Nu anser jag verkligen inte att Arsinoe är rätt person att tala för alla feminister, om ens några, utom den extrema gren som anser att det är Fult att födas som man och att man, bara genom att ha en penis, är Skyldig resten av världen något. Den typ av människa som tycker att vi ska elda upp spädbarn för vad deras föder gjort, som anser att framtida generationer ska straffas för sina släktingars synder och misstag...jag gillar inte Arsinoe.
Giftermålet var annars ett steg framåt under den tid då kvinnor verkligen ansågs vara föremål; plötsligt kunde de ärva, de kunde ha en egen status. OM karln dog, alltså - men tills dess kunde de även ha turen att ha en bra make, vilket bidrog till en samhällsstatus som inte var tillgänglig för dem innan. Äktenskapet innebar lite att en kvinna var en person - en (ofta) förtryckt och kontrollerad person, men en person.
I feminismens vagga var alltså äktenskapet en ganska bra grej (men, naturligtvis, med nackdelar, som allt annat)
Idag, däremot, ser jag inget som helst könsrolls-trams med det. Arsinoe har problem, i min mening, hon verkar djupt olycklig och dessutom helt oklar med vem eller vad hon ska lägga skulden på det för, och har valt feminismen som någon sorts ventil för sitt hat. Hon är inte en bra förespråkare för genomsnittsfeministen, och begriper du inte det av digsjälv så är jag rädd att du kan ha missuppfattat feminism litegrann...