• Anonym (:()

    Bipolär med förlossningsdepression

    Fick min son för tre månader sedan, han var så efterlängtad och planerad. Jag har diagnosen bipolär sen tidigare och min psykiater var med och planerade graviditeten och tiden närmast efter förlossningen. Trots "perfekt" planering fick jag en kort uppvarvning direkt efter förlossningen och efter ca en månad började en avgrundsdjup depression. Jag är förtvivlad och söker nu efter någon med liknande erfarenhet som kan dela med sig. Jag genomgår just nu ect-behandling och medicinerar med ssri och litium. Det känns som att jag är fast i min egen värsta mardröm och att jag drunknar lite mer hela tiden.

  • Svar på tråden Bipolär med förlossningsdepression
  • Anonym (N)

    Jag har inte fått barn än men har diagnosen bipolär och adhd. Och grova depressioner vilket gör att jag är i stor risk för förlossnings depression. Jag väntar barn och är beräknad den 1 juli.. Rädd som fan man måste på nåt sätt lära sig hantera det när man haar lite problematik i vardagen. Vet ej hur jag ska göra men min barnmorska rekommenderar kejsarsnitt. Vilket jag vill göra men velar fortf det är ett tag kvar så det är ingen stress

  • Anonym (Linda)

    Jag har varit i din sits. Dock var jag odiagnotiserad då.

    Hoppas ect o litium fungerar i att du får må bra igen.

  • Anonym (Ledsen och arg)

    Varför skaffar ni barn med era sjukdomar? Jag blir så ledsen, tänker ni inte på barnen alls. :( Det är inte shyst att låta dem växa upp med psykiskt sjuka föräldrar. Jag har själv gjort det och vet många andra som har det. Alla utan undantag behöver hjälp i vuxen ålder med att bearbeta trauman från barndomen. Nu är ju skadan redan skedd, men ni borde kunna adoptera bort barnet.

  • Bipolär med förlossningsdepressi

    Det är jättetråkigt att höra att du har trauman från barndomen men det betyder inte alls att våra barn kommer få det. Mitt barns välmående kommer alltid först, och i normala fall vet jag precis hur jag ska leva för att hålla sjukdomen väl i schack. En förlossning är dock ingen normal situation utan en enorm hormonvåg som ofta orsakar nedstämdhet även hos kvinnor som inte har någon psykisk sjukdom till att börja med. Det här inlägget skrev jag endast för att eftersöka personer med kunskap och erfarenhet som kan lindra mitt lidande en aning. Inboxa gärna.

  • Anonym (Linda)

    Jag blir så förbannad när jag läser din kommentar, men jag försöker tänka att du helt enkelt har lågt iq och inte förstår bättre.

    Jag kan tala om för dig att då jag skaffade mitt första barn så hade inte min sjukdom brutit ut.

    Det har aldrig gått nån nöd på mina barn. När jag får mina depressiva skov så får det bli mycket dagis och där har dom jättekul.

    När jag blir lite speedad så hittar vi på massa roliga saker, säkert mer än vad normala föräldrar gör.

    Jag vet att det finns en risk att mina barn får sjukdomen, och det önskar jag inte min värsta fiende.

    Men ska jag gå och må dåligt över detta oxå hela livet? Jag har det jobbigt som det är redan.

    Förstår att du skrev för o provocera, grattis du lyckades!

  • ominte

    Har varit där du är och vet precis vad du menar med den avgrundsdjupa depressionen och ångesten
    Jag tog mig igenom det men det tog tid att hitta rätt medicinering och dosjusteringar mm. Idag mår jag relativt bra, har 3 olika stämningsstabiliserare.

    Vi planerar också barn (som kom innan sjukdomen bröt ut) men jag vågar inte släppa min medicinering helt och hållet och riskera må så dåligt igen

    Vad hade du för medicinering tiigare?

Svar på tråden Bipolär med förlossningsdepression