Skuldkänslor

Visste inte i vilken kategori att lägga så det blev denna?

Min far gled ifrån när jag var cirka 13. Han träffade ny kvinna. Satsade allt på henne och hennes barn. Alltsedan dess har kontakten varit dålig. Efter många år träffade han en annan kvinna. Samma sak även där. Hans egna barn finns inte bara kvinnan och hennes barn.

Han är 'morfar' men träffar knappt dom. Glömmer födelsedagar osv. Samtidigt tar han en stor roll och tar hand om kvinnans yngsta barn. Gör saker, kör än hit och dit, reser, tar hand om barnet själv osv.

Det som ger mig skuldkänslor är att jag känner ilska över att han skiter i sina egna barn. Det som gör mig arg är att han tar hand om hennes barn medans hon är ute och gör vad hon vill. T ex är hon aldrig med dom få gånger min far hälsar på. Och då är han upptagen med telefon och går undan för att prata med henne. Han tar sig heller aldrig tiden utan hälsar han på är det 10-30 min han orkar offra.

Denna kvinna har träffat annan/andra? Jag vet en man som hon träffar, åker på resor med. Medans min far passar hennes barn.

Och jag blir arg över att han låter sig bli utnyttjad. Att han väljer detta istället för att bygga kontakt med oss. Jag känner mig som en sämre människa för att hon kommer att ärva allt när han går bort. Han kommer ge henne allt trots vad hon gör. Som att inte ens vilja ge sina egna barn någonting, ja det är väl fel att tänka så men man känner att man inget är värd. Varken nu och varken sedan han är borta. Bara aset är viktigt nog för honom.