Gåva eller lån?

Om din mamma inte hade haft någon möjlighet att hjälpa till hade du ju ändå fått betala ränta till en bank plus amorteringar om du lånat pengarna. Jag tycker aldrig man kan räkna med att få något av sina föräldrar under sin livstid utan får se det som en stor bonus om man har föräldrar som är i den sitsen att de kan och vill hjälpa till. Då hade jag inte gnällt över att jag fått betala ränta på en stor summa som sen hade efterskänkts till mig.

Under sitt vuxenliv, hoppas jag att du menar?

Du har ingen rätt att kräva henne på 15.000 kronor. Jag tycker att det är småaktigt och att du verkar vara en väldigt avundsjuk person. Du har fått 250.000 kronor. I det sammanhanget är 15.000 kronor väldigt lite pengar.

Vad ger ni till er mamma? Köper ni någonsin något till henne? En vuxen person skall så långt som det är möjligt försörja sig själv. Om man ovanpå det får en massa pengar så tycker jag att man bara skall vara tacksam. Vad hade du tänkt göra? Säga åt henne att du vill ha 15.000 kronor? Eller hade du tänkt säga åt dina bröder att de skall ge dig pengar?

Släpp det.

Handlar verkligen inte om o va småaktig, ville bara höra andras åsikter!

Är jätte tacksam för det jag fått, hjälpte ju mig! Blev väldigt missvisande detta

Förstår hur du tänker ts. Men personligen hade jag inte brytt mig om dom 15.000.

Kanske är så att när din mamma "lånade" dig pengarna för 3 år sedan så hade hon ingen tanke om att dela ut samma summa till dina syskon.

Men ville detta nu och därför fick du också "behåll" de du lånade.

Ja självklart menade jag det, eftersom TS i trådstarten skrev att denna fick välja om det var lån eller förskott på förtida arv så menar jag av ett eventuellt förtida arv. Dessutom är ju föräldrar försörjningspliktiga för sina barn enligt lag fram till en viss ålder så det är väl rätt självklart att de måste försörja barnet medans de är barn.