Trött på att min kille inte säger ifrån????
Jag säger nej, sambon vill inte heller men får dåligt samvete över dottern. Jag sliter med att jag är djurvän och mår dåligt om valpen ska ensam hemma länge utan någon som ser till den hos mamman.
Inlägg från: aldente
|
-
-
Säger detsamma. Men killen verkar inte ha stake nog eller så fattar inte dottern. Vad gör man? Lämnar? Biter ihop?
-
Kul att många svarat.
Vill belysa att jag har ingen svartsjuka varken mot exet eller hunden. Jag vill bara inte ha en hundvalp i vårat hem som kissar, bajsar, fäller och biter på kablar medans 14-åringen sitter med sin iphone och jag står med dammsugaren och min sambo håller god min för dottern.
Jag fick inte pratat med min sambo så mycket igår kväll ( hunden kom med dottern efter skolan och stannade till 21.00)
Jag blir lite "sårad" eftersom min sambo inte säger sanningen till sin dotter, inte talar om för mig att hunden kommer med hit, att han har så svårt att lyfta luren till sitt X och fråga vad fan hon håller på me -
Och ni som tror att en 14- åring klarar en valp helt själv...nej det gör man inte.
-
Dottern ringde 15 minuter innan skoldagen var slut och sa till min sambo att ( Mamma jobbar, hunden är ensam, jag vill ta med hunden)
Min man har i 15 år aldrig sagt NEJ till sitt eget barn allt p.g.a sitt X.
Jag står i en riktig soppa där en hund bara är grädden på moset.
Min sambo bröt ihop när han hörde om denna hunden, den var droppen. Sambo (som han uttrycker det själv och jag vet) Har levt hela sitt liv genom sin dotter , p.g.a barnets mor. Med det menar jag att han alltid ställt upp på sitt barn. Skjutsat henne till/ från träningar på mammans dagar (mamman jobbar, sambo har inte hjärta att låta sin dotter gå i snöstormar, regn) Och mycket mer.
Haken i historien är att mamman jobbar och satsar på karriären och aldrig funnits till hands. Det blir min sambo som får stå givakt så fort dottern ringer och naturligtvis vet dottern hur hon trycker på pappas svaga signaler.
Min sambo har gjort klart för sin dotter att valpen bor inte här och skall vara där den är trygg. Dottern är införstådd med det men får dåligt samvete gentemot sin mamma som då får ett problem (åka från jobbet och ta hand om hunden)
Jag i min tur blir besviken och arg inte på sambo, valp eller bonus. Jag inser att om jag och min sambo ska vara ett par måste ändringar ske, vilket jag sagt till han då dottern ville ha med valpen eftersom mamman skulle resa utomlands. Men jag vettetusan om det blir någon ändring.
Nu blev detta rörigt men jag hoppas ni förstår. -
Nej ingen av oss vill ha den här.Ruh skrev 2015-02-26 11:12:26 följande:
Alltså varken du eller sambon vill ha hunden där?
Enkelt, hunden stannar i sitt hem och ägaren (exet) får lösa det med hunden. Vanligtvis tar man ledigt när man skaffar valp eftersom de inte kan vara ensamma. Hon får helt enkelt ta tag i sin självvalda situation utan att ni ska behöva anpassa era liv.
Är helt enig i vad du skriver. Dock tas det inget ansvar för hunden hos dotterns mamma. -
Jadu ingen aning...BioBonus skrev 2015-02-26 11:34:30 följande:Men vad är det för sopprot som har sålt valpen tlll mamman?
-
Ja det är ju så att man inte vill säga något för man vill inte blanda sig in i detta. Man kanske bara ska bita sig i läppen och acceptera?Ruh skrev 2015-02-26 11:33:02 följande:Okej, förstår att det känns jobbigt den här situationen.
Det enda ni kan göra är att klart och tydligt säga att hunden inte är välkommen där. Eller ja, din man då. Tror att exet inte kommer förstå utan en spark i baken.
Jag tycker att ni har all rätt i världen att inte tillåta hunden i hemmet. Din man får ta mod till sig och vänligt men bestämt säga ifrån.
Tror det är bäst om du inte nödvändigtvis säger någonting.
Lycka till!
Väldig svår situation detta. -
Väldigt fint att hunden blev din stöttepelare. Är själv glad i hundar och andra djur.Anonym (anonym) skrev 2015-02-26 11:56:12 följande:
Vad ni ska göra kan jag inte råda er till, men jag kan berätta lite om min uppväxt. Mina föräldrar skilde sig när jag var ca 7år, och det blev en väldigt infekterad skilsmässa. Dem kunde inte prata med varandra, min mamma hade hemligt nummer etc.
När jag var tio år fick jag av min pappa en hundvalp, av medelstor ras. Jag vågade inte säga nått till min mamma men efter någon månad kom det fram. Då började jag ta med honom (valpen) till min mamma. Jag bodde halva veckan var hos dem. Pappa betalde allt för hunden men jag tog hand om den, gick hem på lunchrasterna för att gå ut med den. Gnällde den den kl 3 på natten, skickade mamma ut mig med.
Men den hunden var min stöttepelare, och jag hade honom i 14 år. Han var med mig i vått och torrt.
-
X'et bryr väl sig inte riktigt vart hunden är eller hur den blir uppfostrad bara hon kan få åka på sina resor och jobba. Naturligtvis tar både X'et & dottern fördel av att min sambo vill vara en snäll pappa. Saker kommer hamna på oss och för mig är det ok om hunden kommer hit NÅGONGÅNG, men inte som nu att dottern ringer 10 minuter innan hon kommer och har med sig hunden. Och framförallt inte att den tas med hit för att mamman är på jobb.Ruh skrev 2015-02-26 12:01:35 följande:Han är ju tyvärr insyltad även om han inte vill det. Nu handlar det om att finna sig i en situation eller göra något åt det. För som jag tolkar det så tror exet att det är okej att hunden är där, alternativt att hon drar nytta av att din sambo vill vara en snäll pappa.
Det är upp till er hur ni vill ha det. Är hon som alternativ 2 så finns det risk att det blir mer och mer saker som hamnar på er.
Jag vet inte vad jag ska säga eller göra längre. Jag är bara så frustrerad över detta.