vuxna som är mörkrädda?

Jag är lite mörkrädd o har några smålampor tända på natten (i köket o hallen).
Skiter i om nån tycker något negativt med det. Det gör mig trygg o det är det som räknas.

Är du mörkrädd överallt? Jag var jätterädd i en lägenhet jag bodde i. Vågade inte ens gå på toa ensam på natten utan väckte min sambo som fick följa med. När vi bytte lägenhet gick det över.

Jo jag är mörkrädd överallt, hemma hos mig hos syrran, kompisar och mamma & pappa spelar ingen roll. Har helst lampor tända i alla rum men ett absolut måste är sovrummet, hallen och toan.

Bara om jag samtidigt är ute i skogen och bara har typ en ficklampa.

Jag var hysteriskt mörkrädd när jag var liten. Vet inte varför det gick över i tonåren. Då kunde jag lätt promenera över kyrkogården mitt i natten för att komma hem när jag jobbat som barnvakt. Visst fanns det en andra vägar att gå. Den ena gick förbi utanför kyrkogården och tog 15 minuter längre tid, den andra gick runt hela byn och längst en hårt trafikerad väg och tog nästan en timme längre.

De första gångerna var jag för trött för att orka var rädd. Ville bara hem och sova. Sedan blev det en vana.

Mörkerrädslan kom tillbaka fullt ut om inte värre när jag fick utmattningsdepression. Drömde mardrömmar varje natt och var tvungen att ha det tänt.

Nu har jag visserligen tänt på ett par ställen i lägenheten om nätterna men det är för att pojken skall kunna hitta till toaletten utan att snubbla runt. Jag sover med en sovmask för att få helt mörkt, kan inte sova annars.

Är inte rädd för mörkret längre, kan gå genom skogen mitt i natten om det är så. Det är inte mörkret jag är rädd för utan mäniskor med dåliga avsikter. Så genom stan går jag inte själv när det är mörkt.

Jag var mörkrädd ända fram tills jag blev ensamstående med mitt barn. Plötsligt försvann mörkrädslan. Förmodligen då det "inte går" att vara mörkrädd när strömmen går och man är den enda i huset som kan byta säkringar, tända levande ljus, etc.

Dessutom har jag insett att mörkret i många fall är bra. Är man förföljd av någon, eller av annan anledning måste gömma sig, så är mörkret ens vän.

Och så vet jag att det inte dyker upp några spöken bara för att mörkret lägger sig. ;) Så mörkret är varken skrämmande eller farligt.

jag är 36 år och vågar fortfarande inte sova ensam hemma. Beror även på var jag bo. I vissa lägenheter får jag värre vibbar och blir räddare. 

Jag är mörkrädd om jag är ensam eller själv mes barnet. Då sover jag gärna på soffan med lampor tända.

Jag får för mig att det ska vara någon i mörkret eller att någon skall komma.

Har bott själv och efter ett tag kunde jag ha släckt i rummet jag sov i, men hade alltid tänt i badrummet som låg i hallen.

Är sambon hemma är det lugnt att det är släckt. Lite konstigt kanske men sådan är jag.

Jag är inte så mörkrädd ute...är värre när jag ska sova. Tror att mitt ex träningsmetod gjorde det lite värre faktiskt....

Jag är mörkrädd inomhus. Speciellt i källaren och när jag är ensam hemma. Utomhus är jag inte lika mörkrädd, fast när jag tänker efter så hade jag lite panik sist jag va ute och det va kolsvart.