• MalynCazzandra

    Vill ha planerat kejsarsnitt!! (Värmland)

    Jag hittade ingen modern tråd om ämnet så jag bestämde mig för att skriva en egen... 
    Som min rubrik säger så har jag bestämt mig för att jag vill ha ett planerat kejsarsnitt med min nästa bebis. Jag börjar med att berätta mig historia:
    Förra året så födde jag min första bebis med VF men den var allt annat än vanlig!
    Det var det värsta jag varit med om och jag mår dåligt jag bara tänker på det. Det blev komplikationer i och med att han inte kom ner när jag krystade, jag hade krystat i nästan sex timmar utan mycket till framsteg, det kom in en massa läkare och sköterskor som viskade och hade sig medan jag låg där som gjorde mig väldigt rädd och ingen av dom verkade ens märka hur rädd jag var eller hur dåligt jag mådde. Jag hade ingen ork kvar i kroppen och tappade kontrollen totalt. Han fick tillslut dras ut med sugklocka (ännu mer smärta, dels för att stoppa in den och dels när de drog ut honom). jag kunde inte behärska mig. Det var som att jag inte hade kontroll över min egen kropp eller mitt sinne. 
    Efter att han var ute och låg på min mage och skrek så kunde jag inte glädjas åt det som nyss hänt. Jag kunde inte ens titta på min bebis eller vara glad över att hans kommit till världen. Jag hade fortfarande alldeles för ont och de envisades med att jag sprack så mycket att jag var tvungen att sys en massa. Det gjorde så ont att jag nästan riskerade att skada mitt barn som låg på magen för att jag var helt utom mig. Det var det som hände mig i stora drag och jag kan inte ens skriva detta utan att gråta.

    Nu så misstänker jag att jag är gravid igen och jag får sån ångest för jag kan inte tänka mig att gå igenom en vanlig förlossning igen. Det skrämmer mig för mycket och det är inte ett alternativ!
    Jag kände mig dumförklarad av sköterskorna, jag är livrädd för att tappa kontrollen igen och riskera att skada barnet och mig själv, jag är livrädd för smärtan och att inte orka med en vanlig förlossning, både psykiskt eller fysiskt. 

    Tror ni detta räcker för att få igenom ett planerat snitt? Jag kommer antagligen göra det i Karlstad. Jag är livrädd att de kommer neka mig ett snitt men jag ser ingen annan utväg. Jag vet att det finns fördelar och nackdelar med båda sätten men för mig är det typ som att välja pest eller kolera?! Men jag vet att med ett planerat snitt så slipper jag att ha ångest varje dag och att vara orolig varje dag under graviditeten. Jag vill veta när det kommer att ske så att jag kan slappna av och göra mig beredd. Jag kommer inte gå med på något kontrakt om igångsättning för då kvarstår smärtan och risken att tappa kontrollen och jag skulle inte kunna leva med mig själv om det händer bebisen något pga nåt jag gör under ett stadie av smärta och ingen kontroll.
    Jag kommer antagligen ta upp det under inskrivningen hos BM och jag hoppas verkligen att hon är på min sida och inte försöker övertala mig om annat. Jag har svårt att få min röst hörd men ska göra mitt bästa och kämpa. Jag tänker ju såklart läsa på så jag har ordentligt med kött på benen men jag är mest rädd för att jag ska brista ut i tårar... Fast det kanske vore nåt positivt att visa mina känslor?

    Finns det någon mer här som fått beviljat snitt i Karlstad?
    - Hur gick det till isf? Var det svårt? Många samtal med aurora bm?

    Ledsen för den långa texten men hoppas att någon kanske har tid att läsa den och komma med råd och tips. 
    Kommentarer om varför jag vill ha ks undanbedes! Jag känner inte att jag vill eller behöver försvara min sak mer. 

  • Svar på tråden Vill ha planerat kejsarsnitt!! (Värmland)
  • Anonym (anonym323232)

    hej
    känner mig igen i mycket av det du skriver, min förlossning tog nästan 30 timmar, 5 timmar krystade jag, hade en stoooor infektion under nästa hela förlossningen, pojken ville inte gå ner i kanalen eller vad det heter , så dem slet han bokstavligen ut uppe från magen, 5 gånger med sugklockan + ytre tryck eller vad det heter ( när dem lägger sig typ på magen) hans hjärta gick ner, han var stressad, hade navelsträgen runt halsen och dem rusade bara ut med han utan att jag ens hörde han gråta. Visste ej om han levde i ca 15 minuter. Tills läkarna kom tillbaka med han. Under hela tiden som jag krystade och dem slet i han så bad jag dem snälla hjälp mig jag orkar inte mer. Den ända dem kunde sig att jag skulle ta allt typ innom mig. Fy fan säger jag bara. Så får att sammanfatta så är jag gravid nu i veckan 20, men direkt när jag var hos barnmorskan så skickade hon mig till amanda mottagningen. Från ca 10 december till slutet av januari tog det mig, att allt skulle gå igenom. Jag fick planerad kejsarsnitt, om jag ville föda och avbryta och ta då kejsarsnitt eller vanligt. Allt är up till mig hur jag vill göra. Så jag kan säga att jag sover bättre nu, fast jag är också rädd för kejsarsnitt. Så ja jag tror att du kan få kejsarsnitt om du verkligen vissar att du far illa. Och inte tvekar.Både jag och min man har varit med, under alla samtal och båda två är traumatiserade av det som hände.
    Hoppas jag hjälpte med nåt. Kram
    Ja  just det, min son var stor också ca 4330 gram och hade stor omkrets på huvudet.

  • MalynCazzandra
    Anonym (anonym323232) skrev 2015-02-17 19:27:27 följande:

    hej

    känner mig igen i mycket av det du skriver, min förlossning tog nästan 30 timmar, 5 timmar krystade jag, hade en stoooor infektion under nästa hela förlossningen, pojken ville inte gå ner i kanalen eller vad det heter , så dem slet han bokstavligen ut uppe från magen, 5 gånger med sugklockan + ytre tryck eller vad det heter ( när dem lägger sig typ på magen) hans hjärta gick ner, han var stressad, hade navelsträgen runt halsen och dem rusade bara ut med han utan att jag ens hörde han gråta. Visste ej om han levde i ca 15 minuter. Tills läkarna kom tillbaka med han. Under hela tiden som jag krystade och dem slet i han så bad jag dem snälla hjälp mig jag orkar inte mer. Den ända dem kunde sig att jag skulle ta allt typ innom mig. Fy fan säger jag bara. Så får att sammanfatta så är jag gravid nu i veckan 20, men direkt när jag var hos barnmorskan så skickade hon mig till amanda mottagningen. Från ca 10 december till slutet av januari tog det mig, att allt skulle gå igenom. Jag fick planerad kejsarsnitt, om jag ville föda och avbryta och ta då kejsarsnitt eller vanligt. Allt är up till mig hur jag vill göra. Så jag kan säga att jag sover bättre nu, fast jag är också rädd för kejsarsnitt. Så ja jag tror att du kan få kejsarsnitt om du verkligen vissar att du far illa. Och inte tvekar.Både jag och min man har varit med, under alla samtal och båda två är traumatiserade av det som hände.

    Hoppas jag hjälpte med nåt. Kram

    Ja  just det, min son var stor också ca 4330 gram och hade stor omkrets på huvudet.


    Tack för ditt svar! :)

    Vart fick du beviljat, alltså vart bor du?
  • Anonym (anonym323232)

    jag bor nära kalmar, så det är kalmar jag blev beviljad, Men som sagt dem sa till mig att dem kan aldrig tvinga nån till att föda vaginalt om man inte själv vill det.
    Ta med din man på samtal och säg att han ska vara bestämd, är det det du vill så tveka inte. VA väldig bestämd, det jag sa också var att jag kände som om dem gjorde övergrepp på mig.......vilket jag kan tänka mig att du kanske också kände.
    Och ja jag far illa fortfarande när jag tänker på förlossningen.
    Jag kkunde inte prata så mycket eftesom jag bölade, men då var det skönt att min man var med och han var väldig bestämd som sagt.
    Tycker synd om dig, för jag vet hur det känns. Men samtidig känner jag mig väldigt mycket i det där du skrev att välja mellan pest eller kolera :)
    hoppas jag var till nån hjälp om det är nått annat fråga på bara

  • Anonym (Kd)

    Fick planerat snitt sövd utan problem i Karlstad..

    Gick dock hos Viktoria -gruppen på sjukhuset för förlossningsrädda och hade en underbar bm där..

  • Anonym (Jenny)

    Har inga barn men vet redan att jag aldrig kommer gå med på något annat än planerat snitt, gör abort i sista veckan som är tillåtet om jag inte får garanterat innan dess. Helst ska jag ha det garanterat redan innan jag blir gravid om det hade gått, vet att vissa får det. 

    Lider verkligen med dig och hoppas det löser sig för dig!

  • Anonym (tips)

    Nu bor jag inte i Värmland men vill ändå ge ett eller några tips, till dig och alla andra som absolut inte kan tänka sig en vaginal förlossning.

    Jag visste långt innan jag blev gravid första gången att jag ville ha snitt, att det var det enda tänkbara alternativet om jag någonsin skulle kunna skaffa barn. Därför bad jag om en tid hos KK och hade en diskussion om detta redan innan jag ens fyllt 20.. Då var jag inte ens i en fast relation och de tyckte nog mest att jag var smått hysterisk. Fick inget snittlöfte men de ville att jag skulle återkomma när jag hade mer konkreta planer på att bli gravid.
    Några år senare hade jag en lång relation och vi började så smått prata om barn. Då bokade jag en tid igen hos KK och den här gången blev jag lovad ett snitt trots att jag inte var gravid. Ytterligare några år senare blev jag gravid med mitt första barn, hörde omedelbart av mig till KK för att försäkra mig om att de inte ändrat sig på ngt sätt och fick ett skriftligt snittlöfte i v. 7.
    Har nu fått två barn med snitt och med nummer två var beslutet om snitt en formalitet som tog ca 1 minut.

    Mitt tips är alltså: vänta inte till inskrivning, hör av dig direkt! Ju mer som finns antecknat i dina journaler desto lättare verkar det vara att få ett löfte.
    Var påstridig, säg att du inte klarar att vänta, att du MÅSTE få ett löfte snarast. Är du så rädd att du har svårt att sova? Berätta det! Och vad du än gör, vik inte en tum. Visa inte minsta tvekan om att du menar allvar. Läs på om snitt. Många av nackdelarna/riskerna med snitt som syns i statistiken härrör från akuta eller katastrofsnitt. Likaså kostnaderna.

    Lycka till!

  • MalynCazzandra
    Anonym (tips) skrev 2015-02-21 08:44:00 följande:

    Nu bor jag inte i Värmland men vill ändå ge ett eller några tips, till dig och alla andra som absolut inte kan tänka sig en vaginal förlossning.

    Jag visste långt innan jag blev gravid första gången att jag ville ha snitt, att det var det enda tänkbara alternativet om jag någonsin skulle kunna skaffa barn. Därför bad jag om en tid hos KK och hade en diskussion om detta redan innan jag ens fyllt 20.. Då var jag inte ens i en fast relation och de tyckte nog mest att jag var smått hysterisk. Fick inget snittlöfte men de ville att jag skulle återkomma när jag hade mer konkreta planer på att bli gravid.

    Några år senare hade jag en lång relation och vi började så smått prata om barn. Då bokade jag en tid igen hos KK och den här gången blev jag lovad ett snitt trots att jag inte var gravid. Ytterligare några år senare blev jag gravid med mitt första barn, hörde omedelbart av mig till KK för att försäkra mig om att de inte ändrat sig på ngt sätt och fick ett skriftligt snittlöfte i v. 7.

    Har nu fått två barn med snitt och med nummer två var beslutet om snitt en formalitet som tog ca 1 minut.

    Mitt tips är alltså: vänta inte till inskrivning, hör av dig direkt! Ju mer som finns antecknat i dina journaler desto lättare verkar det vara att få ett löfte.

    Var påstridig, säg att du inte klarar att vänta, att du MÅSTE få ett löfte snarast. Är du så rädd att du har svårt att sova? Berätta det! Och vad du än gör, vik inte en tum. Visa inte minsta tvekan om att du menar allvar. Läs på om snitt. Många av nackdelarna/riskerna med snitt som syns i statistiken härrör från akuta eller katastrofsnitt. Likaså kostnaderna.

    Lycka till!


    Tack för tipsen!
  • MalynCazzandra
    Anonym (tips) skrev 2015-02-21 08:44:00 följande:

    Nu bor jag inte i Värmland men vill ändå ge ett eller några tips, till dig och alla andra som absolut inte kan tänka sig en vaginal förlossning.

    Jag visste långt innan jag blev gravid första gången att jag ville ha snitt, att det var det enda tänkbara alternativet om jag någonsin skulle kunna skaffa barn. Därför bad jag om en tid hos KK och hade en diskussion om detta redan innan jag ens fyllt 20.. Då var jag inte ens i en fast relation och de tyckte nog mest att jag var smått hysterisk. Fick inget snittlöfte men de ville att jag skulle återkomma när jag hade mer konkreta planer på att bli gravid.

    Några år senare hade jag en lång relation och vi började så smått prata om barn. Då bokade jag en tid igen hos KK och den här gången blev jag lovad ett snitt trots att jag inte var gravid. Ytterligare några år senare blev jag gravid med mitt första barn, hörde omedelbart av mig till KK för att försäkra mig om att de inte ändrat sig på ngt sätt och fick ett skriftligt snittlöfte i v. 7.

    Har nu fått två barn med snitt och med nummer två var beslutet om snitt en formalitet som tog ca 1 minut.

    Mitt tips är alltså: vänta inte till inskrivning, hör av dig direkt! Ju mer som finns antecknat i dina journaler desto lättare verkar det vara att få ett löfte.

    Var påstridig, säg att du inte klarar att vänta, att du MÅSTE få ett löfte snarast. Är du så rädd att du har svårt att sova? Berätta det! Och vad du än gör, vik inte en tum. Visa inte minsta tvekan om att du menar allvar. Läs på om snitt. Många av nackdelarna/riskerna med snitt som syns i statistiken härrör från akuta eller katastrofsnitt. Likaså kostnaderna.

    Lycka till!


    Förresten.... Vad är KK? Vart ska ja ringa innan inskrivningen? Vad ska jag säga?
  • molly1989

    Som någon skrev så kommer du aldrig att bli tvingad till vaginal födsel. Sätter du ner foten och säger "NEJ jag ska ha kejsarsnitt" så kommer du att få det, beror på läkaren och barnmorskan hur påstridig du behöver vara...

  • Anonym (lycka till)

    Jag fick planerat snitt i Karlstad i höstas pga förlossningsrädsla, första barnet. Upplever att blivit tagen på allvar och fått bra och respektfullt bemötande hela vägen. Jag tog upp min rädsla och att jag ville ha snitt på första besöket hos barnmorskan, runt v 7. Jag fick då besked att man tar sådana beslut efter RUL, i efterhand kunde jag nog varit mer påstridig och fått igång processen tidigare. Eftersom det var semestertider när jag var gravid fick jag inte beslut om snitt förrän vecka 36. Lite sent kanske, men så lättad när jag väl fick det.

    1. Se till att din barnmorska tar dig på allvar. Jag gick till Mia på Åttkanten och kan inte rekommendera henne nog!

    2. Jag fick välja om jag ville komma till läkare direkt och diskutera möjlighet till snitt eller om jag ville bearbeta/diskutera min rädsla hos Viktoria-barnmorska. Om du vet vad du vill så be att få komma till läkaren direkt.

    3. Skriv ner allt du vill säga till läkaren på en lapp innan (och håll tummarna för att läkaren är Margareta Goop). Jag bröt ihop, grät och hade inte klarat mig utan den. Försök beskriva hur du mår av tanken att genomgå en vaginal förlossning, varför det känns otänkbart. Var också påläst om exakt vad ett snitt innebär och hur det går till! Visa att du är medveten om riskerna och inte ser det som en genväg.

    Önskar dig all lycka till!

Svar på tråden Vill ha planerat kejsarsnitt!! (Värmland)