Hon grabbig & Jag kärring..

I tidigare förhållanden när jag haft tjej så har det alltid jag som varit den typiske killen om ni förstår. Tjejerna har gillat tjejgrejer och jag har fått höra det vanliga att jag är dålig på att lyssna och inte pratar tillräckligt och allt det där. Det vanliga..

Nu är det jag som är kvinnan i förhållandet. Den som vill prata, den som diskar och fixar hemma. Det här känns ovant och jag känner mig så omanlig med henne.

Vad undrar du?

Nu vet jag liksom inte vad jag ville diskutera egentligen men när jag haft förhållanden förut så har jag inte behövt bry mig. Jag har fått kärlek av dem. Värme ömmhet och fina ord och sånt där. Behövde aldrig ge av sånt själv och antagligen var tjejerna missnöjda med att jag va tillknäppt och inte så känslosam. Men det märkte jag ju liksom inte och led inte av det heller av den anledningen.

Sen dess har jag jobbat med mig själv. Den här gången träffade jag en mycket bättre tjej än jag haft innan. Nu kändes det mera naturligt att vara engagerad och prata och visa uppskattning. Jag har aldrig riktigt brytt mig om det där med manligt och kvinnligt. Jag var en typisk grabb när jag var yngre men tröttnade lite på bira, gå ut på krogen och hålla på med killgrejer. Det blev med åren skönt att bli lite mera vuxen och ta det mera lugnt. Hemmakvällar med en trevlig mysig tjej kan också vara rätt skönt faktiskt..

Min nuvarande som jag också bor med är dock väldigt killig om man säger så. Hon är kvinnligt vacker men som person är hon sval och fyrkantig. Det är så tråkigt och jobbigt att aldrig få prata om nåt tjejigt och nåt som handlar om känslor. Jag försöker ju..

Känner mig omanlig och hon börjar anmärka på att det är hon som är killen i vårt förhållande. På skämt kanske men ändå inte så kul för mig.

Är det vanligt? Vad göra? Jag fattar att det har nåt med kommunikation att göra men varje gång jag försöker ta upp det här så blir det som att jag bara bekräftar situationen och jag blir ännu med kvinnlig till mitt sätt och hon blir ännu mer manlig liksom.

Hon är jättesnäll och en bra tjej, men kylig till sättet. Det slutar med att jag också blir kylig och förhållandet börjar gå på tomgång. Inte van vid en sån här tjej.

Spelar det stor roll vem som är manlig respektive kvinnlig? Jag kan sympatisera med att det är jobbigt att leva med någon som inte diskar och inte vill tala om känslor, men jag förstår inte varför du lägger så stor fokus vid vem som är "kvinnan i förhållandet". Är problemet att du känner dig omanlig?

Nej men jag bryr mig inte heller om vad som är traditionellt. Eller jag brydde mig inte kanske jag ska skriva.. Men problemet är att det är som att hon fäster vikt vid det.. Hon kommenterar det!

Ja efter alla pikar och kommentarer känns det lite omanligt.

Mest är det väl att jag känner mig väldigt ensam i relationen.

Vad synd att du får lära dig på det här sättet hur det känns att vara "kvinnan" i förhållandet och alltid vara den som blir behandlad på ett sån't sätt att man drivs till att vilja prata känslor och analysera och få den andra att vilja vara mer mjuk - men, glada nyheter; ingen av er behöver vara så. Ni kan faktiskt bara vara er själva, utan att tillskriva era beteenden könsroller eller ens försöka "balansera" varandra med att en "måste" vara "kvinnlig" och en "manlig"

det är ju oväsentligt om det är vanlig eller inte - bara de två i förhållandet är nöjda - så räcker ju det gott! Men i ert fall verkar ni (du) inte nöjd med förhållandet.Du verkar ju inte särskilt nöjd med detta förhållandet, frågan är då varför du stannar? Du tillskriver ju din flickvän endast negativa kommentarer - tycker du ens om henne? 

Aha, ja, det låter ju inte så snällt.

Jag tänker lite så här, att oavsett om man gillar att prata känslor eller inte så borde man, när man har nått en viss mognadsnivå, känna att man vill och bör ta ett visst ansvar för sina relationer. Är din flickvän kanske inte riktigt redo för ett förhållande? 

Det är ganska fult av henne att ifrågasätta din manlighet för att slippa lyssna på dig. Kanske hoppas hon att du skall skämmas på något sätt och vara tyst istället. Vad du ska göra åt det vet jag faktiskt inte, jag vet bara att jag knappast hade orkat vara tillsammans med någon ens pratar i termer av manligt/kvinnligt på det sättet som hon gör och samtidigt vägrar ta något känslomässigt ansvar för förhållandet.