Min mormor kräver att hon är med barnet utan mig
Jag vet inte riktigt om det är någon där ute som förstår eller som orkar lyssna. Vet bara inte vart jag ska vända mig. Har aldrig skrivit i sånt här forum förut. Men tänkte att jag gör ett försök.
Jag och min mamma har under 7-8 års tid inte haft någon kontakt. Jag bröt kontakten med min mamma pga hennes alkohol och spel missbruk. Det ligger väldigt mycket i det hela, mer än vad man kan se utåt. Men känns lite onödigt att gå in på detaljer.
Under dessa år har hon försökt få kontakt med mig då och då. Men jag har absolut inte velat.
När jag blev gravid förra året tjatade hon om att hon ville bygga upp en relation för barnets skull. Ja sa jag.. Men gjorde det för mitt framtida barns skull, inget annat. Vi träffades några från familjen, inklusive henne och jag.. Jag var ganska frånvarande men inte så konstigt med tanke på senaste åren. Dagen efter klagade hon på att jag inte ville träffa henne på riktigt och att jag var si och så. Jag tänkte, hur har hon mage att klaga? Snälla de var första gången vi träffades på flera år, andas. Efter det sågs vi bara lite random om jag skulle skjutsa mina systrar eller så. Alltså inget bestämt möte.
När jag väl födde min son så fick hon träffa honom efter bara nån vecka. Och har träffat honom cirka 4 gånger sen dess. Han är nu 3 månader. Hon vill verkligen träffa honom och jag har gått med på de så länge jag inte behöver vara själv med henne och så länge jag är med när hon är kring honom. Men detta duger inte för henne. Hon ville tex senast idag ta honom och mina två systrar på promenad i några timmar. Men jag vill inte det.. Jag litar absolut INTE på henne och jag litar inte på mina två storasystrar när de gäller min mamma. För mina systrar är "team mum" och har aldrig respekterat mina känslor/åsikter när de gäller mamma. Vi har haft många tjaffs och de har ljugit om mamma till mig, för mammas benefit.
Jag vet hur min mamma fungerar. Först vill hon träffa honom, självklart tänker jag. Så länge hon inte kräver mer och aldrig är nöjd. Men när hon väl träffat honom vill hon träffa honom med mina systrar, utan mig, för att få "egentid (hennes ord) " med honom.. Om hon skulle få de skulle hon nästa gång vilja ta honom hem till sig och sin alkolist pojkvän. Och nästa gång skulle hon vilja vara barnvakt. HON ÄR ALDRIG NÖJD!
Jag är rädd om mitt barn och jag har själv växt upp med en morfar som var alkolist.. Inget jag vill för mitt eget barn. Visst nu är hon inte missbrukare längre men ni kanske vet hur missbrukare blivit efter allt skit? De är så fruktansvärt ostabila och allt min mamma utsatte oss för när vi var små, det går inte att glömma. Har förlåtit,
Men inte glömt. Kommer inte lita på henne. Period.
Jag är ganska konflikträdd men jag vill verkligen ha det såhär. Mina systrar förstår inte mig och jag vill absolut inte tjaffsa med dom nå mer..
De finns flera som jag aldrig skulle låta ha mitt barn.. Även om de "på pappret" borde kunna vara de utan problem.
VARFÖR KAN HON INTE NÖJA SIG?!
