Ofrivillig pappa
halloj!
Idag blev de troligtvis bestämt, min så kallade flickvän beslöt sig för att behålla vårt oplanerade 10 veckors foster. Hon är 19 o jag 23. Jippi, älskar mitt liv. Som kille har man ju ingen rätt o bestämma om man ska bli förälder eller inte så de är man ju tvungen att bli nu. Känns väldigt kul med tanke på att jag hade tänkt plugga och fixa fast jobb först men de får väl komma när de kommer. Har alltid hatat pappor som lämnat sina ungar men efter det hör så förstår jag alla pappor till 100 % om dom gör de. Jag vill som sagt inte ha barn nu, men min flickvän vägrar o ändra sig så funderar på att lämna. Och ni som säger att jag borde ta mitt ansvar kan bara va tysta för att: vi BÅDA hade sex, ingen av oss vill är bli föräldrar, vi båda blir lika mycket föräldrar, med lika mycket ansvar och känslor för ens barn när barnet föds, mitt första barn. Min flickvän tänkte flytta hem till mamma och pappa i annan stad och ha barnet där, då jag sagt att vi borde vänta några år tills vi är redo så yrkar jag på abort. Att vänta tills vi har ett eget hem, utbildning, fast jobb o något äldre, borde väl vara att ta ansvar för sitt barn om något? Att vi bara vart tillsammans i 3 månader gör ju inte saken bättre. Har allid tyckt barn o särskilt första barnet ska vara en av dom lyckligaste stunderna i ens liv, att bli tvingad har istället gjort att det blivit den värsta. Tackar min sk flickvän och Sveriges lagbok för de. Sjukt hur lagen är uppbyggd, varför får bara ena föräldern välja om BÅDA ska bli förälder? Och varför ska den som inte vill bli förälder betala underhåll dessutom, som att ett tvingat faderskap inte var nog. Är så jävla less på den här skiten, om de ska vara så här så förstår jag alla oengagerade pappor där ute, är så jävla maktlös. Min såkallade flickvän tvingar mig på detta, hur kan man vara så kall? Tänk er själva att tvingas föda ett barn och ta hand om det fast man inte vill. Ett livslångt åtagande.