min fru hade sex med min bästa vän

Hej.  Jag är helt Fubar. Är gift sen 16 år, 4 barn. Har inte sovit på 3 nätter. i tisdags skulle mn fru få coaching av min kollega o bästa vän. Dan efter berättar hon att de hade sex. Hon ville ha det och hon mådde bra* behövde det för att öppna sitt rot chatta. Och hon ångrar ingenting -skulle göra om det Igen. 


Vi hade haft ett dåligt förhållande med många slitningar under lång tid, så ingen sex på 1 år 
Hon ville att inte vara nära, vände bort munnen när jag ville kyssas och och var bitter. 

Jag har inte varit otrogen men prorioriterat jobbet och älskar mitt jobb. Men inte jobbat över men rest till n hl del speciellt när vårt första barn var litet. Och erkänner att jag inte varit lyhörd för henne. Flera gånger har hon gråtit och undrat om jag älskar henne. Själv har jag känt mig otillräcklig samtidigt som jag dragit in pengarna till famljen kanske något jag tog på min och vi inte var överens om. 

Under hösten, efter familje terapi där jag kände mig som en lose efter varje möte: jag krävde sex och visade sig ng en respekt, flyttade vi isär på prov och vi båda mådde bättre. Mindre gräl men hon delade allt möjligt mundre med mig, något som varit en trend över en lång tid (hon tror du nte att jag är intresserade men det är jag). Och det blev mycket praktiskt runt barnen och våra företag. 

Jag hoppades att hon och jag skulle få en gnista och bland kändes det så men det blev ingen sex eller närhet. Men jag ville och vill. 

I förra veckan frågade mn bästa vän som är coach om han fick coacha min fru och berättade att han ville använda tantra ska tekniker. Jag har gått tantra kurs så jag vet att sex är ett viktigt verktyg. Det kändes inte rätt att jag skulle sätta en gräns för vad de kunde göra och han lovade att inte gå vidare. Samma kväll frågar min fru samma sak och ber mig att låta henne möta min vän. Jag är ok om de har under kläder på. 

Och de har en fin coaching. Hon mår bra, känns energifylld och det finns sexuell energi men vi gör inget. 

Denna vecka skall hon få mer coaching och känner mig ok med det. 

Nu till det svåra: så jag säger att jag tycker att hon skall göra som hon vill. Hon skall må bra för jag vill se henne lycklig. Hon säger att hon inte skall ha sex i alla fall. Det känns bra att höra.Jag hör inte av henne för än dagen efter på kvällen och känner att något var är annorlunda och frågar om haft sex. Hon berättar att hon hade det och ville det. Senare säger hon att hon behövde det. 

Jag blir helt knäckt och ha vart det sedan dess. Ingen sömn, tror jag skall dö. 

Hon tycker att jag inte står för mitt ord:att hon inte hade några restriktioner och hon kunde göra som hon ville. Hon tycker att jag ändrat mig när jag berättar hur dåligt jag mår och att jag tycker att båda svikit mig. Jag pendlar mellan skuld: jag sade det jag sade och att hon skall bli lycklig och att jag har skuld för att varit en dålig man som inte mött henne. (Vilket är sant ) 

Men min moraliska kompass säger att detta är fel att hon hade sex med med bästa 
vän och att detta var ett stort svek av båda. 

Hon och min vän tycker att jag har ett val : att gå vidare och se detta som ett sätt att komma närmare varandra. Att det kan öppna upp vår relation kanske ha en trekant och att jag inte nu står för mitt ord. 

Själv både skrattar och gråter jag. Tänker att det kanske är bra med att de hade sex för hon behöver det och hon kunde inte få det av mig, jag kan inte öppna henne (hon har inte velat med mig) med varför känns detta så fruktansvärt fel? 

Båda tycker att nu får jag välja och lyssna på mig. Min bästa vän har många kvinnor och ser på min fru som en attraktiv kvinna med det finns många sådana. 

Min fru står vid att hon ville och behövde känna närhet av min vän. 

Min vän berättade att han var tveksam med min fru övertygade honom. Han tycker att han gjorde ett mista -borde ringt mig. Nu vill han stötta mig. 

Vad gör jag nu? Vad leder detta till? Jag jobbar med min vän-kan jag fortsätta med det? 

Jag känner mig ensam. Båda verkar fortsätta med aktiviteter de planerat och här sitter jag med barnen. 

Behöver hjälp. Älskar min fru fastän det varit svårt under lång tid. Hon vill få ett eget liv och jag har skuld.  Det kanske var mitt fel efter som jag sade att hon kunde göra som hon ville. Men hur kan jag gå vidare?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-02-14 13:06
jag har redan ansökt om skilsmässa och vill att vi berättar för barnen i morgon, för de kommer att märka att något är fel ändå. Extra trist är att jag fyller år nästa helg. känns som något jag vill slippa

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-02-14 17:29
men ju mer jag tänker på det så inser jag att jag inte vet vad min fru vill. vill hon på något sätt utvecklas och hitta nya vägar till oss? det vi har haft senaste året har inte varit bra.

och jag kanske kör ett fult trick med henne och agerar i panik för att rädda mitt ego.

vi har ju barn och vad som än händer kommer jag/vi att behöva prata om senare i livet med dem när de är vuxna. då kommer de att förhålla sig till det och ta in det i sin referensram. delvis är det detta som är en stor fråga - är det som skett OK? de jag pratat med tycker att detta är så åt helvete som det kan vara (det enda bra är att båda är helt öppna och ärliga mot mig vilket skulle kunna tolkas som om att de ändå bryr sig om vår relation)

nu vet jag inte längre om jag skall pusha på att prata med barnen i morgon. känns just nu som om det är något vi tillsammans skall bestämma inte bara jag.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-02-15 15:19
Vi pratade inte med barnen idag. Men jag berättade ar vi skall skiljas för de största, för att det inte känns bra. De tog det ok och vi kramades o haft en jätte fin helg tillsammans. Min fru ligger lågt och vill inte prata. Jag respekterar det, vill inte pressa henne och få ännu mer skuld. med erfarenhet från Mona föräldrar vet jag att barnen kommer att fråga vad som hände på riktigt om 5-10-20 år. Finns skit kommer det fram då. Så om vi går skilda vägar är det lika bra att berätta som det är på ett bra sätt nu o inte vänta. Men hur?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-02-17 22:41
Tack. ja jag vill vara vän med min ex fru. vi har barn och de behöver känna att vi lirar. definitivt

min kompis är väldigt självcentrerad och tar gärna ursäkter för matcha sina intressen.

träffade en terapeut idag och fick hjälp. hon tyckte att jag fastnat i ett triangeldrama där frun hämnas på mig och min kompis hämnas på mig båda drivna av att jag gjort dumheter. och jag tar på mig skulden. för jag är en dålig människa - utan gränser.

så gränssättning - och verkligen känna efter att de "sitter" och inte bara är intellektuella. det kan nog ta sin tid.

men att unvika hämd är jävligt svårt .

helt skulle min aggressiva hjärna ladda för en fet käftsmäll men jag vill inte bli förövaren.

tror att tydliga OK/inte ok och att ta tiden det krävs för att komma fram till det är min medicin.
tack alla som läser och kommenterar!

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-02-18 13:34
Nu kommer en svårt fråga: jag har skött det mesta och alltid fixat. Men har ingen lyst längre. Kan jag säga nej till det? Låter kanske fegt men jag vet vilket liv det kommer att bli och det kommer påverka barnen. Igår ville "hon" ha hjälp med en jobbgrej och jag kände inte för att hjälpa till -hon kunde fixa det själv. Men då ringde hon till barnen för att få hjälp vilket gjorde att de tyckte attjag var taskig.

Det kan bli mycket sånt framöver. Känner redan hur det bränns. Hon ville ha ett 3 partssamtal med mig, hon och min kompis för att reda ut saker o ting. Men det ville inte jag. för mig finns inte tre parter: bara mig och min fru och mig och min kompis. Vad de gör med varandra ligger nu utanför mig.

På något sätt kommer det att bli allt tuffare framöver att stå för vad det nu är jag tycker är rätt.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2015-02-19 23:35
nu är det fredag. och jag åker till min syster för att fira (?:() min födelsedag: men egentlige skulle jag vilja tillbringa de närmsta dagarna med en supersexig kvinna som helt utan förbehåll kunde ge ge ge mig av sin kvinnlighet. jag vill känna mig värdefull.
jag behöver återupprätta min manlighet.

positivt: gränser dras och vidmakthålls. Min "kompis" har ringt flera gånger idag. sms:at: kasta inte tomater, stå för ditt ord, prata som en man - är du rädd för sanningen?

Vilken sanning? att jag är en dålig man? att jag inte lyckats ge min kvinna vad hon behöver? att jag försörjt och fixar för henne i 15 år? att jag fuckat upp relationen? är det den sanningen jag inte kan höra? eller är det att hon förtjänar att bli öppnad och lycklig? något jag inte kan ge henne men skyldig att försörja henne med?
fuck that. seriöst. varför skall jag höra sådant? han kommer dragande med skuld - garanterat.

så jag svarar inte.

träffade en annan kompis i kväll. han sade: jag vet ingen som du. du har nästan knäckt dig i ditt jobb att försörja och sörja för familjen. och jag vet att du gör ALLT för dina barn. det vet jag. så, mannen, ingen skuld.

finns där en sexig kvinna som vill dela en sårad mans bädd? välkommen - frukost ingå! och jag är utbildad massör (bonus).