Maratondagar på förskolan, föräldern hemma
Jobbar som förskolelärare i en grupp med barn i åldern 0-3 år. Vi är 13 barn på avdelningen, två barnskötare och sedan jag. Sedan jag började jobba på just detta ställe för ett år sedan har jag reagerat på hurdana dagar barnen har på dagis. Kan nämna några exempel : Barn 1, började på dagis som 1 åring, fyllde just två år. Mamma jobbar 20 timmar i veckan, pappa jobbar heltid. Barnet är i dagvård 4-5 dagar i veckan. Kommer ofta kl 7 på morgonen och går hem som sista barn då Daghemmet stänger kl 16.30. Mamman jobbar alltså ca 3 dagar i veckan, och inte 8 timmar per dag. Ändå är barnet i dagvård från morgon till kväll. Detta är familjens första o enda barn. Mamman ses ofta på stan när barnet är i dagvård, säger också till barnet de dagar mamman är ledig att nu går mamma hem och du skall vara på dagis. Barnet är trött pga sina långa dagisdagar. Mamman säger hela tiden hur viktigt det är med dagis, man får inte missa några "aktiviteter" vi har på dagis. Barnet är nyligen 2 år fyllda och har haft det såhär sedan det var ett år! Barn 2: mamman jobbar skift, pappan är ledig varannan vecka. Är på dagis 4 heldagar i veckan, även då pappa är ledig. Kommer ibland före Daghemmet öppnar trots att pappa är ledig. Jag bara undrar, är detta ett vanligt fenomen på våra förskolor? Hur tänker ni föräldrar som har barn som är 1-2 år gamla? Om ni jobbar halvtid eller mindre, går ändå barnen långa dagar på dagis? Varför? Varför skulle förskolan sköta uppfostrarrollen bättre än barnets egna föräldrar? Orkar ni inte med era barn eller vad är det frågan om? Har blivit så fundersam på detta. Tog nu bara upp två exempel från min grupp, men 80 procent av barnen i gruppen går längre dagar än vad de skulle behöva. Föräldrarna lämnar tidigt på dagis och går sedan och shoppar, hem och ser på tv, träffar kompisar eller liknande. Sedan hämtas barnet först samma minut som Daghemmet stänger. Är detta ett nytt fenomen eller har förskolor alltid använts som en avställningsyta för föräldrar som bara vill vara föräldrar på veckoslutet? Många av våra föräldrar har även barnen på förskolan under sina semestrar. Och alla ursäktar sig med att barnen ju har så roligt på dagis och så tråkigt hemma. Tycker inte detta gäller en 1 eller 2 åring som skulle behöva sina föräldrar mer än ett par timmar på kvällen och på veckosluten. Våra barn som går långa dagar är ofta trötta vilket leder till hyperaktivitet hos dem och svårighet att styra och kanalisera sina känslor. Föräldrarna är inte där och ser när barnet för femhundronde gången frågar när mamma kommer när alla andra barn redan gått hem eller frågar när de andra barnen kommer till dagis då barnet kommit någon timme före alla andra barn till dagis. Barnen i vår grupp har ju betydligt längre dagar än vad vi i personalen har! Hjälp mig att förstå detta fenomen.