Skiljas eller inte?

Jag lever i en relation sedan 10 år tillbaka. Vi har två barn, hus, bilar, husdjur etc etc. Utåt sätt brukar folk beskriva oss som "det perfekta paret", men under ytan är det allt annat än perfekt. Vi kompletterar varandra bra, vi uppskattar samma saker här i livet och har samma syn på mycket. Vårt stora problem är däremot att vi ALDRIG kysser varandra. Jag får kväljningar när jag tänker på att kyssa min man och vi har sex kanske en, max två ggr per månad och då enbart när jag har ägglossning och av förklarliga skäl är sugen. Jag känner ingen åtrå för min man över huvud taget, men känner samtidigt en stor saknad av ett mer aktivt samliv. Jag vill känna åtrå, men det är precis som att hjärnan och de nedre delarna inte är sammankopplade längre. Som ni säkert förstår har detta gett upphov till problem i relationen och viss irritation även om min man är väldigt förstående och säger att det inte gör honom något. Kan det vara så att vi helt enkelt växt ifrån varandra, eller är det kanske så att lusten kommer tillbaka när småbarnsåren är över och sömn och egentid infinner sig igen? Skall man hålla fast även om man innerst inne egentligen inte är lycklig för att man en dag kanske åter igen känner lycka över sin tillvaro? När vet man när det är dags att ta ut skilsmässa?