Ska jag vara barnvakt åt min mans barn?

Du gör det endast om du vill. Inget han kan kräva av dig, det är hans barn och hans ansvar.

Jag hade inte gjort det, det hade blivit för mycket för mig.

Jag ser det som en självklarhet att hans ditter kan vara med dig när du jobbar. Ni är ju en familj. I min värld är det helt galet att bo med en man med ett barn men inte hjälpa till.

Bio mamman har väl vv så då får du ju ändå ledigt. Skulle min karl behandla mitt barn så ja då skulle det va tack o adjö. Likaså skulle jag utan tvekan ta hans två barn trotts att jag skulle vara barnledig från mitt barn.

Men jaa rent teoretiskt så skulle ju barnet kunna gå på fritis under sommarlovet då det är han som har vårdnaden.

Har han inga föräldradagar kvar som han kan använda den veckan dottern är hos er så kan han ta halva dagar och jobba halva dagen om det går.

1 vecka kan du väl offra dig iallafall? I den åldern är de ju väldigt självgående dessutom.

Min sambo tar hand om mitt barn om jag jobbar och han är ledig. Det gjorde han även innan vi fick ett gemensamt barn. Jag förstår dig också. Men du kan väl ställa upp en del av tiden i alla fall?

Jag tycker det är upp till dig i slutändan.
Men iom att du nu valt att leva med en man som har barn sedan innan så köper du ju hela paketet. Så att du ngn gång skulle göra ngt med barnet, ex lämna eller liknande känns rimligt.
Att du vill leva dolce vita är grymt, men då ska man inte ha barn i sitt liv.

Du gör som du vill, har dessutom klargjort ordentligt var du står innan.

Visst går det ut över barnet, men det kunde pappan tänkt på innan och inte hoppats på att du skull ge efter för de där förväntningarna att kvinnor alltid ska offra sig för att ta hand om andra.

Jag hade inte tyckt om det kravet från min man. Bara för att man lever med ett barn tar man inte över alla plikter. Det jag skulle kunna gjort var å korta veckorna möjligtvis, om det passade. T.ex att hon skulle vara ledig torsdag, fredag. Men om han skulle sura så skulle jag förlägga min semester någon annanstans så får han lösa det. Det är inte ditt fel att flickan får vara på förskolan. Sen har vi gjort så då mamman haft nytt jobb och inte haft någon semester så har flickan varit hos oss de veckor mannen har semester och vi inte är någon annanstans. Så han kan ju kolla med mamman om det skulle fungera för henne så att deras dotter får mer ledigt. Hon har då varit hos oss den tiden då hon egentligen skulle varit på fritids.

Du älskar din sambo, du älskar hans barn men du kan inte lägga ett par semesterveckor på att få till det bästa för er familj ? Han har tydligen skött allt ned dottern själv och nu ber han dej om hjälp för första gången när det kör ihop sej med nytt arbete och barnets sommarledighet . På de flesta dagis kan man få till omsorg alla veckor men ofta på annan avdelning med vikarierande personal osv. Hur hemskt är det att gå på picnic och bada en vecka med ett barn du tycker om? Du låter egoistisk och om jag var din sambo så skulle jag inte stå ut med din inställning utan lämna dej innan sommaren. Dolce vita up my ass ,du kan också behöva hjälp en dag.

Ni har som jag förstår en överenskommelse om att du inte ska ha något som helst ansvar för barnet. Därför kan man väl inte direkt säga att du gör fel som vill hålla fast vid den överenskommelsen.

Däremot tycker jag att det är en ohållbar överenskommelse, som jag som förälder inte skulle gått med på och om jag vore "icke-föräldern" i sammanhanget inte heller tycka vara hållbar. Att bo tillsammans med en person utan att på något sätt ansvara för den personen känns svårt i min värld.

Men han kan ju inte kräva något av dig och egentligen tycker jag väl inte att han har "rätt" att bli sur på dig heller, han har ju gått med på överenskommelsen.

Alldeles oavsett era överenskommelser tycker jag ju att man kan "offra" ett och annat för den man älskar - en semestervecka för din mans skull i detta fall. Säg att det händer något i ditt liv där du behöver hjälp, skulle du inte vilja att din man kunde offra en semestervecka för din skull då?