Inlägg från: Anonym (Vecka25) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Vecka25)

    Jag gillar honom, vågar inte säga nåt..

    Jag träffade en kille för några månader sen, vi klickade ganska så direkt med bra sex, hade roligt tillsammans och han sa flera gånger att han verkligen såg en framtid med mig. Dessvärre så blev jag efter någon enstaka månad gravid och han flippade (förståligt nog) ut då han inte kände sig redo och så vidare. Efter många vändor, tårar, bråk och händelser så bestämde jag mig för att trots allt behålla, jag kunde inte genomgå aborten och han kände sig extremt sviken av mig.

    Vi pratade då inte på några veckor, sen tog vi upp kontakten igen. Vi bestämde oss för att försöka med varandra, men jag kände mig otroligt sviken och hade svårt att kontrollera mina känslor och vi bråkade mest, så han avbröt det hela igen och vi blev osams. Efter det sa han att det aldrig skulle bli vi igen och så vidare och jag accepterade detta. Vi pratade inte på en månad.

    Nu hördes vi av för några veckor sen igen och har sen dess pratat. Han har accepterat mitt beslut och nu längtar han istället efter bebisen. En kväll så hintade han en massa om att han ville försöka igen, men sa det aldrig rakt ut riktigt. Jag var också ganska avvisande då jag var lite osäker på om han menade det. Jag blev dock glad inombords, för jag känner verkligen att vi har något trots alla bråk. Och idag träffades vi för första gången på månader och stämningen var påtaglig. Han betedde sig jättekonstigt och verkade inte veta riktigt hur han skulle bete sig. Några gånger så rörde han vid mig, liksom en smekning på magen, smekning på armen och benet, på helt random tillfällen, precis som det var i början mellan oss innan han tog intiativ och kysste mig. Mitt i allt tände han också ljus och det kändes som att han ville få fram något. Vi blev dock störda av att jag skulle iväg och inget mer hände. Hela kvällen har jag dock bara velat hinta tillbaka på något sätt att jag gillar honom, men jag är rädd att jag bara övertolkar allt och att han ska avvisa mig. Så jag undrar om jag bara ska låta det utvecklas av sig själv, se om det gör det helt enkelt, eller om jag ska hinta något själv? Hjälp!

  • Svar på tråden Jag gillar honom, vågar inte säga nåt..
  • Anonym (Vecka25)
    DickRex skrev 2015-01-27 00:02:54 följande:

    Men snälla du!!! Prata med honom om vad du känner, undrar, önskar och drömmer om! Han är väl antagligen också fundersam över vad du trycker på....

    Vad är det för fel på lite vanlig enkel och rak kommunikation?


    Läs inte det du tror att jag skriver mellan raderna. ...och använd bara egen erfarenhet för att påvisa skillnad, inte normen.
    I vårt fall är det ju att han kanske inte alls känner samma sak :/ och att det då kan bli jobbigt för att vi snart ska få en bebis tillsammans. När han gjorde klart för mig att det aldrig skulle bli vi mer, så var det för att jag gillade honom och i princip sa det rakt ut. Vi var dock osams då, men det sved ju ändå..
  • Anonym (Vecka25)
    DickRex skrev 2015-01-27 08:53:39 följande:
    Precis, "kanske". Han agerar ju inte helt övertygande åt något håll, så antagligen är han inte helt säker vare sig på dig eller sig själv. Det är ju inte heller helt omöjligt att du förefaller lite "velig" i hans ögon, och allt är då en underlig spiral av tveksamt agerande som tolkas och ageras på. Nä, lite rak och enkel kommunikation är det som gäller. Om du gör klart för honom om dina drömmar om framtiden och agerar efter vad som fungerar för dig och efter hur han agerar (och inte som du tror att han tänker) så får han hänga på i den takt och mån som känns bekvämt för honom. Du kan varken förstå eller tvinga honom, utan du kan bara agera ärligt och tydligt och hoppas att han känner att resan genom livet i sällskap med dig är det bästa alternativet.
    Läs inte det du tror att jag skriver mellan raderna. ...och använd bara egen erfarenhet för att påvisa skillnad, inte normen.
    Fast jag är faktiskt relativt säker på att han tror att jag inte är intresserad. För det är vad jag säger hela tiden, verkligen markerar det av någon anledning för att inte bli sårad tror jag :( och DET tror jag gör honom rätt osäker..

    Men du tycker alltså då att jag bara ska säga rakt ut att jag fortfarande tycker att där finns något att bygga på och att jag hoppas att vi kanske hittar tillbaka till vad vi hade någon gång? För då tror jag han blir rätt. Min första instinkt är att bara haka på hans beteende när vi ses. Röra lite då och då, hinta lite typ. Så det inte går för fort. Jag vill ju att det ska vara känslor där, inte att han ska känna sig tvungen att vara med mig för att vi ska ha barn :)
  • Anonym (Vecka25)
    DickRex skrev 2015-01-27 14:57:26 följande:
    Ja, jag tycker att du ska säga vad du känner. Men gör det tydligt att det är dina drömmar och inte ett krav på honom att ha starka känslor och vilja gå till prästen i morgon.
    Läs inte det du tror att jag skriver mellan raderna. ...och använd bara egen erfarenhet för att påvisa skillnad, inte normen.
    Haha fy så läskigt :) men får se om jag lyckas samla mod till mig till nästa gång vi ses helt enkelt
  • Anonym (Vecka25)
    Anonym (hj) skrev 2015-01-29 08:23:10 följande:
    Men inte läskigare än att göra sig med barn med honom, efter en månad?!
    Då dejtade vi ju ;) Nu är det väll mer att det känns läskigt för att det har varit så många vändor fram och tillbaks med sårade känslor osv. Vill inte ha det så igen när vi äntligen kommer överens.
  • Anonym (Vecka25)
    Anonym (hj) skrev 2015-01-29 09:01:24 följande:
    Men att ta risken att bli med barn redan på dejtingstadiet, efter så kort tid? O eftersom ni nu ska ha barn tillsammans o är det liksom läge att vara ärliga med varann, istället för att hålla på o tramsa o spela spel. Du verkar rätt osäker, iom att du har svårt o kontrollera dina känslor också (startar bråk ibland?).
    Det var ju självfallet ingen planerad graviditet utan kondomen gick sönder. Och nej, jag är inte särskilt osäker i mig själv. Däremot så var jag osäker på honom då det under den tiden kom fram att han ljugit om vissa saker osv.
  • Anonym (Vecka25)
    Letitia skrev 2015-01-30 07:34:48 följande:
    Ja, man häpnar... Men alltså. Ibland förstår jag att muslimerna ser ner på oss svenska kvinnor.
    Fördomar är inget annat än ett destillat av mänsklighetens samlade erfarenheter
    Helt OT. Men vad är det att se ner på menar du? Att skyddet går sönder och att man tar sitt ansvar?
  • Anonym (Vecka25)
    Anonym (hj) skrev 2015-01-30 10:01:10 följande:
    Håller med. Det stod i ts att han kände sig sviken, men och? Han var ju liksom delaktig o man är alltid två om att bli med barn o därmed ta ansvar för det. Men tog du dagen efterpiller efter att kondomen spruckit, pratade ni om det just då?
    Ja det gjorde jag. Men tydligen är de inte 100% säkra. Och han kände sig sviken för att han såg abort som enda alternativet och därför blev jag ledsen för att jag inte alls kände likadant.
  • Anonym (Vecka25)
    Letitia skrev 2015-01-30 17:10:24 följande:
    Man behöver ju inte ha sex så fort överhuvudtaget. Innan man är säkra på varandra, innan man har pratat igenom hur man ska göra vid en ev. graviditet.
    Fördomar är inget annat än ett destillat av mänsklighetens samlade erfarenheter
    Jaha? Och på vilket sätt hjälpte detta mig med mitt problem i trådstarten? Lätt att vara efterklok?
Svar på tråden Jag gillar honom, vågar inte säga nåt..