Ingnorerande tjej?

Är tjejer så? Är det här normalt?

Varje gång jag försöker ta upp nånting till diskussion så lyckas hon vända det till en diskussion om "varför" jag tar upp det jag vill diskutera eller fråga om. Diskussionen hamnar alltid om det istället för om det jag egentligen vill prata om..

Vi har haft sex fem gånger i år. Är inte det lite lite?

Hon vänder sig alltid bort från mig i sängen när vi sover och jag har aldrig under den tid vi bott ihop fått en kram av henne i sängen eller ens att hon lagt sin hand på min eller nåt sånt.

Det kan lätt vara så att en i ett nytt förhållande söker något som är motsatsen till det som inte fungerade i ett tidigare förhållande. Sedan kan det visa sig att en behöver ändra lite på kravspecifikationen, så att säga. Det låter som om du vill ha ett mellanting av de två flickvännernas beteende, har du varit med om en balans som fungerar för dig tidigare?

Låter väldigt underligt för mig.

Hur blev ni ens tillsammans utan den närheten?

Var hon likadan i början?

Blir ju också fundersam - var hon lika från början?

Det kan hon ju inte ha varit, för då hade du ju varit rent ut sagt stendum som inledde ett förhållande med henne, så När förändrades hon, och var det gradvis eller över en natt eller vad?

Ja, om man ska gå på de "ytliga" kännetecknen verkar det inte finnas så mycket kärlek mellan er. Om hon inte vill prata och inte vill ha närhet verkar det ju mer som om ni bara råkar dela bostad. Älskar du själv den här tjejen eller är du bara tillsammans med henne för att slippa vara ensam?

Nej inte i början. Då var allt mera normalt. Det började väl när vi flyttade ihop och det blev vardag..

Jag har haft känslor för henne hela tiden och visar min uppskattning mot henne på olika sätt. Snarare att det inte känns så besvarat.

Men i början var det riktiga känslor från båda håll skulle jag säga. Det verkar dock som att de dog ut ganska tidigt för henne.. Nu när jag tittar tillbaka..

Ja jag sökte nog motsatsen till vad jag hade innan. Det har jag själv tänkt ibland.

Alltså medvetet så gjorde jag ju inte det men omedvetet så var det nog verkligen så. Jag borde tänkt efter mera och kanske varit singel längre och inte rusat in i ett nytt förhållande efter mindre än 6mån som singel. Jag inser det nu..

Och nej

Jag har ännu inte varit i ett förhållande där den där balansen som man innerst inne söker efter har funnits..

Men jag är och var väl naiv och blåögd och trodde att det här var den rätta.

Vem som är den rätta för dig kan bara du avgöra,ingen annan.

Jo.. Jag vet.

Det är mest det att jag inte känner att jag är rätt för min partner.

I början visar man gärna den andre sina bästa sidor, o hon kanske "fejkade" lite för att få nån att bo ihop med. Tycker väl att nu har jag mitt på det torra o kan återgå till att vara mig själv igen. Det verkar vara en svag punkt eftersom hon blir irriterad iaf.

Varför vara tillsammans med nån man inte får nåt tillbaka av?

Vad menar du?

Ja det är som att hon slappnat av och bara är sig själv..

Att hon egentligen inte gillar mig så mycket. Kanske aldrig gjort..

Men jag är väl en snäll och bra person att bo med och så. Praktiskt..

Det är så jag känner och tänker. Blir lätt bitter..

Gör nåt åt det då?

Ja jag vet..