Skaffa barn med en inkomst??

Vi är dessutom över 30 så känner att man inte kan vänta så länge till :(

Karriär och familjeliv är sällan en bra kombo; vare sig man är mitt i karriären, eller allra minst helst i uppstarten.

Han har tyvärr fått extra utgifter som gör att han måste lägga väldigt mycket pengar varje månad på firman.

Men efter 2 år är dom över och då kommer våran ekonomi bli mycket bättre.

Så därför funderar jag på omvi kan försöka spara allt och försöka skaffa barn om ca 0,5-1 år för då kommer ju hans värsta period vara över och då kommer han kunna betala mer hemma så det går ihop ekonomiskt.

Nu går ju allt hans överskott till att få upp ett kapital i firman.

Men det du säger innebär ju att man aldrig ska skaffa barn då ju??

Har man egen firma så är det värsta aldrig över.
Än en gång; familjeliv och karriär = no good combo.

Hur hade ni tänkt med föräldraledigheten? Ska han ta mesta delen då det blir för kostsamt om du går hemma?

Ifall ni verkligen vill ha barn så löser det sig. Jag vet inte vad folk har för ekonomi eller för förväntningar på hur mycket extrapengar och resor man ska kunna göra.. men just barn, speciellt i början, kostar inte så mycket. Köper ni begagnad vagn och andra tillbehör innan bebis kommer så behöver det inte bli många tusenlappar.. och vad kan ett spädbarn kosta? (Är själv gravid så har inte stenkoll, men kollat runt lite). Kostar inte mer än tusen kronor i månaden i alla fall, säkert mycket billigare om man håller en tight budget..

Min man jobbar heltid samtidigt som han håller på att starta upp en firma på sidan av (men han ska inte lägga in en massa pengar i det, utan starta småskaligt). Jag studerar heltid, så har inte heller någon vidare inkomst.. men på något sätt så löser man det! Det finns ju mycket saker man kan göra avkall på innan ens ekonomi på något sätt drabbar barnet (middagar ute, osv).

För många handlar det inte om att göra avkall på middagar ute.

Många måste ta ut fp 7 dagar i veckan och sedan måste dom tvinga in barnet på dagis väldigt tidigt. Dom har inga dagar sparade till lov och studiedagar i framtiden:( Många har inte råd att vara hemma med barnet samtidigt de första månaderna och en del anser sig till och med inte ens ha råd att dela föräldraledigheten lika! Då blir ju barnet lidande :( Många är tvingade att köpa babyskydd begagnat eller av billiga, okända, oprövade märken vilket utsätter barnet för livsfara varje gång man åker bil.

Somliga har inte ens sparande nog att klara sig om partnern blir sjukskriven eller arbetslös. Andra kvinnor har inte ens råd med boende och mat om partnern plötsligt skulle sticka.

Man sätter sig i en väldigt utsatt situation om man har ett litet barn och inte tryggade inkomster. Vi pluggade länge, jobbade och sparade länge innan vi skaffade barn. Det var det bästa vi någonsin gjort. Nu kan vi vara lediga med vårt barn tills barnet själv är redo för förskola. Vi behöver inte tvinga in barnet i en stressig miljö bara för att vår ekonomi kräver det. Vi kan dela lika på föräldraledigheten och det gynnar oss alla i längden, inte minst pappan ;) Dessutom kan vi köpa de säkraste babysakerna istället för att välja de billigaste.. Vi har ett sparande som gör att vi slipper flytta eller svälta även om vi båda blir arbetslösa en längre tid.

Barn kostar! Inte så mycket i blöjor och kläder. Men dom kostar i föräldraledighet, vab, barnstolar till bilen, säker vagn osv osv. Inte minst så kostar dom då man för barnets bästa bör ha en stor buffert så barnet aldrig behöver lida om inkomsterna eller förhållandet skulle rasa.

Går ni vissa månader +/- 0 redan nu så har ni knappast råd med minskade inkomster och ökade utgifter. Det ni kan göra är att minska alla utgifter.

Nej det har vi inte tänkt utan planen att jag ska vara hemma större delen och han ska vara hemma sin del om det ens går. Svårt att vara ledig längre tid från firman då han är själv.

Ja precis och sparar man ihop en del så borde det ju fungera.

Du verkar ju bara "lyssna" till de råd som stämmer överens med den övertygelsen du redan besitter och inte tycks vara benägen att rubba på.

Själv anser jag det vara väldigt olägligt. Men visst GÅR det - nästan allt _går_, bara man vill. Men det finns ju bättre och sämre förutsättningar.

Ni har en sämre.

Vet många som lämnar sin lilla runt året på dagis och tror inte dom barnen far illa av det.

Sparande har vi så det kan köpas saker till barnet det är ett absolut måste! Från min sida, jag ska kunna köpa allt jag vill till mitt barn.

Kan ändå tänka mig köpa begnad vagn av bra klass och inte äldre än 1 Max 2 år, säng med mera anser jag är ofarligt att köpa begagnad :)

Sen när det kommer till bilbarnstolar så självklart ska det vara säkert för barnet och välkända märken.

Direkta resor känner jag inte är ett måste men det ska inte behöva vändas på varje krona för att man är mammaledig känner jag, för jag vill kunna njuta av min tid med barnet.

Beror ju på varför man går +/- dom månaderna ex shoppat för 5000kr, ätit ute på restaurang flera gånger i veckan, helt enkelt levt lyx.

Vi har under ca 5-6 månader sparat ihop 32000kr för ev kommande barn och min plan är att spara mer så man kan använda dom pengarna om inte det skulle räcka till allt en månad. Men funderat på hur mycket man kan tänkas behöva, jag hade ju velat ha ca 80-90 000kr bara som buffert.

Vi har inte levt särskilt sparsamt senaste åren utan rest mycket och unnat oss massor :) så inte sparat ihop någon stor buffert tyvärr.

Ok?

Kan säga så här att den som är mest på av mig och min sambo att skaffa barn är han, för jag har lite ekonomi ångest.

Jag vill vänta till han betalat det han ska och det ordnar till sig för honom och sen skaffa barn.

Så därför jag var nyfiken på hur andra i min sitts har gjort, för jag kommer aldrig skaffa barn om jag inte känner att vi kunnat antingen spara ihop en buffert eller att det känns mer säkert ekonomiskt.

I min värld löser sig inte bara saker utan man ska planera noga!

Om ni nu går +-0 så kan det ju vara en bra idé att redan nu se över era utgifter. Ett sparande är ju bra och räcker gott och väl under förutsättning att ni bor i hyreslägenhet/hus. Annars finns ju alltid risken att ni behöver ta pengarna till huset tänker jag.

Sätt er ner och räkna på det. Vilka utgifter kan ni ta bort, hur mycke sparpengar kan ni behöva.

Det kan ju bli ganska tråkigt att bara vara hemma, så tänk även på att DU (med eller utan barnet) ska kunna ha råd att göra saker också, och att du och din sambo ska ha råd att göra saker tillsammans ibland.

Pengar är ju en stor anledning till bråk i förhållanden så det är ingen bra idé att börja familjelivet med pengabrist..

Ja jag håller faktiskt just nu på att lägga upp en budget plan så vi kan hålla nere alla onödiga utgifter :)

Så hoppas på lite ekonomisk ordning så vi kan gå vidare i livet snart.

Känns som man står stilla i motvind just nu :(

Jag är ensamstående men har sparat i år, för att ha råd med barn. Jag äger en stor nyrenoverad trea i ett bra område i Gbg som är belånad till ca hälften, har maxat mitt SGI, har 150 000 sparat i fonder och har försäkrat min inkomst. Nu känner jag att jag har råd med barn men är ändå noga med mina tillgångar för att kunna köpa hus i framtiden och ha råd med barnens intressen m.m.

Jag räknar på min ekonomi för att se hur jag skulle klara olika scenarion (räntan går upp, om jag blir arbetslös/sjukskriven, om jag skulle vilja gå ner till 80% etc). Jag hade aldrig skaffat barn i din situation. Jag har dessutom sett många egenföretagare som pratar om guld och gröna skogar som sedan slutar med skulder. Vad gör ni om företaget inte går plus om två år? Hur länge får att jobba med sitt intresse och leva på dig? Vänta tills hans företag går plus så du inte låser dig i en skuldfälla.

Jag kom till av föräldrar som levde på en inkomst många år. De turades om att plugga så lite CSN fick den andra in dock. De gjorde så att de levde mycket billigt. Vi bodde i en billig tvåa tills jag var 6 år och fick bara billig hemlagad mat i veckan. Billiga semestrar och enkla cykelutflyker var nöje. Billig eller begagnade saker/kläder funka fint. Hade väldens lyckligaste barndom. De valde att bara skaffa ett barn och inget saknades mig.