Kommer mitt barn att må dåligt av att få egen säng? Förbud att sova i vår säng, ny partner... Dåligt samvete

Men herregud.. hur kan så många jämföra att sova tillsammans med man/sambo med att sova ihop med sina barn.

Det är väl ändå fullkomligt normalt att mamma och pappa har ett gemensamt sovrum/ säng och barnen har sitt...eller?

Jag har absolut inga problem med att samsova och har gjort så med alla mina ungar.
Ser heller inga problem med att man kommer överens om när det är stopp med samsovning.
Barnen blir ju större och tar mer plats. Och alla ska ju kunna på nattro.

TS det är bara att köra på med avvänjningen av samsovningen. Men gör det på ett bra sätt så barnet inte känner sig övergivet.
Förklara att barnet börjar bli stort nu och ska få egen säng/rum. Gör det till något bra och roligt. Säg också att barnet alltid är välkommet in till er på nätterna när han/hon vaknar. 

Förklara också att det är vanligt att 2 vuxna som tycker om varandra delar säng men att mamma alltid kommer att finnas där ändå.

Jag är en riktig hönsmamma men inte ens jag curlar mina barn så mycket att jag skulle låta dem sova hos mig tills de blev stora.
Nån gång måste de ju växa upp och bli självständiga.

Hoppas du var ironisk för sambon är väl ingen random snubbe eller? Sambon blir ju den nya partnern..

Ingen kommer få en störd sömn bara för att barnet from. nu får en egen säng. Och vart står det nånstans att barnet inte kommer få krypa ner eller få trygghet från mamman.

Jösses..det är inte konstigt att man ser så många spruckna förhållanden här på FL om man jämför att dela säng  med partner med att samsova med sina barn.

Det är väl för sjutton självklart att man delar säng med sin partner. Man sover ju inte bara i sängen. Man kanske bara håller om varandra för att känna närhet till den man älskar, man har sex, kanske småpratar lite om dagen mm..

Det är nog det naturligaste. Precis som barnen kommer göra när de blir stora och skaffar en partner osv.

Bara för det så behöver det ju inte betyda att barnen stängs ute ur sovrummet. Det är inte alltid svart eller vitt. Barnen mår bra av att ha egen säng och att sova där. Men de mår också bra att få samsova också så länge det funkar för alla.

Barn går att lära det mesta.

Jo då..men oftast är ju det den tiden man har själva med varandra om man inte är uppe halva natten.

Dessutom var det inte det jag menade. Jag förklarade varför det är helt normalt att man delar säng med sin partner i första hand.

Och sen så tycker jag att man som partners  ska kunna ligga nära och bara kramas eller prata utan att barnen alltid måste vara med.

Och det kommer från mig som har haft alla 3 barnen i sängen  mer eller mindre tills de var runt 6 år.
Men de har haft sina egna sängar också så vi har växlat mellan att lägga dem i egna sängar och våran.

Ja man kan...det har jag inte sagt nåt om. Men varför kan man INTE göra det utan barnen?
varför kan man som vuxna förälskade partners INTE vara ifred i åtminstone sängen?

Barnen tar ju liksom inte skada av att sova i egen säng. Gör de det så har man brustit rejält i sin barnuppfostran.

Skrev jag bara sex?
Inte fan vill jag kuta runt i huset när jag vill ha min sambos närhet eller bara prata om dagen som varit när barnen somnat.
Det är ju en stund för de vuxna att få va tillsammans.

Och alla kanske inte ens vill ha sex överallt i huset och är inte bekväm med det.
För många är sex nåt man har när man får vara ifred i just sängen.

Läs vad jag skrivit tidigare också.. Även vuxna behöver stunder för sig själva. Och barn tar inte skada av att inte samsova hela tiden. Förstår verkligen inte grejen.

Och som sagt jag har haft alla mina barn i sängen tills de var runt 6 år mer eller mindre.

Men det är också på kvällen som vi kryper ner tillsammans jag och min sambo och håller om varandra, pratar, myser och ibland leder det till sex.

Ska man då behöva flytta på sig eller barnet då om lusten kryper på?
Närheten till barnet får man genom att man kryper ner tillsammans och myser innan han/hon somnar.. vilket kan ta ett tag. Sen umgås man ju oftast på dagarna/eftermiddagarna också.

Ingen blir utanför.

Varför skulle nån bli utanför? Tryggheten och närheten till barnet skapas inte enbart genom samsovning. 
Det skapas genom att man visar och lär barnet vad trygghet är. Att alltid finnas där oavsett. Om barnet sover i ett annat  rum gör inte barnet mindre tryggt om man redan från början visar att när barnet vaknar så kan man ropa på mamma/pappa eller bara gå in till dem.