Måste göra abort, hjälp tack!

ring gynmottagningen på närmaste sjukhus och säg att du vill göra abort.  Du får då en tid för ett kuratorsamtal. Kuratorn tillsammans med dig går igenom hur abort går til och ni pratar igenom dina tankar o känslor inför ingreppet.  Du får oftast välja vilken metod du vill genomföra, medicinsk eller kirurgisk. 
Du får en läkartid där man gör ultraljud för att se hur långt gången du är, läkaren hör efter hur du tänker kring abortmetoderna och ni tillsammans bestämmer vilken sorts abort det ska bli.   Sen beror resten på vilken metod du väljer. 
Medicinsk då får du tabletter som gör att du får missfall. Oftast är det något du får göra hemma. 
Kirurgisk, då blir du sövd och får vara en dag på sjukhuset. 

Hur lång tid brukar detta ta? Känns som att det är en lång process som kan ta flera veckor?

det beror på hur lång kö det är till gynmottagningen för just abort. 

När jag gjorde min abort tog det 2½ vecka från att jag ringde mottagningen tills jag fick göra aborten.  Det var väntetid helt enkelt.  Kurator fick jag träffa bara efter någon dag, läkarbesök efter ytterligare någon dag och sen fick jag vänta resterande tid på den kirurgiska aborten. Det ska ju finnas plats på sjukhuset för den. 

Medicinsk abort kan gå fortare eftersom du får tabletter med dig hem, där kan väntetiden bero på när du får läkartid helt enkelt. 

Okej för tänk om man måste vänta så pass länge att man blir för långt gången och inte får göra abort längre?

du får göra abort ända fram till och med vecka 18 så det är väl ganska lugnt , Det är ju inte väntetid flera månader utan max några veckor.  Och vet man inte hur långt gången man är när man ringer och bokar tid så får man göra ett ultraljud ganska snabbt.  Inom några dagar bara. 

Hur lång tid det tar att få en aborttid beror på hur långt gången du beräknas vara i. Du får göra ett ultraljud och om man konstaterar att du är i början av graviditeten, de första veckorna, så kan det tyvärr dröja någon vecka innan du får en tid. 

Jag kan rekommendera strandkliniken, kort kötid och jättegullig personal jobbar där.

Jag har varit i samma situation. Själv blev jag panikslagen. Det var hemskt. Jag vågade till slut vända mig till min mamma som hjälpte mig. Jag mådde så dåligt så jag klarade inte av att ta i det. 

Jag gick till en privat läkare. Min mamma kände henne så jag kanske fick förtur men jag fick i alla fall hjälp samma vecka. Försökte ringa till sjukhuset själv men de hade bara telefontid på måndagar och sedan var jag tvungen att vänta på ultraljud och så vidare.