Hur kan man som gift mamma till en dotter vara otrogen mot sin man?

Jag tycker att det finns värre saker som man kan göra mot sina barn.

En förälder som är spelmissbrukare och oansvarig med pengar tex och sätter sitt eget behov av pengar före sina barn tex är värre tycker jag.

En förälder som misshandlar den andra föräldern framför sina barn är absolut värst.

Otrohet är inte så trevligt, men det är verkligen ingenting jämfört med ovanstående exempel.

Vad tycker du om ovanstående exempel på föräldrar? Är inte de uslare än någon som bara varit otrogen men i övrigt gör allt för sina barn och älskar dem mer än allt i världen?

Det beror helt och hållet på vad som har föregått otroheten.

Om den andra parten skött sig och alltid varit sjysst och ärlig och en bra förälder så ja, då håller jag med dig.

Men OM den andra partnern i åratal svikit sin familj, tex genom att behandla dem illa och sätta sig själv främst. Tex genom att inte engagera sig i barnen, misshandla dem och den andra föräldern, slösa bort alla pengar, missbruka knark, sprit, spel eller vad fan som helst. Hela tiden säga nedlåtande saker till dem "på skoj" etc. Då kan hen fan ta lite otrohet tycker jag.

Så det beror helt på situationen menar jag.

Det är fruktansvärt det du varit med om. Men du är ett offer, inte en förövare (antar jag).

Jag hade nog inte reagerat som du. Våltäkt och misshandel är värre anser jag.

Min poäng är att otrohet kan vara olika illa beroende på i vilket sammanhang. Har man varit otrogen mot någon som aldrig svikit en, så ja då är det vidrigt. Men om personen i fråga svikit en och barnen många gånger förut då har den förverkat sin rätt att ha en trogen partner.

Otrohet är alltid dumt, men i det fallet har jag liiite mer förståelse för det. Men man bör fasen skiljas först tycker jag. Efter att man försökt rädda relationen med familjerådgivning och allt möjligt men inget hjälper ändå, utan det är fortfarande brist på närhet och minst ena parten olycklig, då måste man ändå gå skilda vägar.

Om de har gjort bedömningen att det är det bästa för dem och deras barn och ingen far illa ( misshandel eller dylikt) då kan man inte klandra dem tycker jag. De har gjort så gott de kan av situationen.

Men det jag tycker är riktigt illa är föräldrar som håller ihop fast de skriker och bråkar och i värsta fall misshandlar varandra framför barnen. Sådana föröldrr ska inte hålla ihop, utan separera så att barnen får en lugnare tillvaro.

Om jag ska vara ärlig så trodde jag när jag såg TS tråd att TS var man och att han misstänkte sin fru för att vara otrogen och ville få ännu mer argument för att påtala vilken dålig människa hon är. Dvs att en gift kvinna som är otrogen automatiskt är en dålig mor.

Nu har TS vänt på steken helt och försvarar otrohet. Jag tror att det ligger en hund begraven här. Eller så är TS fullständigt förvirrad.

Min poäng är att en föräldrer som är otrogen inte nödvändigtvis behöver vara en dålig förälder. Det som avgör det hela är vad som föregått otroheten och huruvida man drar in barnen eller ej.