2-åring som kastar sig om halsen på främlingar

Jag skulle bli förskräckt. Håret på mina armar reser sig bara en unge råkar nudda mig i matbutiken.

Hej, Jag träffade på ett barn på barnkliniken som slängde sig om min hals första gången jag klev in i vårdsalen min första tanke som for igenom skallen då var -stackars liten får du ingen kärlek du lilla krake...

Du funderar ju på gränslösheten. Och generellt så är det du beskriver "inte bra". Men så kan barn vara olika i olika perioder i livet också. Barnet kan vara ett väldigt tryggt barn som vet var mamma och pappa står. Det kan också vara ett barn som har en fuckad anknytning till sina föräldrar.
Säger inte mer än så egentligen.

Mina tvillingar på 2 år och 2 månader kramar nästan alla dom ser! Hemma kramas och pussas vi väldigt mycket så jag antar att dom tror att man ska kramas på alla man träffar! :)

Du borde lära dina barn att inte gå fram till främlingar. Det är inte alla som uppskattar barn.

Det är ungefär så jag har tänkt. Jag reagerar spontant på gränslösheten men vet inte om det måste betyda att något är fel. Dock finns det en problematik i familjen som gör att det känns svårt att bara lämna det med. Får nog försöka ta reda på lite mer hur det fungerar med barnet.

Jag tror att hon syftar på människor som faktiskt har någon form av relation till familjen. Kanske inte att dom springer över gatan för att krama en tant som går där med sin hund t ex. Eller att dom faktiskt kastar sig helt besinningslöst på folk inne på maxi eller så.

Ja man får nog se till helheten. Hur barnet är i övrigt osv. Kan vara ett barn som är oerhört trygg också. Så det är svårt att svara på såhär.

Det är inte så barnet pussar eller kramar efter ett tag utan det kastar sig mot personerna som just kommit innanför dörren.

Jag låter dem ju inte springa fram till alla dom ser, nu var det inte det som var frågan och därför skrev jag inte det. Jag svarade på frågan i ts.

Min näst yngsta var likadan när hon var mindre. Generellt sett så är det varken vanligt eller 'normalt' att barn gör så. Att de är lite reserverade inför främlingar är liksom sunt. Vi har fått prata med dottern om det lite då och då genom åren, även på förskolan gjorde de det när det var aktuellt. Hon är nu 7 år, fyller 8 om nån månad, och förstår nu att man inte gör så. Men när hon var lite yngre hade hon svårt att anpassa de hypotetiska scenarier vi tog upp till verkligheten eftersom de inte alltid var identiska. Vi väntar på utredning på henne då vi misstänker att hon har adhd och en autismspektrumstörning, skolan och barnpsykolog håller med.

I "branschen" talar man om det som distanslöshet hos barnet, vilket ses som osunt och en varningssignal om inte annat...

Vad tänker du att det är en varningssignal på?

Det är ju ändå en stor skillnad på att kasta sig i famnen på främlingar man passerar tex på stan än att kasta sig i famnen på en främling som ens föräldrar bjudit/släppt in i hemmet.