Varför är män så rädda för att gifta sig?

Juridiskt sett är det jättestor skillnad på att vara gift eller sambo. Särskilt om man har barn är viktigt att skriva t. ex hur man vill ha det om den andra dör. Många tror att det är ungefär samna regler för sambos och gifta men det är det verkligen inte. Och problemen finns oavsett om man är man eller kvinna.

Vad förlorar man på att vara gift om man har särkullbarn? Jag tänker att det är ännu viktigare då?

Spelar ingen roll alls. Tycker bara det är löjligt att sitta anonym på ett forum och insinuera att man har en massa pengar om man inte vill skriva hur man tänker kring det. Det är väl bakgrunden som i så fall skulle vara intressant inte att just bobby aldrig skulle gifta sig utan äktenskapsförord. Vad är allmänintresset i det?

Ja jag bryr mig som sagt inte om vad för tillgångar det gäller. Men om man redan innan man gifter sig tänker så om sin partner skulle jag inte vilja gifta mig eller leva ihop med den personen. Jag hade en del pengar med mig in som vi köpte hus för. Min man och jag står båda på det, man kan säga att han fått halva av mig. Samtidigt har jag varit hemma en del när barnen vad små. Då stod ju han för nästan hela inkomsten. Om jag då hade trilskats med pengar från början finns det ju risk att han också ville ha det mer "rättvist". Så vill inte jag leva. Det är vi nu VÅRT, inte ditt och mitt.

Men jag måste ju gå skriva vad jag tror o känner, inte vad jag tror ni vill höra.

Ok att vissa kanske verkligen inte vill gifta sig av vissa specifika anledningar, men ni tror alltså inte det finns ganska många som lever med fel partner?

Viktigaste är väl att ni vet själva vad ni känner, jag vet vad jag känner så då spelar det ingen roll vad andra tror.

Men då hade ni bara gemensamma barn eller? Eller inga barn alls ännu när ni gifte er? Då känner jag precis som du, att det är självklart att man har allting tillsammans. Och i synnerhet om båda är unga och man börjar det gemensamma livet med "fyra tomma händer".

Problemet uppstår om det finns särkullsbarn som är vana vid en viss standard. Då känns det inte juste mot dem att de måste få en lägre standard p.g.a. att deras pappa ska börja försörja en ny kvinna och hennes tre barn från tidigare förhållande. För att ta ett extremfall. 

Men även om det inte finns särkullsbarn men i stället stora skillnader i förmögenhet när man träffas. Tänk sådana fall där en person måste sälja en gammal släktgård eller stor, fin villa för att lösa ut sin fru efter kanske bara fem års äktenskap t.ex.! Sådant händer!

Man kan i och för sig skriva papper på att det är enskild egendom. Då kommer styvbarnen inte åt det vare sig vid dödsfall eller skilsmässa.

Jo, det fattar jag. Jag säger bara att det GÅR att skriva papper så att utfallet inte blir bättre för dina styvbarn, även om ni är gifta. 

Nej, om man inte känner att det är viktigt att vara gifta, så är det ju inte det. Det finns inget tvingande i samhällsnormen idag - inte i den sekulariserade befolkningen i alla fall. Och om man inte umgås med troende kristna, judar eller muslimer, eller alternativt människor som har traditionella familjevärderingar av andra skäl, så finns det väl ingen som kan ifrågasätta och se ner.

De flesta kvinnor vill det. Kompromiss ja, men hon kommer alltid känna att hon inte fick bröllopet som hon alltid velat ha. Det är en sorg som alltid finns där i hennes liv.