tiggare och mitt samvete
Är det fler som reagerar som jag gör?
Förut när det inte fanns så många tiggare på stan, tänkte jag inte så mycket på det. Jag gav ibland pengar, men oftast inte. Om jag råkade ha lite löst i fickan så ger jag men det har jag inte så ofta.
Nu, när tiggarskaran verkar ha vuxit sista åren plus att det blir mer uppmärksammat i media har jag börjat tänka mer på saken. Vad tycker jag? Hur ska jag reagera om det sitter en tiggare där jag passerar? osv
Nu har det gått så långt så att jag ibland går omvägar: Om jag ser att det sitter en tiggare tex utanför ICA dit jag ska in, men jag vet att jag inte har några pengar i fickan så vänder jag i princip. Jag skäms helt enkelt över att passera utan att ge (och samtidigt skulle jag inte ha råd att ge varje gång heller). Senast idag (därför jag skriver tråden) så skulle jag göra ett ärende på stan efter jobbet, men valde att inte gå in på den butik dit jag skulle, för att det satt en tiggare precis mitt framför porten så man kunde inte gå in utan att nästan snubbla på henne, OCH jag hade inga kontanter.
Kände mig å ena sidan dum som inte bara gick in och å andra sidan fick jag dåligt samvete att jag inte hade några kontanter på mig.
Hur gör ni andra?