Lögner och skulder, hur mycket mer orkar jag?
Jag och min sambo har varit tillsammans i 2 år och 4 månader. Vi har bott tillsammans i 1 år och 10 månader. Redan efter 5-6 månader som sambos började hans tidigare liv göra sig påmint. Vi bodde i hus, som han hyrde, och plötsligt en dag när jag kom hem fanns det ingen el... Räkningen var inte betald på ett halvår, alltså inte sedan innan jag flyttade in. Jag fick betala alltihopa, 17000 kr, med mina sparpengar eftersom han inte hade en krona. Vi var ju tvungna att ha el... Några veckor senare var det samma visa fast med vattnet, räkningen var inte betald... Jag fixade det också. Sedan ramlade det in.... brev efter brev från fogden, små lappar om delgivning instuckna i dörren när jag kom hem... Jag råkade hitta fler brev när jag storstädade, där låg alla räkningar, oöpnnade och obetalda sedan flera månader, ibland år, tillbaka... Jag började förstå att vi bara hade börjat skrapa på toppen av isberget. (Till saken hör att jag hade en alkoholiserad pappa som också gömde alla brev, han tog sitt liv 2009. Därför blev detta extra jobbigt för mig)
Vi hade möte med hans föräldrar, han lovade dyrt och heligt att han hade lagt fram alla korten på bordet... Några månader senare dök det upp nya skulder som han "inte hade en aning om"... Såhär har det hållt på nu i snart 1,5 år, nya saker hela tiden, gamla skulder som kryper upp till ytan.... Nya brev som jag hittar på väl valda ställen... Vi har inga pengar, hankar oss fram och vet aldrig om det räcker till slutet av månaden...
Droppen var väl nu före nyår då jag hittade ett brev från transportstyrelsen om förnyelse av körkort, då har han blivit tagen för fastkörning en månad tidigare, 3600 kr i böter och förlorat körkort. Hade inte sagt ett ljud till mig, "för att jag inte skulle va medbrottsling" *för helvete!!!*
Häromdagen kom ett brev från trafikförsäkringsföreningen. 337 000 kr i skuld...
Finns även skuld hos hans föräldrar... Totalt rör det sig om ca 450 000 kr...
Jag är i upplösningstillstånd... Jag orkar inte mer... Tyvärr har hans agerande nu gjort att jag inte har ett öre kvar av mina pengar. Jag är studerande (9000 kr/månad) och klarar mig helt enkelt inte själv ekonomiskt...
Jag älskar honom, vi har en skadad relation, men vi kan skratta tillsammans i ljusa stunder, vi hade börjat planera barn ihop... Vi har roligt tillsammans... Han lagar fantastisk mat, är snäll mot mig (inget våld eller fula ord osv), underbar med barn (skulle bli en perfekt pappa)...
Jag är 28... Känner hur livet är redo för ngt mer... Hus, barn, semestrar osv.... Men med nästan en halv miljon i skulder och egenföretagare (ca 10-12' ut i månaden), så känns det som han aldrig kommer kunna genomföra det med mig. Naturligtvis ska man vara två att dela ekonomin i ett hushåll, jag har bidragit tills ja började plugga i höstas, och kommer bidra så snart jag får jobb.
Men vad ska jag göra???? Jag är helt förstörd, gråter varje dag och känner mig värdelös...
Snälla ni, ge mig lite resonemang <3
