Pappan övergav barnet och dyker nu upp och kräver umgänge - tre år senare!

Hej!

Jag ska dra denna historia så kort som möjligt.

Min dotters pappa övergav dottern då dottern var fyra år. Detta pga att pappan då krävde att få ta med sig dottern hem till sig (cirka 20 mil enkel väg) över helgen. Jag sa att det var okej, förutsatt att dottern skulle få ringa mig närhelst hon ville, om hon blev ledsen, osv. (Tidigare hade allt umgänge ägt rum hemma hos oss, i vår stad, samt i en större stad cirka en halvtimma från vårt hem (på ett lekland) endast under dagtid).

Ett annat krav jag hade, det kravet som fick pappan att gå i taket och aldrig mer höra av sig, var att pappan absolut inte, under några som helst omständigheter, fick ta tag i dottern hårt, dra henne i håret eller i örat (vilket pappan gjort vid tre tillfällen tidigare - vid samtliga tillfällen var jag med och såg det med egna ögon. Jag reagerade givetvis då med en gång).

Efter att jag skrev det på sms (smset finns kvar) för tre år sedan, så slutade pappan att höra av sig.

Nu, tre år senare, har pappan dykt upp som gubben i lådan och kräver umgänge. Pappan och dottern började umgås så smått några timmar i veckan, fortfarande i vår stad.

Nu är det åter igen så att pappan vill ta med sig dottern hem till sig - men dottern vägrar. Hon får panik, skriker, gråter och har till och med kissat på sig vid ett tillfälle (hon har varit torr sedan 2,5-års ålder - aldrig en kissolycka sedan dess).

Pappan skulle ta idag ta med henne till leklandet där de umgicks för tre år sedan. Pappan körde fram bilen och öppnade dörren och sa åt dottern att hoppa in. Då fick hon fullständig panik. Hon är rädd att pappan ska ta med sig henne hem till sig.

Så, hur gör jag nu?

Pappan åkte. Innan han åkte hann han skrika på mig "det här är ditt jävla fel! Du har vänt henne emot mig!". Han förstår inte att det beror på hans tre år av frånvaro.

Nu säger dottern att hon aldrig mer vill träffa pappan. Att hon tänker rymma eller gömma sig om han kommer.

Jag går sönder inombords! Umgänget ska ju vara för barnets skull. Detta umgänge är definitivt inte för vår dotters skull. Hon mår skit av detta!

Vad ska jag göra!? Snälla, hjälp!