör inte det. :/

Låter som du vill göra abort trots allt.

Hade jag varit du hade jag lämnat den där killen, han verkar inte vara något att hålla i när det blåser.

Du kommer klara dig ekonomiskt, du har CSN säger du + att du kommer få bidrag.

Du måste inte göra någon abort om du inte vill.
Behåll och flytta ifrån den där killen du har.

Nej jag vill inte gör abort, klarar det inte själv bara.

CSN försvinner för jag blir isåfall ledig från skolan och då får man ju inte csn.

Så min inkomst skulle isåfall räcka nätt å jämnt till avgift för bostad och räkningar men inte mat.

allastudier.se/studiefakta/106-studera-med-barn/

www.forsakringskassan.se/privatpers/studerande/hjalp_hyran

Men varför skulle du inte klara dig på csn? Jag får ut nästan 10.000kr därifrån, plus bostadsbidrag på nästan 2500, barnbidrag + underhåll vilket blir ungefär 2300kr.. Det är ju en inkomst på nästan 15.000, dvs som en 'normal' lön för en undersköterska exempelvis :/

Bostadsbidrag? Underhåll? Barnbidrag? Och räcker det inte ändå så kan du ju bara söka socialbidrag tills du kan studera igen (vilket man kan göra samtidigt som man är föräldraledig). Vill du behålla barnet finns det alltid alternativ, man måste bara se dom.

Du ska inte göra abort pga någon annan säger så! Aldrig! Då blir man bara väldigt deprimerad o kan sluta med att du inte kan leva med mannen i fråga längre just pga du känner ilska mot hans tvång till aborten. Så i slutändan kan det hända du blir ensam iaf, med eller utan barn. Därför viktigt att tänka vad som är viktigast för dig - barnet eller mannen. Det praktiska ordnar sig nog på nåt vis. Man kan inte ångra ett barn men en abort kan man ångra - brukar det heta. Nu är mannen ännu i chockfasen, låt tiden gå o stå på dig ska du se han mjuknar och om inte...ditt beslut, din kropp o ditt liv. Lycka till. Hälsn en bm

Tack alla fina. Känns bra med lite pepp.

Prata med din sambo! Berätta hur jobbig förra aborten var och att du inte vill göra om det. Visa att du förstår att det inte kan vara kul för honom heller, men att en abort inte är så jävla kul det heller.

Vill du inte göra abort ska du inte göra det.

Ts, Jag kan förstå din vånda. Hade din kille blivit själaglad, hade du förmodligen inte levt med denna vånda, oro och ångest.
Jag och min pojkvän har bara varit tillsammans i knappt tre månader, och trots skydd blev jag gravid. Jag visste att inget skydd är 100% säkert, så redan innan jag blev gravid pratade vi om det hela. Vad vi skulle göra OM jag blev gravid trots skydd. Jag var säker på min sak: jag skulle vilja göra abort. Min pojkvän sa att han skulle tycka att en abort vore det bästa, men att det var helt upp till mig isf, att han skulle älska mig minst lika mycket ändå.
För en vecka sen gjorde jag ett gravtest som var positivt. Dagen efter ringde jag och bokade tid för abort, och igår påbörjades en medicinsk abort i två steg.
Jag är i vecka 7+0 och på just det sjukhuset jag var på görs inte medicinsk abort efter vecka 8.
Just nu dör barnet inuti mig, och jag gråter trots att det är detta jag vill. Barnet går under, som de uttryckte sig på sjukhuset.
Imorgon bitti kommer jag, hemma, ta 4 värktabletter och sen 4 slidpiller som sen framkallar ett missfall. Jag kommer ha ont, barnet kommer stötas bort, jag kommer blöda mycket. Mellan 1-3 veckor kommer jag blöda.

En abort går inte omärkt förbi.

Jag tycker, ts, att du ska ringa och berätta om din situation, sen kommer du bli erbjuden att träffa någon att diskutera det hela med.

Tack, har fortfarande inte gjort abort. Har pratat med kurator igår. Vi diskuterar fortfarande men han är fortfarande ganska säker på att han inte är redo :( hopplöst.