Kommer mitt barn att må dåligt av att få egen säng? Förbud att sova i vår säng, ny partner... Dåligt samvete

Ja och ingen verkar ju kunna berätta varför de skulle bli otrygga och osjälvständiga om de sover med en förälder....men jag hoppas att nån ska förklara hur det hänger ihop.

Det tyckte jag att jag redan tagit en vinkel på; för att de inte lär sig vara själva, för att de inte känner trygghet på egen hand, i sigsjälva, utan växer in i "mamma finns där, mamma är nära, jag är mammas allt och mamma är mitt allt" - risken är alltså att de inte lär sig separera sin egen identitet från mamma tidigt nog, och blir blyga, hämmade och obekväma när mamma Inte är där, och formas utav det i skola och fritid. 

Fast det här baserar jag mest på en kompis som fortfarande åker och sover med mamma när hon har det jobbigt (hon är 31 i år) som faktiskt aldrig vågat ta risker och aldrig vågat fatta beslut UTAN att först fråga mamma. För att mamma är hennes fasta punkt i livet - snarare än att ha den fasta punkten i sigsjälv, vilket väl hon också faktiskt önskar att hon hade. EN gång har jag sett henne fatta livsbeslut utan mamma att hålla i handen. TVÅ gånger under de 19 år vi känt varandra har hon gått direkt emot mammas vilja. För att just mamma är den största trygghet och säkerhet hon känner till. Hon litar mer på mamma än på sigsjälv. Det är, i min mening, rätt tragiskt - hur fan blir det när tanten dör? Ska hon DÅ lära sig fatta egna beslut och hitta trygghet i sigsjälv? 

Å andra sidan är hon den enda vuxna människa jag känner som samsovit så länge, så det är ju ingen överväldigande exempel-grupp, men så blev det där.

5,5 år är ju en ålder då man kanske vill känna sig lite stor, så varför inte göra en jättegrej av att ni möblerar/bygger vi om i barnets rum, kanske ny egen vald "stor" säng? Gör det till en viktig sak att ha blivit tillräckligt stor att få sova själv...

Hur gammal är sambon tro?

Hur gammal är sambon tro?

Det tyckte jag att jag redan tagit en vinkel på; för att de inte lär sig vara själva, för att de inte känner trygghet på egen hand, i sigsjälva, utan växer in i "mamma finns där, mamma är nära, jag är mammas allt och mamma är mitt allt" - risken är alltså att de inte lär sig separera sin egen identitet från mamma tidigt nog, och blir blyga, hämmade och obekväma när mamma Inte är där, och formas utav det i skola och fritid. 

Fast det här baserar jag mest på en kompis som fortfarande åker och sover med mamma när hon har det jobbigt (hon är 31 i år) som faktiskt aldrig vågat ta risker och aldrig vågat fatta beslut UTAN att först fråga mamma. För att mamma är hennes fasta punkt i livet - snarare än att ha den fasta punkten i sigsjälv, vilket väl hon också faktiskt önskar att hon hade. EN gång har jag sett henne fatta livsbeslut utan mamma att hålla i handen. TVÅ gånger under de 19 år vi känt varandra har hon gått direkt emot mammas vilja. För att just mamma är den största trygghet och säkerhet hon känner till. Hon litar mer på mamma än på sigsjälv. Det är, i min mening, rätt tragiskt - hur fan blir det när tanten dör? Ska hon DÅ lära sig fatta egna beslut och hitta trygghet i sigsjälv? 

Å andra sidan är hon den enda vuxna människa jag känner som samsovit så länge, så det är ju ingen överväldigande exempel-grupp, men så blev det där.

Jag tycker också det verkar lite udda, men dom kanske har det så i sin familj.
Hon kallar pappan till sina 6? barn för random snubbe.
Hans släkt benämner henne som hans tillfälliga flickvän.