Jag orkar inte mer. Mitt dubbelliv dödar mig.

*KRAM*

Kolla på RFSU´s hemsida, där kanske det finns något förslag på vem du kan kontakta för att få stöd.

Jag kan tänka mig att det är supersvårt att leva i 'fel' förhållande, men jag kan på intet vis verkligen förstå, jag är hetero och lever med mannen i mitt liv. Så jag vet faktiskt inte vad jag ska säga annat än att du behöver stöd för att komma vidare. Oavsett hur du går vidare.

Tack snälla. Har kollat lite på deras sida. Jag läste folk som tog livet av sig för de inte orkade. Jag kan verkligen förstå det nu. Förstår de transsexuella också som gör det. För att hur man än gör är man rädd att inte passa in. Jag har alltid trott att jag kunnat låtsats som ingenting. Men det går inte. Det har ätit upp mig...

Dina ord värmde. Och fint att du hittat den rätte <3

Det är ett stort steg att ta men livet är ljusare på andra sidan garderoben!

Om du vill ringa och prata med någon kan du kontakta RFSL. Dom har en HBT-jour som har öppet måndagar, onsdagar och söndagar kl. 19.00-22.00. Telefonnumret är
0771-66 67 68. Alla som jobbar där har egen erfarenhet.

Tro på dig själv! Du förtjänar att må bra.

Vad bra att det jag skrv gjorde lite nytta iaf även om jag inte direkt kunde ge något råd.
Jo, jag har också hört att det finns de som inte orkar.   Finns det någon i din närhet som du litar på och skulle kunna prata med? Som du skulle kunna komma ut för? Kanske finns det stödgrupper (det bordet det ju göra tycker jag) som du kan kontakta och få hjälp ifrån?

En sak jag undrar. Om ett års tid, tror du att du hade mått bättre av att lämna? Om du tror eller vet det så är jag övertygad om att din känsla är den rätta. Bara du vet vad som är rätt för dig. Även om det är jobbigt att lämna så kan det vara det absolut bästa för dig.

Tack. Ska nog ringa dit..om jag vågar! Jag hoppas jag kommer ut. Och att det stärker mig på något vis..Jo borde finnas någon. är väl mer feghet. Men ska försöka samla mod. Tack!Det är här problemet kommer in. Svaret på din fråga är både ja och nej.

JA- för att jag är gay och lever med någon jag inte är attraherad av, inte kommer bli. Det är oärligt och jag är oärlig mot mig själv. Jag lever i en lögn.

NEJ - vem vill krossa sin familj? Separera och gå från kärnfamilj till en homo morsa och en ensamstående pappa...det känns så egoistiskt av mig :(

Förstår du?

Att föräldrarna stannar kvar i en dysfunktionell relation bara för barnens skull är sällan en bra lösning. Barnen mår nog bättre om deras mamma är en glad homo-morsa som är tillfreds med sig själv :)

Hur tror du att din och din sambos relation kommer se ut om du väljer att bryta upp? Hur han väljer att gå vidare med sitt liv är det inte ditt ansvar.

Klart du ska våga ringa! Ingen kommer tvinga dig ut ur garderoben för det.

Men dina barn märker antagligen mer än vad du tror. Jag växte upp med en mamma som mådde dåligt psykiskt och önskade hela min barndom att de skulle skiljas. När de äntligen gjorde det var jag överlycklig. Din lycka smittar av sig på barnen.

Så av den anledningen tycker jag inte att det är egoistiskt då du som mamma i längden kan göra att dina barn ser dig som en lycklig människa som inte går runt och håller inne känslor och dessutom i många fall så blir man deprimerad. Då har man dessutom inte lika mycket ork att spendera rolig tid med barnet/barnen. Vilket du kanske skulle ha haft annars.

Men om du mår så dåligt att du överväger självmord så är det ju riktigt illa.
Om du deppar ihop totalt och faktiskt hamnar så djupt ner i skiten att du tar ditt liv så har dina barn ingen mamma alls. Om dina barn då hade facit och fått välja mellan, ingen-mamma-alls och en homo-mamma så tror jag att jag vet vad de skulle välja.

Klart du vågar ringa!

*stor kram*

Jag har två exempel i min bekantskapskrets som tagit det här extremt svåra steget och totalt förvandlats till oändligt lyckligare människor. Båda är män, men dilemmat är ju detsamma.

Den ena är en läkare som gifte sig 2 ggr innan 30 års ålder (med kvinnor då såklart) och gjorde allt för att visa hur "normal" och straight han var. Idag är han 100% öppen med sin sexuella läggning och även om själva steget ut ur garderoben var tufft så var det värt det alla gånger.

Den andre är en präst som bodde och arbetade på en mindre ort, var gift och har barn. För honom var steget enormt men nu är han som en ny människa!

Var sann mot dig själv!