• Anonym (lite vånda faktiskt)

    tiggare och mitt samvete

    Är det fler som reagerar som jag gör?
    Förut när det inte fanns så många tiggare på stan, tänkte jag inte så mycket på det. Jag gav ibland pengar, men oftast inte. Om jag råkade ha lite löst i fickan så ger jag men det har jag inte så ofta. 

    Nu, när tiggarskaran verkar ha vuxit sista åren plus att det blir mer uppmärksammat i media har jag börjat tänka mer på saken. Vad tycker jag? Hur ska jag reagera om det sitter en tiggare där jag passerar? osv

    Nu har det gått så långt så att jag ibland går omvägar: Om jag ser att det sitter en tiggare tex utanför ICA dit jag ska in, men jag vet att jag inte har några pengar i fickan så vänder jag i princip. Jag skäms helt enkelt över att passera utan att ge (och samtidigt skulle jag inte ha råd att ge varje gång heller). Senast idag (därför jag skriver tråden) så skulle jag göra ett ärende på stan efter jobbet, men valde att inte gå in på den butik dit jag skulle, för att det satt en tiggare precis mitt framför porten så man kunde inte gå in utan att nästan snubbla på henne, OCH jag hade inga kontanter. 
    Kände mig å ena sidan dum som inte bara gick in och å andra sidan fick jag dåligt samvete att jag inte hade några kontanter på mig.

    Hur gör ni andra? 

  • Svar på tråden tiggare och mitt samvete
  • Erizajo

    Jag känner mig också dum som bara går förbi men vad fan de är ju överallt! Mm kan inte ge till alla, och jag använder aldrig kontanter! Så jag hejar när de säger hej sen går jag förbi. Ger ibland också.

  • Anonym (LitenJag)

    Jag går bara förbi. Jag brukar inte ha kontanter och även om jag hade så behöver jag dem själv.

    Jag hejar inte heller. Jag hejar ju inte på alla andra människor jag möter på stan, jag hejar på människor jag känner. Så det har inte med att de är tiggare att göra, jag ser bara inte varför jag ska heja på dem och inte alla andra. Blir ganska många hej på en dag om man ska heja på precis alla.

  • Nixe

    Jag går förbi, precis som jag dagligen går förbi många okända människor på stan. Inte svårare än så.

  • Agaton
    Anonym (lite vånda faktiskt) skrev 2015-03-03 15:51:48 följande:

    Är det fler som reagerar som jag gör?
    Förut när det inte fanns så många tiggare på stan, tänkte jag inte så mycket på det. Jag gav ibland pengar, men oftast inte. Om jag råkade ha lite löst i fickan så ger jag men det har jag inte så ofta. 

    Nu, när tiggarskaran verkar ha vuxit sista åren plus att det blir mer uppmärksammat i media har jag börjat tänka mer på saken. Vad tycker jag? Hur ska jag reagera om det sitter en tiggare där jag passerar? osv

    Nu har det gått så långt så att jag ibland går omvägar: Om jag ser att det sitter en tiggare tex utanför ICA dit jag ska in, men jag vet att jag inte har några pengar i fickan så vänder jag i princip. Jag skäms helt enkelt över att passera utan att ge (och samtidigt skulle jag inte ha råd att ge varje gång heller). Senast idag (därför jag skriver tråden) så skulle jag göra ett ärende på stan efter jobbet, men valde att inte gå in på den butik dit jag skulle, för att det satt en tiggare precis mitt framför porten så man kunde inte gå in utan att nästan snubbla på henne, OCH jag hade inga kontanter. 
    Kände mig å ena sidan dum som inte bara gick in och å andra sidan fick jag dåligt samvete att jag inte hade några kontanter på mig.

    Hur gör ni andra? 


    Jag tycker precis som du och ger också när jag har kontanter i fickan. Delar också din uppfattning att det blir fler och fler tiggare och den kliniska slutsatsen blir därför att ju mer vi ger desto fler blir tiggarna. Saknar också en mer grundläggande analys från media, bl.a. varför dessa människor väljer att avla fler barn också här i Sverige, trots att de redan har ett antal i sitt hemland och uppenbarligen inte ens har mat till sig själv. Sannolikt kan detta beteende länkas till någon religiös vanföreställning kring sex kontra preventivmedel. Flatheten och beslutsångesten från våra politiker är också stiltypisk, trots att tiggeriet i vissa fall är organiserat och borde kunna bekämpas utifrån vårt svindyra medlemskap i EU.
  • Anonym (..)

    Känner också ibland att jag inte vill gå in i affärer när dom sitter utanför, får ont i magen när jag ser dom sitta där. Har i princip aldrig kontanter på mig och sen är de som du säger.. Man kan inte ge till alla och framförallt inte försörja andra.

    Sen kan jag känna också att de spelar ingen roll om jag ger 500 eller 5000, dom kommer ändå sitta där imorgon :(

  • Anonym (Anna)

    Jag går också bara förbi och det utan dåligt samvete. Jag har aldrig gett pengar till tiggare och kommer aldrig göra.

  • Anonym (Pinsamt)

    Åh vad skönt att höra att fler känner lika som jag!

    Bor på en liten ort med endast en matbutik där en och samma tiggare alltid sitter och jag har börjat tycka att det är pinsamt och otrevligt att gå in och handla nu! Delvis för att jag inte har råd att ge bort pengar och även om jag hade det skulle jag aldrig ge ändå och delvis för att det känns som att han har koll på oss, när vi handlar och vad vi handlar osv.

  • Anonym

    Jag avskyr tiggarna... Starkt ord men nej jag ger inga pengar och jag blir upprörd när andra ger för det är som att sponsra kriminalitet och slavhandel då dessa människor måste betala en stordel av vad dom får in till de som tog hit dom.

    Jag handlar helst på kvällen när de inte är där men jag väljer inte bort att gå dit om de sitter någon utanför heller.

  • Anonym (Sandra30)

    Jag tycker också att det är jobbigt. Blir inte arg på dem eller så men får så dåligt samvete när jag bara går förbi. Skäms liksom.

    Nu har det gått så långt att jag går o handlar på kvällen efter kl 18 då jag vet att tiggaren inte sitter där längre... eller när jag beställer saker så tar jag ett annat uthämtningsställe än ICA. 

    Men nu har jag typ 350 kr kvar och har två barn, Inte kan jag gå och ge bort mina pengar då liksom.

  • Anonym (vänlighet)

    Först kände jag som dig. Jag skämdes för att jag inte gav.

    Sen ignorerade jag dem och skämdes för det.

    Nu skänker jag inte, men hälsar tillbaka med ett leende. Det är frivilligt att skänka, men det kostar inget att ge ett leende. De är utsatta människor och behöver inte behandlas som paria.

Svar på tråden tiggare och mitt samvete