Gravid och... olycklig, varför?
Är en 30-åring som väntar mitt första barn tillsammans med en helt fantastisk kille. Vi har gått in i vecka 9 och bebisen är absolut planerad. H*n vart till på första försöket och ingen kunde bli lyckligare än jag. Fem veckor efter plusset känner jag en sådan enorm tomhet och den där lyckliga känslan och längtan är liksom försvunnen. Jag som sett framemot detta/ser framemot detta i så många år kan inte förstå vad kroppen gör med mig. Helt plötsligt hatar jag allt och alla, allt är jobbigt, vår nybyggda fina hus skulle jag lika gärna kunna sälja och min underbara sambo slänga ut vilken dag som helst. Utan anledning. Givetvis är det inget jag skulle göra.
Är frisk och levnadsglad annars, bor i ett fint hus, har ett bra jobb, fina vänner och en fantastisk familj. Men varför känner jag mig så olycklig emellanåt? Varför tycker jag ingenting är rolig längre? Är det fler som känner som jag och inte kan glädjas åt typ det absolut mest fantastiska som någonsin kommer ske i livet? Dessa graviditetshormoner, jag tror jag håller på att bli galen!