kan situationen förstöra förhållandet?

att inte ha pengar kan ju så klart vara jobbigt för förhållandet! 

en bra början hade säkert varit att sluta sitta hemma och sura - gå ut, promenad, bibliotek, lekplats - ja, det finns ju många gratisnöjen! 

Eller så gör ni något åt saken. Hur kommer det sig att din sambo inte jobbar?

Varför sitter ni bara hemma? Om ni inte har tillräckligt att erbjuda på dagens marknad borde ni båda finna mer, gå på yh utbildning dyl.bli hundvakter, jobba idiellt etc. Och ja det påverkar förhålkandet när ni sitter bittra och fattiga under samma tak.

Han tycker inte att det finns några jobb

vad betyder det? 

att det inte finns några jobb för honom att söka eller han inte pallar att söka några? 

Finns inget bibliotek på gångavstånd. Har inte råd att åka buss. Barnet är för litet för lekplats.

Jag går på promenad, sambon vill inte följa med.

Han har sökt max fem jobb senaste tre månaderna

Vad är det för bidrag ni har?

Tänker som Dixie att man får vraka i gratisaktiviteter. Något måste ni ju göra. Min pojkvän är arbetslös och jag jobbar bara då och då, men vi har egna aktiviteter vi pysslar med så vi inte går varandra på nerverna. Vi spelar bl.a. (vid egna datorer/konsoler), han umgås mycket med vänner och jag håller på med olika fysiska aktiviteter (yoga, simning, cykling). Det mesta kostar ju dock...

Håller med ovanstående. Ni skulle ju även kunna försöka se det som en förmån, att ni båda får vara hemma med ert barn samtidigt - trots att ni är det av tråkiga skäl. Det är inte många förunnat att kunna gå ut på barnvagnspromenader hela familjen - alla dagar i veckan! Sedan finns det även saker man kan roa sig med hemma. Matlagning t.ex. - att laga mat tillsammans ifrån grunden, och lära sig att göra olika såser t.ex. är jättekul! Då sparar ni dessutom pengar mot att köpa hel- eller halvfabrikat. PRATA med varandra! Kura ihop er i soffan framför en bra film eller TV-serie! Lyssna på musik om ni kan enas om genren.

I och med att ni kan turas om att passa barnet, så kan ni ju även ge varandra frihet att gå ut ensamma ibland.

Sedan tycker jag att ni ska sluta ta emot pengar av era föräldrar, och hushålla bättre i stället med det ni har ändå. Det GÅR att leva på socnormen med lite hushållsförmåga, anspråkslöshet och fantasi. Ni kan få en "rikare" period senare - man måste inte ha allt materiellt precis när barnen är små!

Vad har ni för plan för att ta er ur den här situationen?
Det absolut viktigaste är att en av er får ett jobb. Där bör allt fokus ligga.